torsdag 20 december 2007

God Jul kort och gott!

Ja, Mac är mig ännu för lurig (eller så är det en okey, inte bra, men okey ursäkt för lättja). Så det där med bilderna blir ett 2008-projekt. För det var ju just det. Snart är detta året slut och ett nytt tar vid. Så jag tänkte bara passa på att önksa en GOD JUL! Själv ska jag imorgon möta den sista dagen av svettiga rödskrikande barn i bävernylonoveraller som klamrar sig fast vid sina mödrars kappärmar, illskrikandes efter något de tvingats lämna efter sig på barnavdelningen en våning ner. Uppblandat så klart med julmusik i högtalarna, tävlandes med sorlet av "Men vad ska vi köpa till Britt då?" och den evigt, enormt belungade (huh, belungade... måste vara ett eget ord?) trumpetmannen som stenhårt kör sina tre melodier utanför H&M's entré. "Oh when the saints" "Jingelbells" och "Silent night" är hans tre starkaste (läses minst falska) kort. Nu har han även teamat upp med dragspelsmannen så vem vet vart detta slutar. Jo förresten, det gör jag. Imorgon klockan 19.00 slutar det för då går jag på jul-lov. Så med det så vill jag väl bara önska eder en fröjdefull jul! So see you again 2008, året då allt kan hända. Även bröllopsbloggande kan se dagens ljus. På återseénde. Frid, jule frid.

JO

måndag 10 december 2007

A day like any other

Hej! Här sitter jag nu och nostalgibloggar. Ja, eller blir nostalgisk över att läsa gamla blogginlägg snarare. Vet inte om det är så mycket att bli nostalgisk över, men sugen på att uppdatera blev ja i alla fall! Ja vet att jag lovade att lägga in bilder ifrån vår lilla engagement-trip till Venedig, men det blev på facebook i stället (ni har väl facebook?) en av alla saker som den här lilla hycklerskan (feminin form av hycklare?) aldrig skulle skaffa.
Men nu sitter jag här, äter avocado och tänkte blogga lite. Eller jag tänkte lägga upp lite bilder på min blog. Ska bara överlista Mac först. Den är fortfarande lite för klurig för mig på vissa områden. Men jag jobbar på det. So, I'll be back.

JO

söndag 18 november 2007

Gripande!!!

Hej allihopa! Lo-o-ong time no see, but I'm back! Många orsaker till att jag på senaste tiden har brutit min annars så trofasta mönsterbild av en fanatisk (fantastisk?) bloggerska. Har under hösten på grund av tillfällig adress bara haft internet till och från, och då för det mesta lagt den lilla tid jag haft vid internet på att maila My Darling in England. Men nu är jag här, hos min darling! Och denna vecka har varit den mest oväntade och underbara i ja, hela mitt liv! Ska lägga ut ett riktigt maffigt inlägg när jag kommer hem till veckan, men så länge kan ni få outlinen.
Jag åkte till England för att träffa min Arash fredag den 9/11 och trodde att vi skulle mötas i London för att sen åka vidare till Birmingham tillsammans där han bor just nu. Han hade förklarat att det tyvärr var mycke jobb och så just nu men att jag självklart skulle följa med på allt det, och jag var ju glad att bara äntligen få träffas! Men när vi var på väg för att ta något att äta innan tågresan till Birmi så tyckte jag det var skummt att vi skulle äta på ett hostel? Arash förklarade det bara med att de hade väldigt god fish and chips där. Och tilläggas bör att jag aldrig förr har kännt mig så naiv som jag har gjort denna vecka. Totally clueless. Då smyger han fram att han har en överaskning, och det är att vi ska tillbringa hela helgen i London istället! Inget NG-jobb bara semester i London till söndag kväll! Wihiii tycker jag som aldrig har varit i England ens. Men som sagt, bara outlinses nu, mer sen (med bilder) finns ca 1000! Ingen överdrift! Hursomhelst. Vi har en jättefin helg i London, verkligen allt man kan önska.
På söndag beger vi oss mot Birmingham. Först tar vi tåget till Stansted airport för att sedan ta buss till Birmingham därifrån. Trodde jag. Återigen, aldrig kännt mig så lättlurad. Men när vi sitter och äter en mysig frukost på flygplatsen så frågar han varför jag egentligen tror att vi är där. Jag bara, va? Och han frågar om jag verkligen tror att man åker till Stansted för att sen åka till Birmingham. Nej, vi ska till Venedig säger han då!!! Griiipande! Vi ska till Venedig! And the rest is history...
Så på en bro, en stjärnklar kväll i Venedig medans kyrkklockorna ringde så gicka han ner på ett knä och bad mig att bli hans fru. Så vad tror ni att jag svarade? Och nu har jag en ring på mitt finger. Tror ni jag är lycklig eller? Inte så mycke för ringen som för killen. Världens bästa är han min Arash.

JO

onsdag 24 oktober 2007

Jag finns!

It turns out att undervisa barndans inte var så farligt som jag trodde, även om jag fortfarande inte kan få Amanda och Sandra att sluta köra rumprace i scentrappen. Så paniken i det tidigare inlägget kanske var något: A - känslokryddad, B - obefogad, eller C - Både A och B. Så nog om det nu, imorgon kör jag på igen.

Men det kanske inte är det som är på min agenda mest just nu i alla fall. För på lördag (hoppas jag) så flyttar jag! I och för sig för hundrasjuttioelfte gången på tre år, men det är ju just det som är grejen. För första gången så flyttar jag till något eget! Inte eget som i "bara-jag-som-bor-där-eget" utan eget som i "jag-har-skrivit-förstahandskontraktet-eget". Nice va!? Så nu är det bara man och körkort kvar, sen så finns det inte ett spår kvar av tonåring i mig.

Så, det var en liten uppdatering "in kortes" från mig. Har tänkt att min blogg ska börja äga igen sen när jag har fast internetuppkoppling (långt ord) och förmodligen stationär dator (och kanske en digitalkamera i födelsedagspresent?). För jag ska ju inte bara flytta på lördag, jag ska ju även lämna 21 för 22. Dubbelt så gammal som 11, och 11 var ett bra år för mig så förhoppningarna är höga. Nu väntar mig de vanligaste av vardagssysslor för mig, laga lunchlådor, duscha och packa mitt bohag, något som man tycker att jag borde fått rutin på by now. Men vi får väl se, på lördag...

Wish me luck med barndansen!


JO

torsdag 4 oktober 2007

Finns jag?

