torsdag 16 februari 2012

Tänkvärt till tusen

Läste en artikel idag ur Sydöstran, Blekinge läns tidning. Eller egentligen en insändare skriven av pedagoger vid en förskola. Hittade den via Makena som är dagmamma och själv har jobbat på dagis, som numera korrekt då heter förskola. Den satte verkligen ord på väldigt många tankar jag har haft, så jag måste bara få dela den. Fast jag vet att sådant väcker starka känslor hos en del, och fast jag brukar kunna få en del upprörda eller mindre trevliga kommentarer när jag skriver om liknande. Men hallå! Varför ska det vara så gripande känsligt!? Är det för att många aldrig tar sig modet och tiden att bara ställa sig fråga varför? Varför gör jag såhär? Varför har jag gjort de här valen och vad är min grund? Istället sätter man bara på skygglapparna och kör på. Viftar bort tankar på förändring som irriterande myggor, och blir nämnvärt störd när folk för det på tal och tänker. "Skit i det du! Det är väl mitt val!" Ja det är det, och det skulle jag aldrig kunna ta ifrån dig. Men jag vill bara väcka en tanke. Om man inte vill gå i gamla hjulspår måste man faktiskt göra något annorlunda. Har man sedan tänkt igenom det, och är klar över sina skäl till varför man gör som man gör, då är det ju helt fine!

Detta handlar inte om dagis generellt för mig. Tycker inte att det är fel när de blivit några år, och några timmar i veckan. Men läser ni artikeln så förstår ni nog bättre vad jag menar. Sen har väl alla sina skäl. Vissas bättre än andras. Och jag är inte ute efter att peka fingrar eller slå mig själv för bröstet. Egentligen har jag väl ingen orsak att bry mig om vad andra gör, men det gör jag. Jag vill bara få människor som omedvetet följer mallar andra har gjort åt dem att stanna upp, bara den lilla stund som det tar att läsa detta, och tänka till. När man sen gjort det kan man lugnt gå vidare, men livet är för kort för att inte tänka på varför man gör det man gör.

9 kommentarer :

  1. Jag vill vara med mina barn så mycket som möjligt, men även också jobba. Jag behöver båda två. MEN min man och jag pusslar med våra tider så att de inte ska behöva vara hos dagmamman FÖR länge, och det mesta av min övriga "egentid" (hatar det ordet) tar jag när barnen sover, eller är med sin pappa. Men det ÄR svårt med alla åsikter från sammhället. Min chef tex tycker att man kan har barnflicka som hämtar på dagis, men det vill jag verkligen inte, då vill jag vara med mina barn själv!

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig. För mig är det självklart att i så stor utsträckning som möjligt ta hand om Tyra på hemmaplan. Hon är hemma med mig än så länge och kommer att vara det minst fram till hösten. Nu lutar det åt att hon är hemma fram till efter nästa jul då hon är två år och tre månader gammal.
    Jag skulle gärna se att vi kunde ha henne hemma ännu längre, men det blir nog inte så. Men självklart kommer vi att pussla och kämpa för att hon ska ha få timmar per vecka i förskolan. Mycket av det barn får från sina föräldrar tror jag inte att förskolan kan ge.

    En annan tänkvärd artikel i ämnet hittar du här: http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2010/09/13/sma-barn-far-illa-forskolan

    Tycker du gör helt rätt som blandar ämnen och vågar ta upp även känsloladdade debatter.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker väl lite att det är så Sverige är uppbyggt, med ganska höga skatter. Få familjer har det så ställt ekonomiskt att de klarar sig på enbart en lön, utan det krävs två eller en och en halv lön. Sen är ju föräldraledigheten enormt bra i Sverige, där man kan vara hemma med sitt barn OCH få betalt för det i upp till 18 månader! Helt otroligt. I många länder är det omöjligt att vara hemma i mer än några månader, sen får man antingen ha barnet hos dagmamma/dagis eller säga upp sig från jobbet. Här i Tyskland får man mammapeng i ett år, men man kan sen vara hemma från jobbet i två år till, men då utan att få något bidrag. Det är väl ett problem i Sverige, även om man ekonomiskt kan klara sig att vara hemma med barnen, så är det kanske inte så enkelt att säga upp sig från ett fast jobb och sen inte ha något att gå tillbaka till när man ska börja jobba igen.

