torsdag 10 maj 2012

Kan ni känna det

Två barn. Det ena vill bara komma upp. Men du orkar inte bära mer just nu. Ryggen säger stopp. Så då grinar vi istället. Och låter "Eeeee, eeee" utan avbrott. Det andra säger ditt namn på repeat som en skiva med jack i, och även om du svarar så slutar det inte. Dessutom har du gått och blivit förkyld och känner en lätt huvudvärk komma smygande vid tinningarna. Så du går och sätter dig på toa, mest för att få vara ifred en liten stund. Men genom dörren hörs detta ständiga outtröttliga "Eeee, eeee" i alla fall, och den andra ställer sig och knackar på dörren och fortsätter med sitt mantra. "Mamma, mamma, mamma..." Där. Någonstans där känner jag det. Det blir så mycket att det slår över i tomhet istället. Blankt. Ett långt pip och ett sträck på skärmen. Tomma ögon som stirrar rakt ut i luften. Så jag går ut från toan, och in i arbetsrummet. Sätter på mig hörselskydden och går till datorn. Och bloggar av mig det. Bloggar ur det ur systemet. Och det är då det händer. De tystnar. Han börjar bygga med tåg och hon tittar på. Äter lite på ett rån. Tittar upp mot mig där jag sitter vid datorn och firar av ett av sina hjärtsmältande leenden. Och sträcket på skärmen gör plötsligt ett litet hopp. Följt av ett pip. Och så ett pip till. Och ett till. Och så känner man det. Jag lever. Och jag överlever.

8 kommentarer :

  1. Oh I feel you! Tänk de stunderna känns men så poff kommer det där leendet, blicken lr ordet och så tar man nya tag. Och man förstår varför man gör det. Kärlek!
    Vad är det Arash jobbar med? Jobbar han borta?

    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Jag känner det... ibland ORKAR man inte. Fast sen helt plötsligt gör man ju det igen. Barn både tar och ger oändliga mängder energi. Som tur är ger de mer än de tar! :)

    SvaraRadera
  3. Sophia: Ja det är tur att de stunderna inte är de som dominerar. Det är liksom bara när allt sammanfaller! Och nej, som väl är jobbar inte Arash borta, men han har varit på konferens med jobbet i Rom i en vecka. Men nu är han hemma!!! :-D

    JoHo: Absolut ger de mer än de tar! Som sagt vad, de stunderna är ju tack och lov undandtagen, som ofta sammanfaller med att man sovit dåligt, ätit dåligt och kanske inte skött sig själv som man borde. Eller är sjuk. Och dessutom som nu, varit ensam hemma med barnen i en vecka. Man är ju bara människa! Tack och lov ;-)

    SvaraRadera
  4. Åh om jag känner!! Nu är det inte så så ofta här, men oj många sådana "terrrstunder" jag genomlidit. Och på ngt sätt överlever man som sagt. Inte alldeles sällan genom ett avfyrat leende, en gullig kommenterar och stora portioner med nåd. Kramar!!

    SvaraRadera
  5. Fantastiskt skrivet!

    SvaraRadera
  6. Hej hej! :) kommer det komma in fler Sneaker - USA i större storlekar? (40) de är helt underbara skulle verkligen vilja ha ett par!

    SvaraRadera
  7. @Marika, inte just nu tyvärr! De fanns ej att få tag på i större, så jag tog det som fanns! Men kanske om någon vecka!

    SvaraRadera