Att undervisa 4 till 6 åringar i dans kan få en att ställa extensiella frågor. Som vill jag ha barn överhuvudtaget? Hehe, nerå inte riktigt så illa. Bara nästan. Jag funderade däremot hela vägen hem på hur mycket av barns uppförande som har med uppfostran att göra, och hur mycket som bara är? Och, vad är vitsen med att undervisa 4 åringar i dans som inte ens vill dansa? Bara råkar ha föräldrar som vill att de ska. Och come on, jag hade en treåring där också på pappans motivering: "Hon är väldigt mogen för sin ålder." Vadå!? Hon är tre år, det är knappt en ålder! Oh Lord! Jag behöver lite seriös hjälp ifrån ovan.

JO

söndag 30 september 2007

Watching paint dry

Man kan inte skynda på färg, så är det bara. Sitter och målar på två tavlor nu och så blev den ena inte riktigt som jag ville. Så jag målade över den för att börja om. Och det var ju just det då. Jag vill ju börja om nu! Just nu, på en gång. Jag vet ju precis vad jag vill göra. Men färg stressar man inte. Det är bara att vänta och komma på något annat att fylla väntan med. Klart jag skulle kunna fortsätta direkt, men då blir det bara kladdigt och ändå inte så som jag vill ha det. Så vänta, det är vad jag får göra. Är det inte så med många saker i livet? Vad tycker ni?

JO

torsdag 20 september 2007

Senast sedda


Igår såg jag nog en av mina absoluta favoritfilmer för första gången. "Eternal sunshine of the spotless mind". Jag kom på mig själv flera gånger under filmen med att önska "Snälla, låt den vara så här bra ända till slutet", och det var den. Enligt mig, as far as film goes, helt fantastisk. En film som lämnade mig med en go känsla och vackra bildminnen. Den var som en tavla, och den var så pass genomtänkt så att den höll hela vägen. Så ta en kär vän, ta något gott, en skön filt och se "Eternal sunshine of the spotless mind".

JO

lördag 25 augusti 2007

Denna dagen, ett liv

Trots bristen på kunder (och bristen på egentlig sysselsättning) så har denna dag ändå bara flugit förbi. Tio till fyra, sex timmar bara så där. Jag har hunnit:

1. Äta frukost
2. Blogga
3. Ladda upp bilder
4. Höra "Ping pong song" tre gånger på samma radiostation
5. Äta lunch
6. Faktiskt hjälpa en kund
7. Ringa min mamma
8. Prata med bekanta som kikade förbi
9. Fika en arraksboll och en "så-inte-värd-sina-24-kr-cappucino"
10. Göra ett fint litet bildspel

R&H

Nej men se, ett inlägg!

Ja här har ni nu en tjej som faktiskt verkligen har saknat att blogga! Min hjärna har nog faktiskt blivit en smula förstörd av allt bloggande, för när jag hamnar i en märklig, rolig eller bara tänkvärd situation så är min första tanke allt som oftast att dela denna "apifany" med er i något inlägg som min skadade hjärna då genast börjar att formulera. Så som sagt. Lite skadad kanske. Men jag tycker ju om att skriva så. Jag ser det som att en del blir sugna på kaffe, andra på en öl och jag på att blogga. Men nu har jag ju inte internet hemma så det blir lite svårt.

Men till veckan så flyttar jag faktiskt ifrån Gränby där jag bor nu till Johannesbäck, och jag vet inte än, men kanske har jag internet då? Annars så får jag fixa det på något sätt. Varför jag sitter vid internet just nu är ju faktiskt lite av en paradox. För jag jobbar ju inte på Telitronic längre, men jag jobbar på Telitronic? De hade nämligen någon form av bröllopskris idag, kom de på igår. Så alla som vanligtvis jobbar här skulle antingen gifta sig eller gå på bröllop idag, i allt från Norrland till Finland. Så snäll (eller dum?) som jag är så jobbar jag nu min 13:e dag i rad utan ledighet. Jag vet, nästan två veckor. Men det känns ganka lugnt faktiskt. Det här är ju inte riktigt att jobba, mer att surfa för pengar, för här är det lika dött som vanligt.

Igår däremot var jag på en plats som inte var ett dugg död alls. Jag var i Globen på "Gospel night". Det var jättekul verkligen! Inte kul som i kul underhållning för kvällen, utan kul som i häftigt att över 5000 människor samlade för att höra om Jesus i Sveriges huvudstad. Klart att det var mycke kristna där också, men sannerligen inte samma procentsats som på ett vanligt söndagsmöte. För värdförsamlingen Södermalmkyrkans dryga 1000 melemmar hade så gott som alla med sig tre inbjudna var, so you do the math.

Nu ska jag se om jag kanske kan lägga upp lite bilder här också ifrån sommaren som gått, i alla fall något ifrån Richard och Hannas bröllop som jag faktiskt skrev att jag skulle göra. Så so long for now.

Love/ JO

söndag 22 juli 2007

Sun rises in the north... again!

Ja det, eller "fest i dagarna tre" skulle man kunna kalla detta inlägg. Godmorgon i alla fall gott folk! Jag ville bara skriva en liten kort hälsning nu när jag är här i soliga sommar Umeå denna morgon den 22 juli. Jag sitter till och med i vår gamla lägenhet på Teg just nu och skriver. Tänka sig. Vad hän kan det då vara som dragit mig till kvällssolens land denna söndagsmorgon? Jo, det har nämligen varit bröllop, i så gott som dagarna tre här uppe i helgen. Det var Richard Louis och Hanna Nilsson som bestämmde sig för att bli ett. Bra bestämmt av dem tycker jag! Det var ett jättefint bröllop som mjukstartade redan i fredags med en picknick bestående av en salig blandning norrlänningar och engelsmän. Sedan fortsatte festligheterna efter själva vigseln på lördagen till över midnatt, varav jag faktiskt får det till att ha pågått i dagarna tre.
På festen bjöds det på västerbottensbuffé, vilket var jättegott! Och sedan på melonbuffé och till sist tårta såklart. Och tårtan, det var det min exsambo ifrån norrlandstiden, Therese som stod för. Kanon bra jobbat, den var suverän, verkligen! Sen så avslutades festen med brudvals som freakade ut till "I like to move it, move it". Och min kära Arash var bröllopets bestman och höll ett jättefint tal till brudgummen, det var så fint. Och stilig var han också, i fluga och med röd ros och allt. Bilder är tagna, så vi får se om tekninkens under och tidens gång tillåter mig att lägga upp dem inom en något så när snar framtid. Vore ju kul förstås.
Och nu, om cirka tre timmar så går flyget ner till Uppsala igen och livet brakar vidare in i Europakonferensen 2007. Men i år så är jag faktiskt ovanligt lite engagerad måste jag säga. Kan ju i och för sig bero på att jag jobbar som vanligt den veckan, och sen så får vi se vad "lite engagerad" kommer att innebära i praktiken. För face it, det finns alltid något att hjälpa till med om man vill. Och jag är faktiskt ledig på onsdag och torsdag. Men som sagt, vi får se. Nu ska jag äta upp resterna av min försummade frukost och så packa lite. Hinner jag så kanske det kommer någon bild ifrån bröllopet också innan flygplatsen kallar. Men så länge, allt gott! Och kom ihåg, gör inget som jag inte skulle göra.

