söndag 8 januari 2012
Jo, man får skratta åt sånt.
Jag sitter bredvid Dylan som sitter på pottan. Han pekar på sin mage och säger: "Vad är det?" Fast det låter mer: "A-e-dää?" Det är din mage svarar jag. Och så pekar han lite längre ner, på sina privata delar och frågar igen: "A-e-dää?" Ja, vad är det svarar jag. Han tänker efter en stund och så svarar han: "Korv! Mmm... nam-nam!" Och jag asgarvar ihjäl mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
ha ha!
SvaraRadera-"E de"?
börjar man ju vänja sig vid vid det här laget. Det är så kul när de får reflektera själva. Och det blir bara roligare och roligare tycker jag!
Hhahah! Sjukt gulligt!!
SvaraRaderaHahaha, gud vad roligt :-D
SvaraRaderamuahahaha!
SvaraRadera