fredag 29 juli 2011

Dagens från gårdagen


tisdag 26 juli 2011

Läderbröllop

Idag har mannen och jag bröllopsdag, den tredje i ordningen, och det firade jag med att få på mig vigselringarna igen efter graviditeten. Tjoho! Jag har saknat er!

Det firades även med att mannen berättade att vi hade barnvakt och skulle gå ut och äta. Då blev jag tårögd. Sånt betyder väldigt mycke för en liten småbarnsmamma som mig.

Och som vanligt när vi ska fira något så blev det favoriten, sushi! Från favoritstället Ayakos. Och jag menar, varför överge ett vinnande koncept.

Till sist så firades det även med att jag fick ett paket. En necessär som matchar väskan jag har fått av honom tidigare. Och såklart, eftersom det är läderbröllop vi firar så är det ju klart att den har läderdetaljer. Han är nämligen noga med det där, min man. Att presenten ska ha inslag av materialet på bröllopsdagen som firas. När vi firade pappersbröllop till exempel så fick jag The Sartorialists bok. Han är bra på sånt min man, romantik och så alltså. Och det är jag glad för, och det ska han ha cred för. Äras den som äras bör som det heter. En superfin bröllopsdag hade jag i alla fall, mitt uppe i flytt och allt. Och de här tre åren som vi firar idag har varit de absolut bästa i mitt liv! Man doostet daram älskling!

måndag 25 juli 2011

Flyttdagar

Ursäktar för fortsatt dålig uppdatering här på bloggen, men vadå, det är ju semestertider. Orsaken är dock inte så mycke semester som det faktum att vi är mitt uppe i vår flytt just nu. Ganska precis halvvägs faktiskt. Och innan vi började flytta över saker så har mannen varit jätteduktig och målat om hela lägenheten! Vi har fått en del hjälp också ifrån vänner och familj, och jag är otroligt tacksam för att få ha så fina människor omkring mig. Jag har fotat lite bilder på hur det såg ut innan dessutom, så kan ni få se skillnaden själva sen. Men det blir nog om ett tag, först ska vi ju flytta klart och kanske få lite ordning i nya lyan också.

torsdag 21 juli 2011

Internationella gilla Johanna dagen

Kom på att jag har namnsdag idag! Så grattis till mig och alla andra Johannor där ute! Igår hade vi såkallat finbesök av våra goda vänner som jag brukar titulera som Dylans gudföräldrar. När de sen hade åkt så upptäckte jag att de lämnat ett litet paket efter sig, lite lagom gömt på en hylla inne på vårt rum. En namnsdagspresent! Vi har inte hållt på med sånt i någon större utsträckning i min familj, så därför blev jag nog lite extra glad! Så gulligt!

Och jag var duktig och öppnade den inte förens i morse, fast jag hittade den igår. I den fanns en ask med fyra Therese Sennerholt kort. I like a lot! Tack så jättemycke!

Det är dagarna som är dagarna

Bilden har jag snott ifrån mannens Instagram.

Jag ligger visst lite efter med dagarna just nu känner jag. I tisdags så bloggade jag om söndagen, och idag är det torsdag redan och jag har inte bloggat sedan dess. Vart tar dagarna vägen! Vi kan kalla det post-gravid dagvillhet. Men jag tänker inte ta igen det. Jag bara njuter istället. Njuter av nuet och av att ha fått ett så fantastiskt fint litet tillskott till vår familj! Daisy. Hon är mysig hon! Sover och äter mest hela tiden. Och så en liten bajs nu och då. Däremellan så myser hon, och ligger och tittar upp på en med sina stora mörka ögon. Utöver det så fortsätter även Dylan att förgylla tillvaron, och han är också väldigt förtjust i sin lillasyster. Ska pussa på henne och klappa på hennes hår hela tiden. Men man får va med, för han gillar nämligen att peka ut vart hon har sin mun, sina öron och sina ögon också. En ny sak han lärt sig. De två första går ju bra, men att peka ut vart ögonen är kan lätt tangera att peta ut ögonen istället. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag är tydligen visst tvåbarnsmamma nu. Och jag älskar det!

tisdag 19 juli 2011

Söndag

I söndags blev den här lilla mysklimpen en vecka gammal. Här myser hon innanför min morgonrock medans jag gör mig i ordning för kyrkan.