Love/ JO

tisdag 3 juli 2007

Sommarkvällsblogg

Min pojkvän som sitter och pluggar på sitt teoriprov nu tyckte att jag skulle passa på att blogga under tiden. Men näe. Inte nu. Jag har sommarlov.

Puss/ JO

söndag 1 juli 2007

Earth calling

Ja, en månad sen? Kan det ha varit så länge sen jag var här och skrev? Känns inte så, känns som en evighet sen. Men jag saknar det lite faktiskt. Det händer så mycke små kul saker hela tiden som jag fortfarande får lust att skriva om. Men. Nej. Inte just nu. Dels har jag ingen dator hemma i Gränby där jag bor. Dels så har jag ett liv? Inte menat att de som bloggar inte har det (fast med en del kan man ju undra?) bara att mitt inte tillåter mig tiden till det just nu. Mycke jobb, mycke kärlek. Life like I like it. Så för ett tag. Bloggpaus. Så vi får se när jag dyker upp igen som gumman i flyttlådan. And in the mean time, ha en riktigt skön-skön sommar!

Bless och massa kärlek/ JO

torsdag 24 maj 2007

Lilla livet

Morgonens låt: Release me/ Oh Laura
Morgonens doft: Nyklippt gräs och syrener
Morgonens sysselsättning: Lunchförberedelser på Cajsa's

Dagens låt: Til kingdome come/ Coldplay
Dagens doft: Lasagne och bratwurst
Dagens sysselsättning: Hämta sommarens schema för H&M's

Kvällens låt: I only have eyes for you/ Jamie Cullum
Kvällens doft: Frisk kvällsvind och kaprifol
Kvällens sysselsättning: Pirates of the Caribbeans 3

tisdag 22 maj 2007

Bye bye Umeå!

Nu ska jag strax dra ut kontakten till datorn och packa ner den, så jag ville bara säga ett sista hej då. Fatta, vi flyttar! Mitt huvud är tomt, jag vet inte vad jag ska säga? Förutom hej då Norrland, och tack för den här gången! I'll be seeing you...

JO

måndag 21 maj 2007

Norrland stal våra hjärtan

Ja, det är titeln på slutkrönikan som jag har filat på enda sedan detta teamårets början. Jag kände nog ganska snabbt nämligen att så skulle bli fallet. Att Norrland på sitt alldeles egna sätt skulle stjäla mitt hjärta. Och jag har tänkt mycket på vad en sådan krönika skulle kunna innehålla. Hur skulle mitt liv se ut, och vart skulle jag vara på väg när detta teamår som då just tagit sin början plötsligt skulle vara över. Och nu när jag sitter här, vad ska jag då skriva? Har detta året blivit allt det jag tänkt, och vad var det som jag tänkte att det skulle bli?
Ärligt talat så visste jag inte speciellt mycket om någonting. Jag hade knappt någon aning alls om vad det skulle komma att innebära. Och om ni har följt min blogg en tid, och kanske till och med läst det inlägg jag skrev i augusti när jag precis bestämt mig för att flytta till Norrland, så vet ni att det blev bestämt väldigt hastigt. Jag hade inte haft en sommar på mig att tänka igenom vad jag ville göra, det vart mest att bara köra på. Och kört på det har jag gjort! Satt upp målen efter vägen och fått se mig själv växa med både prövningar och utmaningar. Och det är ganska coolt också om man läser det inlägg jag skrev några dagar innan jag ens hade tänkt tanken "teama med Ny Generation". Gud förberedde någonting som jag själv aldrig ens hade kunnat pussla ihop av mitt liv just då. Men Han hade en väg. En plan. Och det är jag mer än ord kan uttrycka tacksam för.
Och med det så vill jag nog ändå avsluta det här inlägget. Jag skulle ju kunna skriva så mycket om allt vi och jag har fått göra detta år. Hur jag plötsligt har funnit mig själv fösandes renar över vägen, ätit hamburgare i en källare i Jörn, varit på streetmission i Luleå och liftat med Ingvar till bonden Benny. Men det mesta av intresse har ni ju kunnat läsa om här eller på norrbloggen när den levde. För skulle jag skriva om allt det skulle det bara dränka det viktigaste av allt. Det som jag är mest tacksam för. Det som jag just nämnde. Att Gud förberedde en väg och en plan, för just mig. Att Han har sån underbar omsorg om just mig, och bryr sig så mycke om just mig. Ja Han älskar mig! Och att det samma gäller dig. Visst är det underbart! Kanske låter konstigt, men det är det jag mest lärt mig under det här året. Att Hans ledning, Hans omsorg och Hans oändliga oförtjänta oföränderliga kärlek verkligen finns för mig. Eller kanske egentligen inte lärt mig, men förstått vikten och innebörden av till en mycket större del än förut. Och det är underbart! Så alla äventyr, alla utmaningar och alla resor har verkligen fört mig någonstans på vägen. Någonstans jag aldrig hade kunnat ta mig utan Guds kärlek.

JO


fredag 18 maj 2007

Drawing to an end

Ja tänk snart, riktigt snart, så är tiden här i Umeå över för min del. Idag blev vi klara med det sista kontorsarbetet, och vi har redan börjat att fylla våra banankartonger. Eller rättare sagt, jag har fyllt snart tre banankartonger. Vart kommer alla prylar ifrån!? Men det är mest böcker och lite ljusstakar, tavlor, tidningar och målarsaker.

Men ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om denna flytt? Det är min sjätte (ja du hörde rätt) sjätte flytt sedan jag flyttade hemifrån. Hur hann jag med det!? Flytt ett och två okey, men sjätte? Eller vänta. Det är den sjunde! Haha. Min sjunde flytt. Snacka om att jag borde ha fått rutin på grejerna.

Igår så hade vi i alla fall "teamdag" här i Umeå. Det var jättemysigt! Först så gick vi till badhuset, simmade solade och "spaade" i bastun med flingsaltsskrubb och honung. Lite senare så bar det av ner mot stan för lite mat. Asiatisk-indiskt blev det. Jättegott! Och efter det så bar det av på bio. Blades of glory var filmen vi såg, och vad ska jag säga om den? Kul. Ibland jättekul, ibland okey. Så betyget blir nog kul.

