En natt på sjukan

Daisy har varit förkyld i några dagar, men hon har ändå hållit god min, gumman. Dessutom så håller hon som bäst på att få tänder nu, och alla med barn vet ju hur det kan vara. Men i förrgår natt fick hon även feber, och hon lyckades inte somna för natten förens klockan 04.18 trots alvedon. Så när hon somnade tidigt kvällen efter, igår natt, så var jag överlycklig, jag var så slut. Men så vaknade jag bara efter några timmar av att hon hostade högt och vasst. Först med ganska långa mellanrum, och hon somnade om av sig självt emellan. Men sen kom hostattackerna tätare och tätare och lät så konstigt, och hon började dessutom att rossla och pipa högt när hon andades. Så jag for upp ur sängen och ringde sjukvårdsrådgivningen som bara sa åk in till barnakuten direkt. Så det gjorde jag vid fyratiden.

Väl där skickades vi vidare med förmodad krupp till öron- näsa- hals. Där fick hon andas in adrenalin ifrån en mask och fick cortison med spruta i munnen. Även lite Mollipect. Och efter lite väntan som vi fördrev pusslandes i dagrummet så hjälpte det tack och lov! Hennes andning började låta mycket bättre, och hostan upphörde nästan helt.

Så helt slut vid åttatiden på morgonen så fick vi vända hemåt igen. Och Daisy sov genom hela påklädningen, hela bilresan hem, genom ett snabbt stopp på ICA, och sen i ytterligare några timmar när vi kom hem. Klockan 11.30 vaknade jag och hon. Och då satt världens finaste man och världens finaste Dylan och väntade på oss i vardagsrummet. Hoppas nu för allt i världen att hon får sova i natt! Det där med krupp, det skippar vi i fortsättningen tycker jag.