Ett försök till en dagens outfit fotad i en bildörr.

Efter kyrkan så lunchade vi på IKEA med fina familjen Marklund, min syster och fru Marklunds syster. Det var kanonmysigt! På vägen hem sen så somnade båda våra små klimpar i bilen och mannen föreslog en spontan utflykt.

Så efter ett proviantstopp på ICA så styrde vi kosan mot Skokloster. Dock så kom vi aldrig så långt, utan ändrade oss och svängde av vid Pilsbo istället, rakt över vattnet från Skokloster. Både jag och mannen är  Instagram-nördar. Så här är han, in action, min Insta-man.

Bigarråer på en filt vid vattnet, i skuggan av en stor lind är rätt så mysigt.

Mina grabbar.

Och till sist, en riktig dagens. Skönt att kunna ha kläder med markerad midja igen!

lördag 16 juli 2011

Läppfärg


Är det något jag är expert på att köpa på mig, men sämst på att använda så är det alla sorter av läppfärg. Tycker att det är så fint, men när jag sen väl står där färdigsminkad så känns det alltid lite overkill att måla läpparna också. Nästan att jag kan känna mig lite utspökad först när jag gör det, fast jag inte tycker att det ser ut så. Egentligen varken på mig eller andra. Så nu kör jag en liten kampanj med mig själv,  jag försöker helt enkelt att aktivt använda mina läppstift lite oftare. Men jag har dock upptäckt en gigantisk nackdel med det här läppmålandet. Speciellt när man har två gosiga små ungar och en stekhet man. Pussandet. Man kan ju inte pussas utan att smeta ner alla med färg. Och det är ju helt klart ett fetminus. Men, man behöver ju inte ha det på hela dagen.

torsdag 14 juli 2011

Daisygram

Hej världen.

Välkommen hem till oss.

Nyfiken.

Sömntuta.

Riding together.

Mystjejen.

Lazy Daisy.

Mys bland molnen.

Puss.

Välkomstpaket och presenter.

Förlossningen - Let's make a short story long

Tycker själv att det är väldigt intressant att läsa andras förlossningsberättelser, och att skriva ner sin egen gör ju att man minns den bättre när tiden går och minnesbilderna bleknar. Så här kommer min, om hur vi blev föräldrar till världens mysigaste lilla Daisy.

Det är inte någon superdramatisk berättelse, om än helt annorlunda från min förra. Då hade jag gått över tiden med två veckor, blev igångsatt och var alltså på förlossningen redan innan värkarna satte igång. Den här gången så satte det igång av sig självt. Det var i lördags runt klockan åtta på kvällen och vi var hemma hos mina föräldrar och hälsade på. Jag hade några dagar tidigare laddat ner en värk-timer app till min iPhone, och den är jag verkligen glad att jag hade. Jag visste ju inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, eller hur jag skulle kunna veta om det verkligen hade satte igång eftersom jag blev igångsatt förra gången. Men när värkarna började komma så visste jag. Jag kände igen känslan. Det var värkar.

Och från första stund så var de rätt så ordentliga, om än med varierande styrka, och dessutom ganska regelbundna. De började nästan med ens att komma med ganska så exakt tio minuters mellanrum, och skulle sen fortsätta så utan att avta. Till en början var de ju mest molande smärta, som en minut lång mensvärk ungefär, var tionde minut. Men framåt midnatt så började en del av dem vara kraftigare. Vid fyratiden på morgonen så kunde jag inte ta dem liggande längre, de blev typ dubbelt så långa när jag låg ner som när jag stod upp eller satt, så jag gick upp då. Efter ett par värkar så ringde jag in till förlossningen bara för att rådgöra. Mitt vatten hade ju inte gått, men det gjorde det inte förens under själva förlossningen förra gången heller. Och värkarna var, även om de var kraftiga nu, ändå inte tätare än var tionde minut. Så de sa föga förvånande åt mig att avvakta och försöka vila.

