Ibland är allt man kan göra att drömma sig bort

Det snöar. Igen. Och ja jag vet. Vi bor i Sverige. Men den här snön faller tungt. I dubbel bemärkelse. Jag brukar alltid försöka att se det mesta från den ljusa sidan. Livet blir oftast enklare så. Jag menar gilla läget, utgå ifrån det och försöka göra det bästa av situationen. Typ tänka att jag kan gå ut och ta fler pulkapromenader med Dylan. Tänka att allt blir så ljust och fint med snön. Tänka hellre snö än slask. Men nej. Det går inte längre. Jag har inga happy thoughts kvar. Jag vill inte trycka in Dylan i en overall varje gång vi ska någonstans längre. Jag vill sätta på mig vilka skor jag vill och inte bara tänka: "Hm... kängor eller stövlar idag?" Jag vill ha vår, helt enkelt. Jag har gett upp. Så jag sitter och drömmer mig bort. Till nätter lika varma som en svensk högsommardag. Till Karibiens vita stränder och turkosa vatten. Jag går igenom semesterbilder och resealbum och försvinner bort en liten stund. Försvinner tillbaka. Men någonstans inom mig vet jag ändå att det hjälper föga till. Jag kommer att dra upp rullgardinen imorgon och mötas av ett winter wonderland i alla fall. Så vilka alternativ återstår? Att gilla läget, eller plågas till slutet av mars. Då måste jag nog ändå välja att gilla läget. Men jag väntar tills imorgon. Ikväll fortsätter jag nog att reta vintertröttheten lite till, med bilder på solbränd hy och svajande palmer.