Sleep in heavenly peace

Nu tänkte jag skriva lite om små barn och sömn. Inte för att jag är någon expert på området, utöver att jag är mamma till en tvååring och en sexmånaders då, utan för att jag ofta får en hel del förfrågningar om det. Och orsaken till att jag ofta får frågor angående detta är förmodligen då för att jag har två barn som sover väldigt bra. Både på nätterna och på dagarna. Och för att det enligt mig inte är ren och skär slump, utan något jag verkligen har gått in för och jobbat målinriktat för. Så med det sagt, så tänkte jag skriva lite kort om det.

Baby Wise.
Många frågar mig vad det här "Baby Wise" är för något, och det ska jag svara på. Baby Wise är en bokserie, skrivet av Gary Ezzo & Robert Bucknam. Framför allt då den första boken, den om bebisens första tid, amning och sömn, och hur de påverkar varandra. Baby Wise lär ut en metod, eller snarare hur man får rätsida på bebisens mat- vaken- och sovrutiner direkt från de första veckorna, och hur det sedan påverkar barnets sömnvanor framöver. Den lyfter främst fram "Parental guiding" typ "Föräldraledd vägledning" på svenska. Alltså att hjälpa barnet in i en rutin, och inte anta att det är något som faller sig naturligt. För det gör det oftast inte. Lite vägledning i rätt riktning behöver de allt de små liven. Sen så är en annan grundläggande sak Baby Wise lär ut ordningen på bebisens aktiviteter, grundläggande indelade i Matning, Vakentid och Sömn. Och att de ska infalla just i den ordningen också. Det första som händer när barnet vaknar är att det äter, följt av vad man än gör när det är vaket och aktivt, följt av sömn. Och så hur goda tidsintervaller där emellan ser ut. Ej att förväxla med schemalagd amning. För Baby Wise styrs inte av fasta tider, utan bebisens signaler i kombination med goda tidsintervaller. Det är grundläggande Baby Wise.

Hur vi har gjort.
Jag läste Baby Wise innan Dylan föddes, då på engelska, nu finns den även på svenska. Jag läste den för att ha lite kött på benen innan jag satt mitt i bebissmeten, och jag valde just den boken för att jag kände andra som hade så goda erfarenheter av den. Och nu har även jag god erfarenhet av den! Vi följde så gott vi kunde råden man fick i boken, och det som är så bra med den tycker jag är att den verkligen också trycker på sunt förnuft. Och att hitta sin egen väg, man behöver inte följa slavsikt, men åtminstone grunderna. Boken säger också att om man följer rutinerna och råden i boken så bör barnet sova förbi nattamningen mellan vecka åtta och tolv ungefär, och det stämde för oss med båda barnen. Dylan har sovit hela nätter från sju veckors ålder. Då innebar det mellan midnatt och sex på morgonen ungefär, men sedan har det ju bara blivit längre och längre. Det samma gäller för Daisy. Tryggheten rutinen ger dem gör det lättare för dem att hitta in i en naturlig dygnsrytm. Och tro mig, det kan vara en del jobb i början att hålla lite koll på tider, och trösta istället för att amma varje gång barnet gråter, men det är så värt det sen! För när man väl har ett barn som sover hela nätterna känns det där lilla mecket i början som en fis i rymden, ursäkta min franska.

Sömn.
Med det sagt om Baby Wise så kommer det ju en bit till. När barnet inte vill sova. Eller vill och vill, här måste jag flika in en sak. Jag kan bli lite matt ibland när föräldrar talar om allt som deras små bebisar vill och inte vill. För sanningen är den att de inte vet vad de vill. De känner en känsla, de reagerar på den. Och vi som föräldrar vänjer dem vid saker. Som att jag vande Dylan ett tag att bli gungad till sömns. Det var inget han ville, det var en lösning jag tog till när han inte ville somna och jag inte orkade att försöka lägga om honom flera gånger. Tillslut hade han vant sig vid det. Och ville inte somna utan att jag bar på honom. Sen insåg jag ju efter ett tag att det var ohållbart att hålla på så, och fick då vackert ta smällen av att vänja honom av med det. Jag ville ju att han skulle kunna komma till ro själv, i sin egen säng och somna där. Det ser jag som lite av en förälders skyldighet att lära sina barn. Hur tidigt man gör det är väl upp till var och en, men jag tror att det är lättare om man gör det någorlunda tidigt. Sen är ju alla olika, men jag mår som bäst om jag får sova ostört, en hel natt i min egen säng. Det vet jag gör mig till en bättre förälder för mina barn, som orkar mer. Tro mig, jag har sett skillnaden i mig själv efter bara några dagar med nattvak vid sjukdom och liknande. Jag överlever, men jag är inte mitt bästa jag.

Avslutningsvis.
Sen är ju det här med att få barn att sova ett helt kapitel i sig. Hur mycket ska de gråta innan man tar upp dem? Och andra frågor. Det tror jag inte att det finns något facit på. När det gäller gråt så tror jag dock att man inte behöver vara så rädd för det. Man måste i alla fall ge barnet en ärlig chans att hinna lugna sig och somna själv. Om de ska lära sig. Man hör ganska fort efter en stund vilken typ av gråt det är. Om det lugnar sig lite, lite eller om det bara är total panik. Då får man väl plocka upp barnet och lugna det, och sen försöka igen. Jobbigt i början, men när de sen lär sig så är det så skönt! Daisy var mycket enklare tycker jag. Inte för att hon var en lugnare bebis, snarare tvärt om. Utan för att då hade jag hållt på med så mycket extra meck med Dylan redan, gungat, filtar för mörker och så vidare. Så jag hade nog fått mecka-av-mig lite tror jag. Henne har jag nästan från början bara lagt ner och låtit henne somna in själv. Klart det inte alltid funkar, men oftast. Ibland räcker det med att gå in någon gång och ge henne nappen igen, inget mer. Inte ta upp henne och hålla på och då störa insomningsprocessen, utan bara ge nappen eftersom vi använder napp, och så somnar hon tillslut. Så det var det om det! Har ni frågor kan jag svara i kommentarsfältet till detta inlägg i den mån jag kan svara på frågan, och i den mån jag hinner! Hoppas något av detta var till nån hjälp för någon!