Och nu är det kulturnatten, eller kulturnatta som det heter här. Så vi åkte ner till stan och gick på Café Station där Pingstkyrkan hade "ungdomsmöte" och UBC-dansgruppen Announce dansade. De var jätteduktiga, men publiken var lite seg. Sen fikade vi där med Sanna, och efter det ut till storatorget för att se på modevisning. Announce-tjejerna skulle nämligen visa kläder för Vero Moda där. Och efter att ha sett ett halvstelt gäng Gina Tricot-modeller så var det befriande roligt när Announce-tjejerna (som faktiskt också har riktiga namn) dansade loss under sin visning. De var superduktiga! Så kul att se! Så Camilla, Sara, Rebecka och Rebecka ni rockade! Big time! Extra stolt blir jag ju eftersom de också är NG-tjejer.

Och nu sitter jag här hemma på Teg och bloggar, förmodligen ett av de sista inläggen ifrån min tid i Umeå. En epok är avslutad, en era går till dvala. Och jag kan ju glad meddela att jag även nu inte bara har jobb för hela sommaren, utan även bostad! Så om någon betvivlade det innan så kan jag ju bara tala om för er, att Gud är god! Och allt löser sig! Så innan jag går mot lite mera packning, och en stunds sömn, så kommer här lite bilder också. À bientôt!

JO






torsdag 17 maj 2007

17:e maj

Grattis Norge! Norges nationaldag har idag firats av mig med nationalsång tillsammans med norska kungen Harald via NRK's (norsk rikskringkastning) nett-TV. Det närmaste jag någonsin kommit 17:e maj i Norge. Next year in Oslo?

onsdag 16 maj 2007

I have a dream

Jag har en dröm. Ingen hemlig dröm. Men en dröm. Ingen stor dröm. En liten dröm. Bland alla andra drömmar. Drömmen om att bli hemmafru. Inte nu. Inte imorgon. Men en dag.

Jag tänkte på det idag när jag stod och bakade äppelkaka och gjorde fika. Tänk att få hålla på så här jämt. Tänk att få va en pysslande, matlagande, bakande, hemmafixande hemmafru. Med ett eget hem. Tänk. Vilken dröm. En dag.

Idag pratar alla om karriär. Och utbildning är viktigt. Men hemmafru det verkar för de flesta som ett fängelse. Ett förlegat ideal. En mardröm. Och ändå min dröm.

måndag 14 maj 2007

Nordskymning

Augusti 2006

På tal om nostalgiska inlägg. Augusti 2006 var en väldigt flitig bloggmånad! Typ ett om dagen! Det måste vara någon form av rekord tror jag?

Resumé

Hej på er! Jag borde egentligen sova vid det här laget, men först en liten snabb uppdatering av life-as-it-is-now. För efter att ha suttit och läst nostalgiska inlägg ifrån svunna tider ur min blogg, så har jag insett vad roligt det är att ha små vardagsbetraktelser ur livet som gått nerskrivna här! Allt ifrån Israelminnen till humlebegravningar. För tänk va mycke man glömmer! Det är så kul, och även intressant att sitta och läsa vad man själv har skrivit för ett, ett och ett halvt år sen. Men nu, innan ögonen faller ihop som de gjorde igår under skräpeurovision, så ska ja försöka hålla mig kort.

Jag har ju varit hemma med lite feber och förkylning under veckan, men är nu så gott som frisk, så det är först imorgon måndag som vi åker upp till Norrland, i stället för förra måndagen som tänkt. Men under tiden så har jag hunnit gå på en arbetsintervju på H&M's, and guess what? Nej inte Guess man. Jag fick det! Från och med 1:a juni så är jag del av ett av Sveriges mest framgångsrika och snabbast växande företag. Nice va? Allt jag kan säga om saken förutom nice, är att Gud är god! Amen!

Sen så var jag på vigsel i lördags också. Carro och David gifte sig, och det var fint. Carro var så vacker! En riktigt vacker brud! Och bara för att alla alltid bara tjatar om bruden så måste jag ju klämma in att David var stilig han med!

Och så idag då. Söndag. Idag var jag på Frälsningsarmén i Uppsala på möte. Joakim Lundqvist predikade och NG hade monter. Det var trevligt, jag gillar frälsningsarmén. Sen åkte vi till konsertarna i Gränby. Jag lagade broccoli-fetaost-soltorkadetomater-med-mera-paj och Rahel gjorde en killer-kladdkaka med mintkrokant. Undra om inte den var en tiopoängare ändå?

Och nu är jag hemma, ska egentligen packa och borde sova. För imorgon, i 90 km/h på grund av släp, så ska vi krypa hela vägen upp till Norrland igen för sista gången. För om en vecka så är det bye bye Norrland. Och nu skulle jag kunna mala på i en evighet (som Carola hade sagt) om hur-sjukt-fort-tiden-har-gått! För det har den! Men ja ja. En annan gång. Så tills vi hörs igen. Sköt om er, sakna mig inte för mycke och gör inget som jag inte skulle göra.

Puss/ JO

tisdag 8 maj 2007

Dagens lista

Tänkte att nu var det alldeles för länge sen jag hade med en lista här. Och jag som älskar listor. Så här kommer den. En dagens tack...

Dagens hälsoprognos: 39° feber, snuva, hosta och huvudvärk
Dagens feberdröm: Om små män i en skog med svamphattar och en sjungande val
Dagens mest spelade album: Snook/ Är
Dagens mest spelade låt: Snälla stanna/ Jonathan Johansson
Dagens jag-är-tröttast-på-album: Salem Al Fakir/ This is who I am
Dagens mest nynnade låt: Missing you/ Christian Walz
Dagens lovsång: Jag älskar dig, Jesus/ Lina Sandell
Dagens lästa bok: Läkeväxter/ Bertil Wahlin-Tidens förlag
Dagens sak ni inte visste om mig: Kan fortfarande ha mina jeans ifrån åttan
Dagens födelsedagsbarn: Emma Jonsson 20 år! Hurra hurra! Och grattis!
Dagens experiment: Sårsalva av grodblad, vitlök och olivolja
Dagens undran: Hur i all världen ska man äta och andas samtidigt när näsan är täppt?
Dagens konstigaste: Mina feberdrömmar
Dagens finaste textrad: "Och ingen, nej ingen, har älskat som du"
Dagens rufsigaste ögonbryn: Det högra
Dagens finaste: Du!
Dagens lunch: Kycklinggryta såg jag att det var, känner dock ingen smak, men de andra sa att den var god
Dagens mysigaste: Mina mysbyxor
Dagens känsla: Ett svagt bultande "whom whom whom" i huvudet, men ändå ett leende
Dagens mobilfoto: Dragkedjan på min necessär, böjde sig som ett hjärta
Dagens inbillning: Att jag ser hjärtan överallt, necessären, vattendroppar till och med mitt lilla sår på handen. Love is in the air?
Dagens missupfattnig: Trodde min mor var sjuk och hemma, hon var visst bara ledig
Dagens godis: Ingenting smakar ändå någonting för mig just nu, men lite choklad och en kram skulle va fint
Dagens måste handla: Nässpray, mjuka servetter!
Dagens "kommer-förmodligen-inte-att-hinna": Ingenting utanför hemmet. Boring.
Dagens dagdröm: Att vara ute vid havet utanför Gävle vid Rullsand en vacker sommardag
Dagens önskan: Att få gå på SPA! Massage, inpackning, vaxning! Frisören! Give me!
Dagens tidsfördriv: Mellan sova-vila-snyta? Ska nog måla lita på en tavala som jag håller på med
Dagens goda gärning: Det var inte jag, det var min syster. Hon bytte sin säng mot min madrass för min skull