Det var redan på väg att bli en fin dag ute, så jag gjorde lite frukost och satt mig på balkongen och fortsatte att parera värkar. Det funkade ett tag. Men vid sjutiden började jag känna att det här snart inte funkade längre, så jag gick in och väckte mannen. Efter det ringde jag tillbaka till förlossningen, då var klockan kanske runt åtta. Eller någonstans mellan kvart över åtta och kvart i nio. Den här gången fick jag prata med någon annan än förra gången, och det gick väl sådär. Hon tyckte att eftersom vattnet inte hade gått och vi bodde rätt nära sjukhuset så var det ingen panik att åka in, fast värkarna nu kom med fem minuters mellanrum som längst. Oftast med bara två eller tre minuters uppehåll. Hon tyckte att så länge jag kunde hantera dem så var det bäst om jag var hemma. Väldigt svårbedömt enligt mig. Men hon sa att eftersom vattnet inte gått så kunde jag kanske tappa upp ett bad och avvakta.

Så jag gjorde som hon sa. Mannen gjorde i ordning ett bad åt mig och vi ringde min mamma så att hon kunde komma bort och vara med Dylan när han vaknade. Men efter några värkar i badet så kände jag att jag sket i om värkarna var "hanterbara" eller inte. Jag ville in! Dessutom så mådde jag illa efter varje värk och just som jag klev upp ur badet så spydde jag. Då fick mannen nog och ringde och sa att nu kommer vi in. Och väl var väl det! Bilresan till sjukhuset från oss är väl runt tio-femton minuter, och under den färden hann jag med fyra rejäla värkar, nästan med tendens till krystvärkar. Så när vi väl kom in vid halv elva ungefär så undersöktes jag och det visade sig då att jag redan var öppen åtta centimeter. Fyra värkar senare så gick vattnet, och en timme efter att vi parkerat i garaget så tog vår lilla Daisy sina första andetag i den här världen efter fyra krystvärkar.

Så det gick rätt fort. Men även om det blev ganska så intensivt där sista timmen, så gick allt toppenbra verkligen! Visst, jag ifrågasatte i bilen på väg in varför jag utsatte mig själv för detta. Men enligt min man så sa jag följande citat till barnmorskan direkt när det hela var över och jag hade fått henne i min famn: "Jag säger som förra gången, det här kan jag tänka mig att göra om".

tisdag 12 juli 2011

Say hello to our little Daisy

I lördags så satte den alltså igång. Förlossningen. Den här bilden knäppte mannen på mig på vår balkong precis innan. Hejdå kulan!

Och här är hon nu, vår dotter! Daisy! Hon anlände klockan 11:36 i söndags och är helt underbart ljuvlig och har massor av svart hår! Vikt 3670 gram och 51 centimeter lång. Och som sagt vad, helt underbart fantastiskt ljuvlig! I'm in love!

Så i måndags så började alltså livet som tvåbarnsmamma på allvar, och jag kunde inte vara lyckligare! Mer om förlossningen och så får ni höra sen! Nu ska jag se om jag kan lyckas väcka min lilla sömntuta och få i henne lite mat. See you!

fredag 8 juli 2011

För det är ingen vanlig dag

Sitter uppe alldeles för sent och rensar bland bilderna i datorn. Igår lyckades jag rensa ut runt hundra gigabyte! Fatta! Har så sjukt mycke bilder i datorn. Så det är både skönt och välbehövligt att rensa lite. Men så såg jag på klockan nu att den passerat midnatt, och vet ni vad det innebär? Det betyder att det är föda-bebis-dag idag. Due date så att säga. Men ingen bebis än. Tror nog att jag dessutom typ är mentalt förberedd på att få gå två veckor över tiden, bara för att jag gjorde det förra gången. Men vi får se. En sak är säker i alla fall, ska här födas barn så behöver jag gå och lägga mig i bättre tid än såhär! Och jag börjar redan nu med att säga god natt och stänga av för idag. Ha en fin helg!

