tisdag 15 december 2009

Förlossningsdrömmarna fortsätter

Knäppa fölossningsdrömmar är lite av min grej. Men jag har medvetet förskonat er från majoriteten av dem. Men ibland kan man ju bara inte låta bli att funder, hur funkar min hjärna egentligen? Hur sätts dessa sinnesbilder samman? Är det bara jag som är knäpp eller drabbar detta fenomen även andra? Som gårdagens dröm. Jag födde och fick som alltid en pojke. Vi har egentligen ingen aning om vad det är som lurar där inne, men jag drömmer alltid att det är en pojke. Dock kom han med en väldigt smart funktion. En fjärrkontroll. Den kunde styra storlek, inte ålder men storlek, och ljudvolym. Väldigt praktiskt. Så lagom innan förlossningen så tryckte jag ju på minus på storleken då, så han kom ut väldigt smidigt, fullt utvecklad men stor som en tändsticksask ungefär. Så långt var det ju inga problem, jag skulle ju bara förstora honom igen. Men då händer ju det som inte får hända, batteriet i fjärrkontrollen tar slut. Och det är ju såklart ett sådant där litet runt platt som man har i klockor och liknande och som är jättesvåra att hitta. Och han föddes vid jul, så alla affärer var stängda.
Men ja, det var ju bara att vara väldigt rädd om honom tills efter helgen då alla affärer öppnade igen och jag kunde fixa det hela. Men då händer det andra som absolut inte får hända. Jag tappar ner honom i en flaska med julmust. Eller jag antar i alla fall att det är vad som hänt. Han är hur som helst plötsligt borta och jag har en flaska julmust i handen. Så den enda logiska lösningen är ju att han är i musten. Men eftersom jag inte är helt säker så får jag ändå värsta kvalet över om jag bara handlöst ska tömma ut flaskan på den vita mattan framför mig för att rädda honom, eftersom om han nu inte är där i så är det ju väldigt onödigt gjort. Knasigt. Och där vaknar jag, och tycker för en millidels sekund att jag haft en väldigt spännande och trovärdig dröm om ett moraliskt dilemma. Tills jag inser att den helt enkelt handlade om att jag hade tappat min nyfödda, fjärrkontrollstyrda son i en flaska med julmust. Not so serious anymore.

11 kommentarer :

  1. Nå havnet jeg inn på bloggen din, så ser jeg at vi har nøyaktig like mange uker/dager til termin! Hurra, for oss:):)

    SvaraRadera
  2. Grommis: Så kul att vi ska ha bebis på exakt samma dag! Får se om det blir punktliga eller ej! Har min fått för mycke av mina gener så vinner nog din ;-)

    SvaraRadera
  3. Hehe, ja det blir spennende å se! :) Føler på meg at min nok kommer til å prøve tålmodigheten til sin mor den også... :P

    SvaraRadera
  4. Detta är ju underbart Johanna! Jag bara älskar hur man kan få ihop saker och ting i drömmar. Någonstans kommer det ju ifrån...Men du behöver nog inte vara orolig för just det senariot iaf. Kram

    SvaraRadera
  5. Grommis: Vi kan ju köra ett race, försten bjuder på nå gott ;-)

    Carolin: Nej men det var ju ett fint sätt att se det på! Att jag inte behöver oroa mig för senariot, jag oroade mig ju för att jag kände mig knäpp, men hellre knäpp en läskigt på riktigt! Eller i och för sig. Julmust? Det var ju lite "läskigt" i alla fall ;-P

    SvaraRadera
  6. Babysim i all ära, men julmust är nog snäppet bättre för hyn... :)

    SvaraRadera
  7. Anna: Men sämmre för tänderna ;-)

    SvaraRadera
  8. You crack me up! HAHA!!

    SvaraRadera
  9. Anna C: Jag vet inte hur mycke cred jag kan ta för det ;-P Ja får väl börja tacktalet: "Till att börja med så vill jag tacka min hjärna, för att den är så knäpp..."

    SvaraRadera