fredag 26 mars 2010

Bevara valfriheten!

När vi ändå är inne på barnomsorgsfrågan. Min åsikt i just denna fråga handlar inte så mycke om vem som ska vara hemma med barnen, mamman eller pappan, utan just det att man ska ha rätten att välja. Men speciellt rätten att välja typ av barnomsorg, dagis eller hemma, på mer rättvisa villkor än idag. Själv är ju min önskan som jag uttryckt tidigare här på bloggen, att vara hemma med mina barn till skolmogen ålder. Åtminstone. Min mamma var det med oss, och jag älskade det! Men det var absolut inte enkelt för oss. Det var mycke vi var tvungna att offra för att hon valde att ta hand om oss barn hemma istället för att sätta oss på dagis. Så de som kallar hemmamammor för lyxfruar och latmaskar kan i min närvaro bara hålla mun, för de vet inte vad de pratar om. Den enda lyx det innebär att vara hemma med sina barn idag är lyxen att få se dem växa upp på första parkett istället för i avbytarbåset.

Men som sagt, detta är min åsikt, och min mening är inte att alla skall hålla med. Men det behöver jag nog inte oroa mig för. Min mening i denna fråga är bara att man ska ha rätten att välja på mer rättvisa vilkor. Så att säga, få en liten del av den enorma kaka som staten subventionerar dagisplatser med om man istället väljer att sköta barnomsorgen själv. För visst förstår jag matematiken i att om du är ute och jobbar och har barnen på dagis under tiden så drar du ju in mer pengar till staten i form av skatt än om du är hemma. Men det är inte som att jag inte har skattat på allt jag tjänat fram till föräldraledigheten. Eller som att min man inte skattar under tiden jag är hemma. Eller som att det inte redan får konsekvenser i form av sänkt pension. Eller som att jag själv får stå för de dagliga omkostnader som annars dagiset får stå för i form av personal, leksaker och mat. Och här är vårdnadsbidraget ett steg i rätt riktning, men villkoren är alldeles för snäva. Det ska vara på mer lika villkor som dagissubventionen. En subventionerad dagisplats som ligger på ca 120.000 kronor per år till skillnad ifrån vårdnadsbidraget som ger ca 36.000 kronor på ett år. Varför ska man inte få välja själv?

8 kommentarer :

  1. men samtidigt. att ens barn får möjlighet att vara med utbildade pedagoger som kan understödja och stimulera deras lärande är något fantastiskt som fungerar väldigt bra på de flesta förskolor.
    dessutom behöver barn umgås med andra för att lära sig ett och annat om livet. och mamman tanka på lite egentid för att orka.

    det är min åsikt. både som mamma och som pedagog.

    SvaraRadera
  2. Linda: Jo absolut! Men nu var vi fyra syskon och bodde en bit ut på landet där vi var en massa ungar på vår gård som busade hela dagarna, så umgänge har aldrig varit en bristvara för oss för att mamma var hemma. Och jag kan absolut tänka mig att låta de gå på förskola i liten utsträckning från runt fyra-fem som en slags inskolning. Men inte så när som på heltid, och inte från ett år och några månader när min föräldrapenning tar slut. Det är vad jag menar.

    SvaraRadera
  3. Sen måste jag bara tillägga, inget ont emot dem, men att jag har tillräckligt många kompisar som jobbat på dagis för att veta att alla är långt ifrån pedagoger som jobbar där. Tyvärr.

    SvaraRadera
  4. Jag håller med Johanna! Även om åsikterna är olika så borde villkoren vara lika!! Jag trivdes också super hemma med mamma och syskon. Det är ngt jag är enormt tacksam för idag och som jag vet min mamma aldrig skulle ångra att hon gjorde, trots mkt uppoffringar.

    SvaraRadera
  5. Bara för att man är hemma med sina barn betyder det inte att man isolerar dom från omvärlden. Man har vänner med barn i samma ålder, släktingar och kusiner, öppna förskolan!
    Så nog får de träffa andra barn och bli sociala ändå!

    Och precis, att gå tre år i gymnasiet på barn o fritid gör en inte till en bättre pedagog än att vara mamma till sitt barn!

    SvaraRadera
  6. Jag har själv inget val. MÅSTE jobba heltid då jag är ensamstående med min snart 1-årige son. Han kommer få vara på dagis från 07 till 16.Inget jag är glad över. Vill bara påpeka att alla kanske inte har råd att vara hemma med sina barn även om man nu skulle få ta en större del av "kakan". Tyvärr.
    //Mamman som blev lämnad mitt i graviditeten

    SvaraRadera
  7. Ja självklart då är de ju en helt annan sak. Men jag tycker nog att om man är två, varav en har en heltidsinkomst, kan man alltid prioritera att vara hemma.

    SvaraRadera
  8. Carolin: Ja men precis. Det beror väl en hel del på vad man själv har för erfarenheter som barn när det kommer till vad man har för åsikter om detta som vuxen. Har man varit hemma med mamma och syskon så ligger ju det än närmare till hands som vuxen tror jag.

    S: Ja och jag sa ju tyvärr här. Tyvärr är inte alla pedagoger, en del inte ens utbildade alls. Vilket verkligen borde vara viktigt då de har hand om något så extremviktigt som små formbara barn som suger åt sig åsikter och värderingar som svampar!

    Anonym: Nej det är ingen enkel situation. Men där så tycker jag ju nästan desto mer att staten borde möjliggöra det att vara hemma längre. Om man är ensamstående med en så liten. Skulle du få närmre de 10.000 kronor man får i månaden per dagisplats så skulle det kanske vara möjligt? Men sen har jag absolut INGET emot att folk nyttjar dagis, det är ju super för de som behöver. Men för de som hellre är hemma själv borde det vara bättre möjliggjort tycker jag. Kram till dig!

    SvaraRadera