Ny keramik

Här är några bilder på lite keramikföremål som jag nyss blivit klar med. Älskar den där gröna glasyren, och har gjort flera skålar i den tidigare. Och två av än så länge fem kaffemuggar är också färdiga med glasyrbränningen.

Den där gröna glasyren är rätt så oberäknelig, men det är liksom det jag gillar med den. Man vet aldrig vart den mörknar eller får lite prickar. Det gör uttrycket så levande. Och så är den sådär matt och fin som jag gillar.

Muggarna i vit stengodslera har fått en matt vit glasyr som kan dra lite åt creamfärgad och till och med svagt rosa i vissa förhållanden. Första gången jag testade den, och jag gillar den! De är fortfarande lite olika i storleken, men de blir jämnare och jämnare. Tur att det går framåt och inte bakåt i alla fall.

Färdig keramik

Två dagar i slutet av april var jag på keramikkurs en bit utanför stan. Jag har varit där en gång förut på ett prova på tillfälle och efter tisdagskursen i höstas så var jag både sugen på att fortsätta att lära mig mer om keramik och att komma tillbaka till Cecilias fina verkstad. Så sagt och gjort, så bokade jag upp mig på en kurs. Efter tvådagars kursen var vi tillbaka en kväll för att glasera, och idag så hämtade jag de färdigbrända alstren!

De två faten är kavlade och sedan har jag dekorerat dem för hand med något som kallas ball clay, eller flytande lera i en klämflaska.

Skålarna är drejade.

Jag drejade även fyra små kaffemuggar, bara för att försöka anstränga mig att serieproducera något. Jag låter oftast mig själv komma undan ganska lätt med att göra det som faller mig in när jag sitter där vid drejskivan, men ska jag bli bättre så behöver jag addera en gnutta disciplin till mitt arbete. 

De blev i alla fall "typ" lika stora, haha! Eller ja, de blev lika höga. Tre har nästan samma form och en blev för rak. Men jag gillar när det syns att det är handgjort, men att ha samma form i alla fall, det hade de inte dött av.

Några skålar blev det också, såklart. Jag älskar skålar! Överlag nöjd med min prestation, men mitt mål var inte att prestera, utan att lära och det känner jag också att jag gjort. Nu behöver jag bara få upp lite kontinuitet i det hela, genom övning, tålamod och tid. Och då är det ju bra att jag tycker att det är så pass kul som jag tycker att det är.

Aldrig har väl ett gäng fula skålar varit så älskade

 Detta mina vänner är några av de skålar jag producerat under höstens drejkurs. De har lite rinningar, de är lite ojämna och ändå bara älskar jag att använda dem! För jag har gjort dem själv. Sen tycker jag att det där operfekta är lite charmigt också. Det ger dem karaktär. Jag testade även en nästan svart purpurfärgad glasyr också som jag gillade, en tunn vit, och en blå som var fin men som inte skulle passa hemma hos oss. Men den här gröna med lite bruna stänk i, den blev min favorit. Så allt jag var lite mer nöjd med, det åkte ner i den byttan.

Det har varit så otroligt roligt att lära sig grunderna inom keramik och framför allt drejning. I love it! Tog en dagkurs som låg på tisdagar nu under hösten, och funderar på att ta någon mer intensivkurs till våren, över en helg eller så. För det är lite meckigt att fixa med barnvakt varje vecka eftersom jag fortfarande är hemma med Adelle, och kvällarna och ledigtiden är lite heliga i vår familj. Men helt klart är att det här intevar det sista drejning såg av mig i alla fall!

En kurs i keramik

Förra veckan åkte min mamma, min syster och jag ut till Cecilia Boivies mysiga keramikverkstad i Faring för att testa på att dreja, något jag velat prova så länge!

Den lilla idylliska gården ligger så underbart vackert till, inbäddad mellan grönska och fält. Och förutom boningshuset så ligger det även på tomten ett hus som inhyser verkstaden, och ett hus som rymmer hennes lilla keramikbutik.

Jättevallmon stod i full blom, så vackert mot den vita putsfasaden.

Cecilia i full fart med att ställa iordning  för oss.

Sen var det dags att koncentrera sig. Det ser alltid så lekande lätt ut när vana händer som Cecilias drejar. Men jag misstänkte att det inte skulle kännas lika enkelt sen när man väl satt där själv.

Så var det då äntligen dags att prova! Efter att ha suttit en god stund med centreringen av leran så kunde jag äntligen börja forma min lilla skål. Jag hade inga storslagna ambitioner med vad jag framställde, jag ville bara inte att den skulle kollapsa i mina händer.

Det roliga var att jag tyckte att jag gjorde en rätt så stor skål, snacka om tunnelseende man fick efter en stund. För när jag lyft av den från skivan, och nu när jag ser bilderna så ser den verkligen pytteliten ut! Haha! Men oj så kul det var! Två små skålar hann jag i alla fall med att dreja.

När vi var klara med drejandet så fick vi välja glasyr som Cecilia sedan glaserar våra verk i. Sen gick vi upp genom den mysiga trädgården till hennes lilla butik.

Butiken ligger i ett litet hus i två våningar med en bro till entrén på övre plan. Så mysigt! Fler hus borde helt klart ha en bro!

Det var väldigt mysigt att vara hos Cecilia och dreja! Och jag har verkligen bara fått mersmak för det här med keramik varje gång jag närmat mig det. Så vi får se vart det bär av med det. Ett retro-inspirerat fat och en klotrund vit raku-vas fick jag i alla fall med mig hem med från hennes lilla butik också.