Love/ JO

måndag 7 maj 2007

7/5-07

Idag var det exakt ett år sen som jag kom hem ifrån Israel. På dagen. Och även om det känns mer som ett par månader sen just nu i minnet, så verkar samtidigt en evighet ha passerat. Relationer har förrändrats. Jag känner personer nu som jag inte ens visste existerade för ett år sen, och andra som jag kände då har jag i stället tappat kontakten med. Så undra vilka jag kommer att känna, och vad jag kommer att göra om exakt ett år ifrån nu?

JO

söndag 6 maj 2007

Sista strecket

Helt slut, det var vad jag kände mig när sista strecket eyeliner var draget, sista skäggstubbet förstärkt och sista lockarna uppfästa med de sista hårnålarna. Puh. Men nu är det inte jag som har jobbat hårdast. Jag måste bara säga det igen, de har varit så duktiga med upsättningen av "Låt oss aldrig glömma". Verkligen. Och jag skrev ju att min syster var grym i sina två första föreställningar, men vet ni? Hon var till och med ännu bättre i den sista. Hon fick mina tårar att rinna, än en gång. Hon har så mycke potensial i sig. Syster, jag älskar dig, det vet du! Och jag är så stolt över dig. Du är grym!

Men som sagt nu är det klart, och trött det vart jag. Känns som om jag har varit i Lilla Teaterns kulisser sen jag kom ifrån flygplatsen i onsdags, och när jag tänker efter så är det precis vad jag har gjort också. Faktiskt direkt ifrån flygbussen och dit. Men nu är det klart. Och någonstans här i det sista så tappade jag min röst där i kulisserna också. Men den brukar få nog av mig och ta time out minst en gång om året, så det var väl dags nu. Men jag är ganska söt när jag är hes.

Men när jag som jag tidigare nämnt hade lagt sista handen till kvällens föreställning så smet jag faktiskt iväg. Har man sett den sju gånger så gör det inte så mycket om man missar en, även om det är sista. Och min syster hade gjort sina i huvudrollen färdigt. Istället blev det pizza, fruktsallad och film med Rahel, Emanuel och Nathanael. Urmysigt! "Babel" såg vi, och jag gillade den. Fantastiskt foto, och en story som aldrig tappade. Vad den handlade om? Människoöden. Och allts, oavsett cirkelns storlek, sammanhängande. Intressant. Och vackert. Några udda inslag, men det handlade ju om människor så. Och om jag kan rekomendera den? Det har jag ingen aning om. Jag gillade den, det är allt jag kan säga.

Men det var i alla fall störtmysigt. Och nu sitter jag här och skriver och lyssnar på "Til kingdom come" med en avocado i handen. Bra avslut på en skön dag. Och imorgon är det söndag, sen är det måndag och efter det kommer tisdag. Då far vi tillbaka till Umeå, Anna och jag. Men innan det så ska jag följa upp lite jobbansökningar, köpa symaskinsnålar och inte köpa de där lite lagom korta väldigt snygga vita jeansen som jag inte behöver. Så att ni vet.

Puss och god natt/ JO

fredag 4 maj 2007

Stående ovationer

Jag hade tänkt att kalla det här inlägget för "syskonskryt" men då hade ni säkert inte orkat läsa det. Så man får ju vara lite smart också va. Om man vill få ut det man vill ha sagt det vill säga. Men det är i alla fall precis vad jag tänker göra nu som den tänkta rubriken löd. Syskonskryta. För kom igen, om regissören som har sett upsättningen flest gånger av alla, och teknikern som sett den nästan lika många, båda kommer av sig och glömmer att sänka ljuset och köra nästa filmklipp för att de båda börjar att gråta när min syster spelar, då är man bra! Nej inte bara bra förresten, utan som jag skrev igår, fantastisk! Så det var väl bara det jag ville säga. Gumman du rockar! Keep it up!

JO

torsdag 3 maj 2007

Sköna maj välkommen

Nu är det maj! Som i månaden strax innan sommaren! Skolavslutningsmaj! Måste-se-till-att-sommarjobbet-är-fixat-maj! Maj! Ja, jag tror ni fattar. Frågan är: "Gör jag?" Det här året har nog varit det snabbaste året i mitt liv. Aldrig förr tycker jag att ett år (läses läsår) har gått så här fort! Men det har varit kul också, mycke kul!
Nu senast har jag varit ledig några dagar och hälsat på vänner. Det var så skönt. Att bara få vara ledig, och borta. Inte ledig och hemma, eller ledig och på basen i Umeå. Utan ledig. Det var ljuvligt. Och nu så är jag hemma i Uppsala igen. Jag agerar sminkös, tydligen den enda också, i en uppsättning som min gamla gymnasieskola sätter upp nu 2-5 maj på Lilla Teatern i Uppsala. "Låt oss aldrig glömma" heter den och handlar om tiden i andra världskrigets efterdyningar och om överlevandes återblickar. Väldigt bra faktiskt, de är jätteduktiga! Och min syster är en av två tjejer som delar på huvudrollen. Och båda föreställningarna, idag och ikväll är det hennes tur. Undra vem som är mest nervös, hon eller jag? Nej då. Det måste vara hon. Jag är inte så nervös faktiskt, hon är jätteduktig och jag vet att hon kommer att göra ett fantastiskt jobb i rollen som Ellie.
Men nu måste faktiskt jag också bege mig av och åka mot Lilla Teatern, om jag ska göra ett fantastiskt jobb som sminkös, slash frisör, slash moraliskt stöd det vill säga. Så so long, på återseende.

