Det är morgon och jag känner mig lite seg. Sitter i vardagsrummet med mannens bärbara och försöker samtidigt att få i mig två mackor och en kopp te som jag egentligen bara är sådär halvsugen på, men som dock är livsnödvändiga för dagens fortsatta utveckling. Dylan som just har sovit en stund efter sin frukost sitter nu på sin lilla lekmatta och tittar på mig, frenetiskt skakande med skallran han har i handen. Jag tittar tillbaka på honom och då fyrar han av ett gigantiskt strålande leendet mot mig och piper fram ett glatt hej. Då är det okey att det är morgon. Då är det okey att va lite seg. Och när jag sitter här i soffan och tittar på honom där han sitter på golvet och leker är det enda jag kan tänka, att han har blivit så stor! Sitter där själv, tittar på mig med ett leende och säger hej. Sen byter han skallran mot en boll, och bollen mot en groda för att till sist börja tugga på kulan längst ut på spiralsvansen som hans lilla trähund har. Sen babblar han en stund för sig själv tills han ledsnar, kastar sig ner på alla fyra och tar fart emot mig där jag sitter på soffan. Han kommer fram till mina fötter och börjar gny och dra i mina pjamasbyxor. Han vill upp. Han vill ha mellis. Och så var min frukoststund slut. Plockar upp honom och går obarmhärtigt in och lägger honom hos mannen som fram tills nu har fått en ordentlig sovmorgon på grund av förkylning, så att jag kan avsluta min frukost och mitt blogginlägg. Så nu när det sistnämnda är gjort så har jag bara en halv macka och det mesta av mitt te kvar så är jag redo för dagen. Ha en riktigt fin dag nu, vad ni än ska göra med den!
JO
KOMMENTERA
Skicka en kommentar