Ps 1. Baby Wise på svenska finns att köpa här. Vi finns till och med ett par rader i förordet, men bara för att ha det sagt, jag tjänar absolut ingenting på att skriva om detta! Jag gör det bara för att det har hjälpt oss, och det kanske kan hjälpa någon annan med!


Ps 2. Jag har skrivit lite om det här förut när folk har frågat, två tidigare inlägg är länkade under kategorin "Baby Wise".

Baby Wise

Jag får ofta frågan om hur vi har fått Dylan att sova hela nätterna, både via mail och bloggen. Så nu länkar jag bak till ett gammalt inlägg på ämnet. Jag förstår att detta är en angelägen fråga för många med småbarn då sömn är något som är så otroligt viktigt både för stora och små. Med det sagt så ska jag också säga att jag inte tror det finns några garantier med något. Och med det menar jag mirakelkurer eller metoder som ger garanterade resultat. Alla barn är olika, och så är det bara! Men däremot så tror jag att det finns rutiner och metoder som ger bra resultat. Vi fick en bok som heter "Baby Wise" i present av våra vänner Richard och Hanna innan Dylan föddes. Den läste jag och följde väl grundläggande de tillvägagångssätt och råd som boken gav. Jag sållade lite. Och för oss funkade det kanon! När Dylan var sju veckor slutade han vakna mitt i natten för att amma. Vilket för oss innebar att han ammade vid midnatt sista gången ungefär, och slutade amma vid tre på morgonen utan vaknade först runt klockan sex istället. Sen har ju hans sovtid blivit längre och längre och nu brukar han sova cirka elva, tolv timmar per natt. Sedan sover han två gånger under dagen, på cirka en och en halvtimme åt gången. Och som någon undrade så sover han i egen säng och har gjort hela tiden. Först inne hos oss, och sedan runt halvåret i rummet bredvid oss. Detta är bara svar på frågan hur vi har gjort och inga rekommendationer, men för oss har det funkat hur bra som helst!

Länk till inlägget här.

Boken heter "Baby Wise" av Gary Ezzo & Robert Bucknam

Tack Richard och Hanna!

När vi skulle få barn så var det såklart mycket man tänkte på. Allt som skulle köpas, ordnas med och förberedas inför den lilles ankomst. Jag hade fullt upp med barnvagnsletande, bilstolar och skötbord, men jag hade inte funderat så mycket över det där med amning och sömn. Jag tror att jag tänkte: "Men det bara funkar väl" och så tar vi det som det kommer. Men så fick vi boken "Baby Wise" hemskickad till oss av våra kära vänner Richard och Hanna som bor i England. Med deras varma rekommendationer. Först så tänkte jag nog typ: "Ja, ja. Jag kan väl läsa den då, men är det verkligen nödvändigt att tänka på detta redan innan bebisen är född". Och så sköt jag upp det och läste den någon vecka innan Dylan föddes. Men när jag började läsa den förstod jag plötsligt att det där med amning och sömn kan vara en hel vetenskap! Och att det verkligen spelar roll att man har en plan!

Hos barnmorskan fick jag bara höra att: "Barnet talar om för dig när det är hungrigt". Och jo tjena, det gör det säkert. Men hur vet jag som nybliven mamma när barnet är hungrigt, bara skriker eller är trött? Då matar man ju hela tiden, som jag nu har förstått att många gör, så fort barnet gnyr och så blir amningen kaos och uttröttande. Mjölkproduktionen sviktar och barnet blir oroligt och sover oregelbundet. Å andra sidan så lär den gamla skolan ut att mata på schemalagda orubbliga tider. Detta är ju inte heller ideellt då alla barn, och alla mammors mjölkproduktion för den delen med, är olika. Men bokens teori pekar på en mellanväg. Där föräldern bestämmer med hjälp av klockan och barnets signaler. En avvägning. Lagom tid har passerat och barnet visar hungertecken. Men framför allt, för att slippa oregelbundenheten, se till att barnet äter sig mätt! Hål det vaket och stimulera det så att det äter tills det är nöjt. Då behöver man inte oroa sig för att det är hungrigt tio minuter senare. Och så länge det ökar i vikt som det ska och bajsar bra, så behöver man verkligen inte oroa sig.

Så detta följde vi med Dylan. Och boken säger att om man får in rutinerna, äta, vaken, sova. Äta vaken, sova så kommer barnet att sova regelbundet och hela nätter från omkring åtta veckors ålder. Och det har Dylan gjort! Redan från vecka sju så sov han hela natten! Ammas vid ca 23.00 och vaknar ca klockan 7.00. Han går som en klocka, och är superglad och nöjd så gott som hela tiden! Klart han kan grina till ibland, men då är det förmodligen dags för hans tupplur i nio fall av tio. Så tack kära Richard och Hanna för boken! Jag rekommenderar den varmt vidare!

Baby Wise - Gary Ezzo & Robert Bucknam