JO

söndag 22 april 2007

En date

Igår kväll så var det en för Norrland ganska mild kväll. Och runt åttatiden så höll solen sakterligen på att glida ner ifrån himlavalvet för att lämna plats för lördagsnatten.

Eftersom jag ändå hade ett ärende till brevlådan så var det en perfekt ursäkt för att också passa på att ta mig en liten promenad. Men starx efter det att jag hade lämnat brevet i brevlådan och skulle bege mig ut på min promenad så stod han bara där. Ja för det var en han, han var ju grön. En alldeles fungerande cykel. Ärtgrön. I ett buskage. Kunde det bli bättre?

Och nu vet jag att man inte bara kan ta cyklar hur som helst, även om de är lite trashade och slängda i något buskage nånstans. Men behöver jag ens säga att jag gjorde det ändå? Nej jag trodde inte det heller. Så jag, som tröttnat så på promenadstråken runt om på Teg där vi bor, och den ärtgröna namnlösa cykeln begav oss efter en kort provcykling på en parkering iväg mot nya, spännande vidder.

Jag kände mig så obegränsad! Så fri! Jag kunde åka typ vart jag ville! Skulle jag cykla längs älven? Ut på Ön? Eller bara över cykelbron och sen se vart det bar av? Medans jag planslöst cyklade runt, funderandes över allternativen, så passade jag på att införskaffa mig ett stycke Anton Bergs mörkchokladdoppade marsipanbröd. Jag vet, jag håller på att bli gammal. Sen så begav jag mig över E4:an via bron bort mot Västerslätt.

Det var så vackert. Älven flöt så stilla fram, och den nedgående solen reflekterade hela sitt färgspektra i den spegelblanka ytan. Ett varmt guloranget ljus kastade långa skuggor ifrån broräckenas bågar över den gamla träbron, och luften höll på att bli kyligare. Och jag cyklade!

Vinden rufsade till mitt hår och mina händerna blev iskalla. Men det var så skönt! Sen så hoppade jag av cykeln och bara gick långsamt vägen längs älven tillbaka hemåt. Pratade med Gud, och kollade på något som jag inte trodde fanns i Umeå än. Blommor. Och just där och då var bara allt så fridfullt, så stilla.

Så, bara ett litet vykort ifrån en dag. En date. Med mig själv.


JO

tisdag 17 april 2007

Midnight memories

Satt och rensade min inkorg på mailen och hittade några bortglömda mail som min mormor och morfar hade skickat mig när jag var i Israel. De var bilder bifogade, de enda bilder som jag har kvar ifrån min student. Det var så roligt att se dem! Man mindes på en gång precis hur det kändes. Ljuvligt! Så här, med risk för att se lite hyper ut, mina fyra studentbilder.


Som sagt, hyper.

Och konstant skrikandes, här ovanför tvåan.

Vårat, hm, vrålåk.

Men glad det var jag!

Brännpunkt

Läste den här artikel på Arash blogg, lite intressantare och viktigare läsning kanske än tantklädda popstjärnor. Så medans jag inte hinner blogga så mycke så hinner i alla fall ni läsa om något väldigt viktigt. Människor.

JO

lördag 7 april 2007

Bäst klädda tant?

Marit Bergman 31 år blev av svenka ELLE ganska nyss tilldelad priset "Sveriges bäst klädda kvinna". Och må det nu bara vara jag, men ser hon inte mer ut som "Sveriges bäst klädda riksdagsledarmot 40+ på statsbesök" istället? Bara en fråga. En undran.

Pausunderhållning II

Om någon nu skulle råka ha det lite tråkigt någon gång.

torsdag 5 april 2007

Pausunderhållning



På hög nivå...

Bara vara

Hemma. Ledig. Skönt.

lördag 31 mars 2007

Känsla i ord

Ibland kan man bara vilja fånga en riktigt underbar känsla i ord. En känsla av livet. Livet när tiden inte finns och själen solar i en hängmatta. Ett kort, och flyktigt tillfälle som kan drabba oss ibland, för att sedan blekna som en dröm när dagen kommer. Det behöver inte alltid vara ett tillfälle där hela livet tar en ny vändning. Det räcker faktiskt med att man sitter i baksätet av en bil. Att man är påväg hem. Och att man, precis som man har tagit ut hörlurarna ur sina öron och slagit på radion, hör hur den allra första stråfen ur Michael Bubles "Home" strömmar ut ur högtalarna. Ingen reklam först. Inget snack. Bara "Another summer day, has come and gone away" Jag hade inte hört den på jättelänge, och det var som att den bara spelades för oss där i bilen, och ingen annan.

Så det dröjde inte länge förrens vi, tre flickor i en bil på väg hem, sjöng med i refrängen av hela hjärtat både högt och falskt. Och medans vi tog i på "Let me go hoo-ooh-ooh-ome" så vevade vi ner fönsterrutorna och lät den varma eftermiddagsluften strömma igenom hela bilen.

Luften doftade sommarkväll, och den varma eftermiddagssolen blinkade fram emellan träden medans vinden rufsade om i våra hår. Och Michael bara fortsatte att sjunga till våra hjärtan. "Another winter day has come and gone away" och vi bara tittade på varrandra. Ja! Minsann! Den sista vinterdagen får nu vara förbi! Och för att veta hur långt vi nu hade kvar hem så kollade jag på klockan som också råkade visa 17:17. Min favorit tid. Så jag bara lutade mig bakåt, drog undan håret ifrån ansiktet och sjöng ännu högre. "It will all be all right, I’ll be home tonight, I’m coming back home!"


JO

måndag 26 mars 2007

To be gone

Hon kom, hon såg, hon segrade. Såklart. Och nu åker hon igen. Sundsvall med kringliggande orter ska få besök. Och jag måste säga att jag ändå är stolt över mig själv som hann få in ett riktigt inlägg i helgen. Trots allt. För har hon varit ledig? No no no. Vi har haft ungdomskonferens här i Umeå. Fire är vad vi har haft. Så fullt upp? Oh ja. Ja. Vi har nästan bott i kyrkan i helgen. Men vi har haft kjempe trevligt besöke också. Julia Alvgard har varit här. Så koseligt! Och Erik Runeson har swischat förbi han med. Bilder från detta spektakel då? Kanske sen? Jag hinner faktiskt inte nu. Tyvärr. Så sorry Johanna, men nu skrev jag ju om konferensen i alla fall. Snällt va.