onsdag 6 juli 2011

Sista inlägget i kategorin körkortet

Ja här är det då alltså, mitt alldeles egna körkort! Känns lite som att ha tagit studenten. Känner typ för att sjunga: "För jag har tagit ett körkort, för jag har tagit ett körkort, för jag har tagit ett kööörkort! Hurra vad jag är bra!" Med en veckas marginal till beräknad förlossning. Det gör jag helst inte om. Men sköter jag mig bara nu så ska det ju inte behövas heller. För nu är det klart!

tisdag 5 juli 2011

Målarhelg


I slutet av juli, början av augusti så kommer vi att kunna flytta ifrån trean vi bor i nu till vår nya fyra! Det ska bli så fantastiskt skönt! Ett stort välbehövligt rum till! Och även om mycke jobb väntar oss, så ser jag verkligen fram emot det! Ja alltså kanske inte jobbet då, men att få flytta. Våra snälla grannar som överlåter lägenheten åt oss har redan kört sitt första flyttlass söderöver och har tömt de tre sovrummen så att vi ska kunna komma in och börja måla. Så fint av dem! Så i helgen fick vi nyckel till lägenheten, och ett par vänner av finaste sorten kom och hjälpte oss att måla de tre rosa, gröna och knallblåa sovrummen i brutet vitt och grått istället. En hjälteinsats! Så när våra granar återkommer i slutet av juli och hämtar det sista så ska vi måla det blekgula köket och det gulorangea vardagsrummet och hallen också. Sen flyttar vi in! Men nu när vi är klara med sovrummen så är det inte så mycke mer vi kan göra än att vänta. Vilket faktiskt är skönt! För nu står det absolut inget på agendan. Ingenting! Förutom att föda barn då, men den agendan styr ju inte jag över speciellt mycke. Hade sista ordinarie MVC-besöket idag. Får se om det blir som förra gången, två till. Hoppas inte. Men ändå, jag känner lugnet, så länge jag mår bra och bebisen mår bra så. Men du är hjärtligt välkommen ut nu lilla vän, vi är ett gäng här utanför magen som väntar och längtar efter dig.

söndag 3 juli 2011

Time gone by

Här kommer en liten tillbakablick på den senaste tiden fångat genom Instagram linsen...

Först så väntade vi och väntade vi på att mannen skulle få semester.

Regnet öste ner och jag drömde om körkort på ständigt försenade lokaltrafikbussar.

Och så lyckades jag få min son smygtatuerad under ett sexårskalas och upptäckte det inte förens dagen efter och fick mig ett gott skratt.

Sen vände vädret och blev fantastiskt istället! Och mannen fick äntligen semester, så vi drog ut och badade så gott som varje dag!

Poolhäng.

Såhär skulle man kunna sammanfatta våra dagar.

Och så firade vi midsommar i Sigtuna.

Med sushi.

Och blåbärspaj på Tant Brun.

Och så klappade vi kaniner och tittade på får och hästar.

Vädret fortsatte att vara fint och jag blev beroende av att blanda svalkande juicedrinkar. Drack flera liter om dagen. Minst.

Och Dylan har börjat träna på att äta själv. Det går väl sådär än så länge, men det går framåt!

Och så ska vi ju flytta också om någon vecka. Så efter omtapetsering i sovrummet så är kuddarna på sängen det som får stå för piffet. Det andra börjar mest att likna stök nu.

Sen så har vi dragit igång minigolfsäsongen 2011 också! Viktigt!

Sen har jag börjat bli rätt färdig med att vara gravid också. Jag mår fortsatt väldigt bra, men tröttheten blir mer påtaglig hela tiden och sömnen sämre. Så det blir en del vilande uppbullad med kuddar på dagarna.

Mannen fixade mig "pepp-inför-kommande-förlossning-english-breakfast" också. Han är fin han!

Och Dylan har till sin stora förtjusning fått en gunga uppsatt hos mormor och morfar, som håller på att bygger om på sin altan. Så! Det var ett litet tjuvkik i nyckelhålet in i våra liv.