måndag 7 februari 2011

Politiskt inkorrekt men inte dum i huvudet.

Jag är nog ganska så politisk inkorrekt i många av mina åsikter. Hela det här fenomenet med vad som är politiskt korrekt och inte är ju ganska så intressant i sig. Det finns vissa åsikter som i media och av den stora massan anses korrekta att ha. Sen finns det naturligtvis massvis med frågor där opinionen kan svänga kraftigt och åsikter gå vida isär. Även vad som är politiskt korrekt skiftar ju över tiden. Men dock kvarstår det faktum att det ändå finns vissa åsikter i vissa frågor som man bör ha.

Själv bryr jag mig oftast inte så mycket om vad som anses rumsrent att tycka eller inte. Jag formar mina åsikt utifrån mina värderingar och jämförelser mellan olika alternativ. Jag litar så pass mycke på mig själv som individ så att jag anser mig kapabel till just detta. Och det resulterar i att jag ibland kommer fram till ställningstaganden som avviker från den stora massans. Den största skillnaden jag tycker mig se är att det är allmänt vedertaget att det är helt acceptabelt att fatta totalt egoistiskt baserade beslut. Och nu talar jag om beslut inom lagens gränser. Beslut som endast gagnar beslutstagaren, utan hänsyn till de andra som beslutet påverkar. Detta är mer än helt okey, det är till och med försvarbart. För ger du dig på människors rätt att fatta egoistiska beslut så har du gett dig på något som idag anses heligt. Själv tycker jag att allt för många normer idag styrs utifrån detta. Utifrån jaget. Men man kan aldrig bortse ifrån att ens beslut påverkar andra. Man kan ignorera det, men det sker likväl. Några sådana exempel för mig är exempelvis valet av en abort, valet av barnomsorg och valet av familjestruktur.

Och jag anser att människor har rätt att själva fatta beslut i dessa frågor, men, jag ifrågasätter att det är okej att fatta beslut i dessa frågor utan att behöva ta hänsyn till någon annan än sig själv. För så är det idag. Och så anser många, kanske till och med de flesta att det även bör vara. Du fattar beslut utifrån vad du anser gagnar dig bäst. Det är här jag tycker att det har blivit skruvat. De flesta tror dock på alla människors lika värde. Det är ju en ganska så politiskt korrekt åsikt till och med. Men i "allas lika värde så värderar man ju ändå sig själv högre, eftersom man anser sig ha rätt att välja saker som både skadar och gagnar andra. Och detta är något vi alla gör. Även jag. Vi väljer ständigt att ibland skada andra. Ljuga för eller om någon, såra någon eller förtala någon. Vi kanske stjäl ifrån någon eller till och med skadar någon annan fysiskt. Allt utifrån någon form av egen vinning. Oftast inom gränsen för vad som anses vara lagligt, men ibland tänjer vi även på den gränsen.

Jag anser att allt detta blir problematiskt när man inte har något annat moraliskt rättesnöre än sig själv. För att skada en annan människa för egen vinning, inom de gränser som lagen tillåter, har inga påföljder. Men det har alltid konsekvenser. Dock väljer dagens samhälle att bortse ifrån många av dessa konsekvenser. Eller formulera svar som ska rättfärdiga konsekvenserna. Ursäkter och skäl att skada någon annan för egen vinning. Som om jag återgår till de tre ämnen jag berörde ovan kan låta liknande:

Valet att utföra en abort avslutar livet för en liten växande människa. 
-Nej, det är kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Det där barnet är inte ett barn än, det är bara ett foster.

Valet av barnomsorg ska väljas utifrån barnets bästa. 
-Nej, barn vet inte vad som är bäst för dem, klart de kommer att vilja vara med mamma och pappa. Men mamma och pappa är inte bäst för sina barn, de behöver utbildade pedagoger. De behöver dagis för att tränas socialt, få kompisar och för att familjen ska få bättre ekonomi.

Valet av familjestruktur ska anpassas efter de mest sårbara och utsatta, barnen.
-Nej, föräldrarna kommer först. Är föräldrarna inte lyckliga blir inte barnen det heller. Barnen blir automatiskt lyckliga om föräldrarna förverkligar sig själva.

Jag skulle lätt kunna skriva ett minst lika långt inlägg som detta om var och en av dessa punkter, och kanske gör jag det också framöver. Och det kan behöva förtydligas, jag är inte för illegalisering av abort. Men orsaken till att jag skrev detta inlägg är för att förtydliga att det inte bara är sakfrågor för mig, med argument och motargument. Det handlar om värdegrund. Vad vi väljer utifrån. För som jag sa i början så anser jag att människor har rätt att fatta sina egna beslut. Däremot tror jag att många behöver börja tänka på vad de baserar sina beslut på. Om det är på egen vinning, kommer någon annan då att påverkas av det och kommer jag att vilja ta konsekvenserna av den påverkan.