Men det har faktiskt varit en helt underbar konferens. Jättehärliga möten. Jag hann till och med smyga upp i pålysningarna under ett av dem. Annars så var det nog mest Thomas Lahti som stod på senen när jag kollade faktiskt. Och det var jättekul. Hade inte hört honom så mycke alls innan. Men det var riktigt greit! Han är grym han, i ordets mest positiva bemärkelse. Men som sagt. Sunsdvall. Och jag har inte packat. Så det här var ju trevligt, som vanligt, men nu måste jag faktiskt avrunda. Ni får ha det så fint nu. Jag vet faktiskt inte när vi hörs här igen? Men misströsta inte! As always, she will be back.

JO... only a phone call away.

söndag 25 mars 2007

Världen och allt i den

Världen är stor. Och världen är så liten. Jag kan göra mycket. Jag kan göra så lite. Livet är långt. Och livet kan vara så kort. Allt kan kännas, på samma gång.

När jag skriver det här så sitter jag i bilen mellan Östersund och Sollefteå och lyssnar på P1. På debattprogram och på nyheter. Det som slår mig är att det händer så mycket i världen, hela tiden, och överallt. Och det jag hör får mig att börja tänka. Får mig att vilja göra någonting. Vara en del av allt det som händer. Påverkar världen.

Jag tänker på alla nyheter jag precis har hört. Alla orättvisor, all korruption, medias vinklingar, tragedier och tröst. Mitt huvud är fullt av tankar att skriva, och mitt hjärta brinner av lusta att skriva dem. Men jag inser efter att ha tänkt efter en stund på vad det skulle vara om, att jag egentligen redan vet vad det är. Att jag redan har tänkt på det så många gånger förut när jag har blivit frustrerad och velat göra någonting åt alla världens orättvisor.

Att det som jag faktiskt ska göra inte är så svårt alls egentligen, men ändå det svåraste som finns. Nämligen att finna mig själv, och att finna min plats att fylla. För det är då det blir bäst. Och det är då vi kan vara till mest hjälp och nytta.

Och det kan ju förstås låta lätt såhär. Finn din plats och lös världens problem. Men själv skulle jag nog för det mesta vilja bli både advokat, diplomat, politiker, världsevangelist, journalist och sjuksköterska. Ja och så fru och mamma då också en dag. Men räcker livet till för allt det? Inte riktigt. Alltså kanske det inte är meningen att jag ska bli allt. Alltså kanske jag inte skulle göra så stor nytta som jag verkar tro ibland, springandes omkring som en halvförvirrad "politiker-advokat-sjuksköterske-diplomat" med ett barn på ena armen, Bibeln på den andra och maten på spisen. Så riktigt så enkelt var det kanske inte.

Men jag ger mig helt enkelt inte där. Det är bara att svälja tanken på att det inte går att bli allt, och i stället lägga energin på att tänka ut vart jag tror att jag skulle trivas bäst, och göra mest nytta. Två saker som för mig i alla fall brukar gå hand i hand. För jag vill ju göra något! Det är ju där i frustrationen om vad grundar sig. Men det är inte värt att hänga upp sig på frustrationen, och låta rädsla för att välja fel lamslå oss i vår framfart. För kanske har vi då glömt bort i allt det här tänkandet att livet faktiskt är förgängligt, bräckligt och kan vara över innan min penna har hunnit sätta punkten vid den här meningens slut. Nu gjorde det inte det. Men det kunde ha gjort. Så dessto viktigare då att vi inte slösar det, utan gör något nyttigt och vettigt av den tid vi har fått tilldelad oss. För över dess längd rår inte vi.

Så vad jag ska göra av den, och vart jag bäst passar in och har mest att ge, det är det som det nu är upp till mig att ta reda på. För det är trots allt inte i mina händer som världen vilar, men däremot så har jag lovat att hjälpa och med hela mitt liv tjäna honom i vars händer den faktiskt gör det.


JO

måndag 19 mars 2007

Bye baby, bye...

För nu åker Anna och jag på resvecka. Och Anna fyller år också på onsdag. 19 år blir hon minsann, så gratta henne gärna! Och har ni inte hennes nummer så lovar jag att jag ordagrant vidare befodra alla eventuella hälsningarna som ni skickar via mig. Och om jag inte skulle svara, eller gå att nå vid något tillfälle så kan det ju bero på att tele2 + Norrlan inte är = sant. Så att ni vet. Men så länge, allt gott!

JO

söndag 18 mars 2007

Symaskin? Nej NY maskin!

Ja hjälp! Nu pallar jag inget mer! Min gripande skrutt till symaskin är en... ja den är gripande SKRUTT till symaskin! Vad an nu detta, kanske ni undrar? Jo damer och herrar, jag har fixat, och så har jag lagat, och så har jag fixat lite till med denna symaskin men ändå! Ändå! (en främling?) Nej! En skrutt! Den bara pajar och pajar, så fort jag vänder ryggen. Kugghjulen och skruvarna måste bara flyga åt alla håll! Ja eller något sådant, för funkar, det gör den i alla fall inte! Tuggeli-tugg-tugg-tugg, och så stopp. Jag fattar inte? Jag har kollat trådspänningen. Icke det. Jag har skruvat loss plastkåpan och kollat trådens löp-bana. Icke det. Och sist jag fick den att funka, ja då skruvade jag isär den ner till minsta beståndsdel, och detta är ingen överdrift! Jag bloggade till och med om det! Sedan skruvade jag helt sonika ihop den igen, och voilà, den funkade. Men orka göra det varje gång den pajar!? Inte troligt. Nej så en ny symaskin? Ja tack! Insamlingen börjar här och nu! Antingen så kan du posta din gåva till mig, eller så sätter du bara in ditt bidrag på kontonummret som finns längst ner i det här lååånga inlägget. Märk din gåva med: "Ny Maskin" eller "Utan symaskin så står världen stilla" förkortat med "USSSVS". Och vänta inte! Annars kan något hemskt hända!

JO

lördag 17 mars 2007

Vår?

Ja, jag trodde ju det jag. Lite opptimistiskt kanske. För idag så har sön vräkt ner hela förmiddagen här i Umeå. Usch och fy. Men det är i alla fall fortfarande plusgrader, så jag lever på hoppet! Det sista som sägs lämna en människa. Och om nu det hoppet skulle svika mig, så får jag väl leva på det hoppet om att jag faktiskt ska åka 60 mil söderut om bara två veckor. Där hoppas jag sannerligen att våren då skall ha infunnit sig på riktigt. Och där ska jag ju sedan va kvar halva april faktiskt. Skönt! Sen i slutet av april, sista helgen, så ska vi ju till Jönköping också hela gänget, och då är det ju säkert ännu mera vår, och det är ju ännu längre söderut! Lycka! Lycka som också kan stavas antingen "tygskor" eller "ballerinor". En lycka som också kan stavas "solsken", "glass i det fria" eller "vårjacka". Lite vilket som. Hur som helst, ord, som just nu känns väldigt drömmande.
Men då är det ju tur att det inte är vädret, eller ens årstiden som jag lever för! Även om det lätt blir att man tänker på det när man hör alla rapporter om värme, solsken och vår ifrån lite var stans runt om en. För väder till trots så rockar fortfarande Norrland. Det kan jag säga med säkerhet efter att precis ha kommit hem ifrån en resvecka där vi i alla fall har träffat en del av våra grupper. För de är underbara! Och om du nu trodde något annat, så ska du veta att det är dem som är orsaken till att Norrland rockar! Så jag ser fram emot två underbara resveckor till, sen hem för lite vila.
Men nu då? Nu tänkte jag faktiskt gå ut och gå en liten promenad. Trots snöyra och allt. Men när den blir mig för mycket så går jag nog in och sätter mig och läser lite på Café Station med en varm kopp...? Ja ni gissade rätt. Te.

