Seriöst problem med att vara seriös

Desto mer Dylan tar sig runt, tar sig fram och upptäcker nya grejer, desto mer "Nej, nej!" och "Aj, aj!" blir det ju när han testar gränserna. Men jag har ett problem där. Som när han exempelvis precis, ståendes i sin gåstol drog ner en hel hög med sorterad post, så att den blev... ja osorterad och nerdragen. Då tittar jag på honom, skakar på huvudet, viftar med fingret och säger: "Aj, aj!" och försöker att se lite bestämd ut. Jag menar, jag vill ju bara lära honom do's and don'ts inför livet. Men då tittar han upp, rynkar på näsan och ler så pillemariskt mot mig att jag måste vända mig om och bita mig i tungan för att inte brista ut i skratt. Vilket jag i och för sig oftast gör ändå. Snacka om att sända dubbla budskap. Stackars unge. Aj, aj i Dylans värld måste betyda typ: "Spexigt gjort där!". Men jag har en känsla av att det här kommer att reda ut sig av sig självt med tiden. Tyvärr på ett sätt. Den här oskuldsfulla busigheten är väldigt mysig faktiskt.