Update: Tycker du något så tveka inte att kommentera! Speciellt om du inte håller med! Sitt inte bara och bli irriterad i så fall, skriv något! Det är det jag menar med titeln "inte dum i huvudet" jag vet att jag inte vet allt, och är inte dumlåst i mina åsikter. Jag diskuterar gärna och svarar gärna på frågor i kommentarsfältet!

7 kommentarer :

  1. Hej Jo! Jag tycker att du hade skrivit så fint om din tro för några dagar sen. Jag som ickereligiös tog det till mig och har funderat en hel del sen dess. Detta du skriver om här, en annan sida av att vara troende (?), jag förstår det inte? Jag respekterar absolut dina åsikter, inget snack om den saken. Men det är fortfarande svårt att förstå hur detta hänger ihop med verkligheten.

    I en perfekt värld skulle inte abort behövas och barnen skulle vara hemma och leva med mamma och pappa. Kanske kan man hitta en medelväg. Barn mår inte dåligt av att vara hos andra vuxna, däremot är dagismiljön inte helt ultimat. Håller helt med om att många aborter är egoistiska, t ex "för att det inte passar just nu", i karriären osv. Vi har så bra preventivmedel att det går att undvika. Men det finns ju tillfällen, bara att se sig om i världen, där det är en katastrof på alla plan att abort är olagligt. Det känns verklighetsfrånvänt att vara mot abort. Så länge kvinnor blir offer för mäns sexuella våld och förtryck anser jag det vara en nödvändighet. Nu vet jag ju inte vad du tycker om det globalt sett. Men det är anledningen till att jag aldrig skulle vara emot.

    Oh well. Alla står vi någonstans i debatten och va tråkigt det vore om vi alla tyckte samma. Jag tror säkert att du har svar på det jag undrar, jag lyssnar gärna (eller ja läser).

    SvaraRadera
  2. Sagt o gjort: Nej men vet du vad, jag håller med dig! Kanske jag behövde understryka det, men det är accepterad egoism jag starkt ifrågasätter. Mer ett västproblem helt klart. Jag skriver ju att jag är för allas rätt att välja själva.

    Lösningen är inte att förbjuda saker, exempelvis att abort ska vara olagligt. Det löser aldrig några problem! De som vill göra något gör det ändå. Det är som sagt värdegrunden, vad vi utgår ifrån när vi väljer som jag ifrågasätter. Och i de länder där kvinnor faller offer för sexuellt våld är inte aborter problemet, utan våldtäkterna och våldet såklart. De väljer ju inte, de utsätts! Det är det jag menar i titeln med att jag inte är dum i huvudet. Man kan inte bara vara emot något. Man måste se hela bilden. Men jag vet att många kristna tyvärr bara är det.

    Och jag är inte emot dagis heller, men jag är emot dagis som norm. Som självklart val av barnomsorg, speciellt för så små barn som ett till tre år. Och på det området är jag bara för en mer rättvis valfrihet i barnomsorgen helt enkelt. För jag är övertygad om att det är den ekonomiska fördelen med dagis som gjort det till norm, och inte barnens behov. Men såklart finns det kvinnor som trivs på sina jobb och längtar tillbaka. Och jag tror på en mellanväg för de som vill. Men för de som av kärlek till sitt jobb direkt vill arbeta heltid igen som att inget var annorlunda, är nog mitt svar mer ord och inga visor. Många vill ha kakan, och äta upp den, det går inte. För hur man än löser omsorgen, så ÄR barn ett heltidsarbete.

    Tack för kommentaren! Man får gärna fråga så mycke man vill på min blogg, jag har inte alla svar, men jag svarar alltid ;-)

    SvaraRadera
  3. Förresten, i västvärlden är ca 1% av alla aborter relaterade till våldtäkt. 99% av alla miljoner som utförs varje år, är inte.

    SvaraRadera
  4. Johanna: Menar du att du stött på folk som tror att om man använder begreppet "för barnets bästa" så betyder att barnet ska bestämma? Det verkar ju i så fall inte så värst smart. :D Jag är inte heller emot någon speciellt barnomsorgsform utan tycker just att man ska utgå från barnets bästa. Det kan mycket väl betyda dagis också.

