Förra veckan åkte min mamma, min syster och jag ut till
Cecilia Boivies mysiga keramikverkstad i Faring för att testa på att dreja, något jag velat prova så länge!
Den lilla idylliska gården ligger så underbart vackert till, inbäddad mellan grönska och fält. Och förutom boningshuset så ligger det även på tomten ett hus som inhyser verkstaden, och ett hus som rymmer hennes lilla keramikbutik.
Jättevallmon stod i full blom, så vackert mot den vita putsfasaden.
Cecilia i full fart med att ställa iordning för oss.
Sen var det dags att koncentrera sig. Det ser alltid så lekande lätt ut när vana händer som Cecilias drejar. Men jag misstänkte att det inte skulle kännas lika enkelt sen när man väl satt där själv.
Så var det då äntligen dags att prova! Efter att ha suttit en god stund med centreringen av leran så kunde jag äntligen börja forma min lilla skål. Jag hade inga storslagna ambitioner med vad jag framställde, jag ville bara inte att den skulle kollapsa i mina händer.
Det roliga var att jag tyckte att jag gjorde en rätt så stor skål, snacka om tunnelseende man fick efter en stund. För när jag lyft av den från skivan, och nu när jag ser bilderna så ser den verkligen pytteliten ut! Haha! Men oj så kul det var! Två små skålar hann jag i alla fall med att dreja.
När vi var klara med drejandet så fick vi välja glasyr som Cecilia sedan glaserar våra verk i. Sen gick vi upp genom den mysiga trädgården till hennes lilla butik.
Butiken ligger i ett litet hus i två våningar med en bro till entrén på övre plan. Så mysigt! Fler hus borde helt klart ha en bro!
Det var väldigt mysigt att vara hos Cecilia och dreja! Och jag har verkligen bara fått mersmak för det här med keramik varje gång jag närmat mig det. Så vi får se vart det bär av med det. Ett retro-inspirerat fat och en klotrund vit raku-vas fick jag i alla fall med mig hem med från hennes lilla butik också.