    Jämför man med andra länder så börjar ju barn mycket senare i skolan i Sverige, i många länder börjar de redan i 3-4-årsåldern, så då är ju det som förskolan i Sverige. Jag tycker det är ett intressant ämne, och det är svårt att peka på att något är rätt eller fel. Jag tror ändå att de flesta gör ett val som de tycker är bäst för familjen, vad det nu än må vara.

    SvaraRadera
  4. Jättebra artikel och tack för att du tog upp det här. Jag försöker alltid ha min fyraåring hemma om det är möjligt. Förra veckan gick det magsjuka på förskolan och jag är sjukskriven med opererad fot. Då valde jag att ha henne hemma istället. Det är klart att ibland fungerar det inte alls och då är jag oerhört tacksam över den höga kvaliteten och trygga miljön som hennes förskola ändå erbjuder.

    SvaraRadera
  5. Tack för att du tar upp detta! Jag tycker samhället är konstigt uppbyggt när så många små barn lämnas bort till andra under dagarna. Vill man så kan man ofta få det att gå ihop om man prioriterar att vara hemma med sitt barn. Förskolan borde vara en sista utväg för dem som verkligen inte kan få det att fungera utan den. Men inte för att tjäna överflödets tusenlappar. För mig och min man är det (nästan) en självklarhet att inte ha vår dotter på förskolan. Min man arbetar heltid och jag lite extra ibland, men inte samtidigt. Jag tycker vi har pengar så det räcker och blir över. Jag tycker synd om de föräldrar som tvingas lämna sina barn på dagis fastän de helst vill ha dem hemma.

    Mvh Sara

    SvaraRadera
  6. Jag tycker det här är intressant. Vårt första barn började inte på förskolan förrän han var två år och ett par månader. Nr två kommer tyvärr få börja när han är lite mer än 1,5... vi lyckas inte riktigt ekonomiskt annars. Dock kommer jag göra allt för att han ska få gå så lite som möjligt. Nu när jag är mammaledig är min 3,5åring på förskolan några timmar i veckan, för att få hålla kontakten med sina vänner och leka av sig. jag märker att han faktiskt behöver det nu. Tråkigt är ju dock att det är så få barn som är hemma, för det finns inte så många att leka med, alla är på förskolan. För mig är det självklart att försöka tänka på vad som är bäst för barnen (jag hade nog faktiskt mått bäst av att få jobba lite grann)... å jag är tacksam över att få vara med dem så mycket som jag kan!// Maria

    SvaraRadera
  7. Nu när du skrev om förskola så kom jag tänka på en skola där dom säger hen istället för hon/han. det är för att dom inte vill ha några bestämda skönsroller. därför har dom också tagit bort allt som har med könsrollerna att göra.
    Men jag vet inte om de är bra eller fel. Det är ju bra för att det blir att alla är lika. men också kan ju inte flickorna leka med bilar ifall de vill de , för alla kanske inte har bilar hemma. eller om killarna vill vara med och klä ut sig , till t.ex prinsessa går inte de och de kanske inte har prinsess kläder hemma. Vad tycker du? :)

    SvaraRadera
  8. Vilken bra insändare! Tack banprdagogerna alltså.
    Det bästa och ärligaste jag läst på länge.

    Det är verkligen ingen pekpinne inblandad här, utan kärlek till de barn som får spendera så mycket tid hemmifrån och i alldeles för stora barngrupper. Som nog tex mycket hellre skulle spenderat tiden med mamma och sitt lillasyskon hemma. När tappade kvinnor förmågan att ta hand om flera barn samtidigt? Har de tappat sitt självförtroende som mammor?

    SvaraRadera
  9. Tänkvärd artikel. Som även får mig att tänka på alla pappor som inte tar möjligheten att vara föräldralediga. Vill ni inte vara med era barn?!

    SvaraRadera