    Jag håller med dig angående när egoismen blir norm och jag har nog ganska lika åsikter om abort. Det finns nog situationer där abort kan vara det minst dåliga av flera dåliga alternativ så att säga, men som du säger så är det inte så i det stora flertalet av fall. Tycker det är mycket bekymmersamt när t.ex. föräldrar får kritik från ungdomsmottagningar och liknande om de "lägger sig i" sina barns sexvanor. Hörde om någon enkät man gjort där personerna bakom var bekymrade över att flera ungdomar än tidigare år svarat att de förväntades hålla på sig. Samtidigt tycks man ju inte oroa sig nämnvärt över att ungdomar i nedre tonåren och ibland ännu yngre är sexuellt aktiva. Där betonar man istället att i princip vad som helst är normalt så länge man inte gör någon illa. Det vore ju skönt om så många som möjligt kunde växa upp med synen att sex är något man inte bör ha förrän man är redo att ta alla ev. konsekvenser av det. :)

    Ja, det blev en liten utläggning men, så tycker jag. :)

    SvaraRadera
  5. Vilket bra svar. Tack. Jag antar att jag fyllde i mina luckor på förhand med ett gäng fördomar, att du skulle vara helt mot abort t ex. Ursäkta. Och vet du vad, vi tycker väldigt lika.

    Jag håller helt med dig om att lösningen inte är att förbjuda saker. Att diskutera normer är bra! Med tanke på mörkertalet kring våldtäkt kanske man ska ta den typen av siffror med en nypa salt. Det finns ju andra typer av problematik. Psykisk sjukdom, misshandel, missbruk. En massa problem där abort tyvärr kan bli en konsekvens (inte lösning), för andra sociala problem.

    Och jag håller verkligen med om vad du säger om barnomsorg. I nacka där jag kommer ifrån var de först med vårdnadsbidrag, så att man kan få välja. Själv gick jag hos en fantastisk dagpappa! =)

    Ditt svar fick mig i alla fall att förstå din text och det ville jag gärna, så tack för det! Ha en bra kväll!

    SvaraRadera
  6. Ulrika: Nej det kanske blev lite felformulerat, jag vet inte. Jag menar inte att barn ska bestämma. Men jag tycker att barns åsikt spelar roll. Och även om de inte är de som bestämmer så ska man hörsamma dem och inte bara köra över för att man är vuxen och vet bäst. Så tycker jag i alla fall.

    Sagt o gjort: Jo men precis. Och den andra problematiken, med psykiska problem och så vidare som du nämner, är djupt svår den också. Tro mig. Jag har en nära bekant/släkting (låter det vara osagt för integritetens skull) som jobbar på gynekologen. Och just de problemen du nämner hör till det svåraste att hantera. Men där anser jag att det är lagstiftningen som behöver ses över. För det är inom denna kategori de flesta sena aborterna är.

    Jag är ju själv gravid i vecka 18 nu. Jag har varit på ultraljud och sett min bebis suga på tummen, hicka och röra sig runt, runt. En liten bebis helt klart, inget litet foster. Men jag skulle fortfarande kunna abortera detta barn om jag ville, i två veckor till dessutom om jag får socialens medgivande på grund av personliga problem. Och de barnen föds fram, läggs åt sidan på en brits och får självdö av syrebrist eftersom deras lungor inte är färdigutvecklade än. Det kan ta ett litet tag, de dör absolut inte omedelbart och detta är lagligt. Ett för tidigt fött barn i samma vecka, runt vecka 20 skulle få alla insatser insatta för att överleva. Det är en linje som är allt för tunn tycker jag, och här ligger lagstiftningen långt efter sjukvårdens framsteg.

    Så, nu har jag definitivt babblat färdigt för en hel samtid i alla fall! Ha en fin kväll själv! Och tack för givande kommentarer!

    SvaraRadera
  7. Alltså. Jag håller med dig om att utgå från barnets bästa och varje barn är ju unikt så därför kan ju det som är optimalt se olika ut från barn till barn. :) Jag trodde inte heller att DU menade att barnets bästa betydde att barnet bestämmer. Lät bara på din text som om du stött på personer som tänkt så.

    Jag tycker också att det är ett problem när man liksom försöker släta över vad det är man faktiskt gör när man gör en abort. Jag har alltid sett på abort som enbart en nödlösning i vissa extrema fall. Men det blev ännu tydligare hur jag känner för detta efter att jag själv blev gravid och fick barn. Från första stund tänkte jag på mitt barn som just ett barn och följde med i utvecklingen vecka för vecka med sådan stark kärlek. Det känns så sorgligt och för mig svårbegripligt att det finns barn som ingen vill ha vare sig det gäller dem som föds eller dem som aborteras.

    SvaraRadera