Tid att välja

På söndag är det val, och även om jag inte är så politiskt engagerad så engagerar politik mig ofta, inte bara nu inför valet. Men en sak som har slagit mig när jag har sett på alla debatter och alla tal nu inför, är vilken otrolig fokus det blir på sakfrågorna. Och visst, vallöften är väl på ett sätt just sakfrågor. Men alla vet ju hur det är med vallöften, även kallat valfläsk. I bästa fall slår en del av de stora löftena in. För det är inte sakfrågorna som styr vårat land, det är en ideologi. Och även om man kan tycka att de två blocken låter lika i sakfrågor som "ungdomsarbetslösheten" eller "glesbygden" så är ju deras handlingsplan vitt skilda. Och det speglar ju deras människosyn och ideologi.
 För mig, och jag hymlar inte med att jag röstar borgligt, så är det just för att jag upplever att det borgliga blocket styrs av en tro på människan. Medan jag å andra sidan upplever att det röda blocket styrs av en tro på staten och människans oförmåga. Vilket för mig är en skillnad mellan natt och dag. Staten vet bäst. Staten kan ta hand om dina barn minst lika bra, om inte bättre än dig själv. Får du inget jobb? Lugn staten kan se till att du inte behöver känna någon brådska att skaffa ett heller. Och samtidigt som de pläderar för att alla ska ha det lika bra, så betyder det samtidigt att ingen ska ha det bättre än någon annan heller.
Alliansen, säga vad man vill om utförsäkringar, tror i alla fall på människans kapacitet. Något som jag tror inte alltid är helt lätt att få ut i ett land som lite har försoffats av socialismen. Inte för att Alliansens politik är perfekt heller, men jag tror också på människan, och att hon mår bra av att ibland behöva klara sig själv, att man växer av att fatta sina egna beslut. Jag tror att människor mår bättre i ett land där de som styr tror på hennes förmåga och stödjer den, än i ett där de tror på hennes oförmåga och undergräver henne. Vilket jag tror högre skatter och mer i bidrag gör.