Kärlek/ JO

fredag 16 mars 2007

Ge mig ett T...!

Te! Har jag nämt för er att jag älskar te? Om inte så kan jag ju avslöja att jag är en riktig Te-brud! Och nej, jag skulle inte kunna dö för te. Men kanske utan? Gäller det för allt te då? Nej egentligen inte. Grönt och rött ska det va! Ja, men inte på samma gång då. Svart te kan ju också vara väldigt gott, och är visserligen nyttigare än kaffe, men därmemot så gör det tänderna gula och så innehåller mindre nyttigheter än sina färgade vänner. Svart te efter maten minskar också kroppens järnupptag, och järn är ju viktigt, speciellt för oss tjejer!
Men grönt te däremot. Oj oj oj alltså. Det innehåller något som är väldigt bra för vår hälsa. Antioxidanter. Och rött te (rooibos) är till och med ännu rikare på det. Antioxidanterna skyddar oss mot fria radikaler, något som orsakas av bland annat stress, dålig sömn eller infektioner i kroppen. Och den skada som de fria radikalerna gör, är att de bryter ner våra celler. Ett exempel på detta är att människor som har levt ett hårt eller stressat liv, ser mer slitna och äldre ut än vad de borde, eftersom de har utsatts för en större mängd fria radikaler.
Men nu var det inte meningen att jag skulle skriva en doktorsavhandling i antioxidanter och fria radikaler (jag råkar bara tycka att sådant är så gräsligt intressant!) utan snarare en enkel kärleksförklaring till te.
Så grönt te och rött te, rika på antioxidanter! Ja, och hjälper ju på så vis vår kropp i cellernas förnyelseprocess. Sen så råkar ju både grönt och rött te dessutom vara väldigt bra för matsmältningen, något som kaffe efter maten däremot förstör till viss del. Så att ni vet.
Men nu är jag ju inte den som avskyr kaffe! Nej nej. Jag dricker bara inte gift. Även om det är gjort på böner.
Och nu vet jag att jag får 99,72 procent av Sveriges befolkning från åldrarna 10 år och uppåt ungefär emot mig, men som sagt, inte det att jag avskyr kaffe. Jag bara gillar te, väldigt mycke. Och mina tre senaste tillskott i tefamiljen, inköpta på Tehörnan i Umeå är "Tant grön" ett grönt te med persika och lite vanilj, "Jasmin" grönt jasminte, och "Kura ihop" ett varmt avslappnade rooiboste. Så när du har vägarna förbi, så vet, att du alltid är välkommen på en kopp te och lite kladdkaka.

JO

onsdag 14 mars 2007

14:e mars

Förresten. Kan ni gissa vem som har namnsdag idag?

Dans gånger tre!

Jag ska alldeles, alldeles strax gå och sova. Men först så bara måste jag skriva lite. För jag har haft så kul idag och igår. Och som ni säkert redan har fattat så har jag varit och dansat! Åh va det var kul! De va sååå kul! Men nej, jag har inte börjat på någon dans, jättetyvärr. För det hinner jag inte. Vi är ute och far alldeles för mycke för att jag ska kunna passa några danstider. Jag måste träna någonting lite mer fritt just nu, typ som simningen. Och förresten, tack så jätte jättemycke mormor för pengarna till det! Puss på dig! Jag behövde dem verkligen för att kunna göra det. Så tack igen!
Men dansen då? Jo, den var gratis den. Bra va! Jag ringde och frågade om man fick titta förbi för ett pass bara, och gissa vad, de sa ja! Så jag bokade upp mig på tre pass: Orientalisk, Klassisk balett och Street. Behöver jag säga det igen? Det var sååå kul! Alla tre passen! I loved it! Och hade jag haft tid, ja och pengar, så hade jag gått på alla tre, tre gånger i veckan! Minst! Men nu är det ju det som jag tyvärr inte har. Inget av det. Men next year! Next year in...? Någonstans. Det vet jag ju inte heller riktigt än va. Men det faller på plats. Tillslut. Nu faller jag snart, på plats. Bäst att då placera mig nära en säng, och helst min då. För att ge järnet på tre danspass, det gör till och med mig trött.

Så god natt världen där ute, och alla ni i den. Sov så gott.


JO

tisdag 13 mars 2007

Jag är fast!

En man har fångat mig! Jag är fast och jag kommer inte loss! För det är en man med nät i sina händer! En spindelman! Och hade det nu inte varit mys-söta Tobey Maguire så hade det faktiskt kunna vart lite läskigt, men nu är det mest kul.
Nåja, vad jag försöker säga är väl att jag snubblade över en annons för Spiderman III idag och blev helt lyrisk. Anna bara tittade på mig "Ja, du kan ju verkligen vara lite otippad ibland". Och det var ju snällt sagt, för jag kan nog vara ganska så otippad, inte ibland, utan ofta. Men ändå tippad för att vara mig på ett sätt? What ever. nu var det inte det jag skulle skriva om. Den har i alla fall premiär den 4:e maj, och guess what? Jag är ledig då! Helt otroligt. Det är helgen efter att vi haft tjej/killkonferansen i Jkpg. Så jag är ledig! Så gissa vad jag ska göra då...?

JO

Nej men vad nu?

Kan det vara så att våren är på väg till Umeå? Jag kunde gå till stan idag i solsken, och utan vare sig långisar eller vantar. Tänka sig. Och Anna kunde nästan gå ut i sin vårjacka idag, nästan. Men jag känner det. Snart. Snart kommer våren!

söndag 11 mars 2007

Fuffens

Ja något måste vara skumt i alla fall. För jag ringde minsann fyra gånger på Sarah Dawn Finer's "I remeber love" och ändå så vann The Ark!? Hallå!? Är det någon mer än jag som tycker att det är konstigt? Aja, det hör väl till gårdagen nu. Hur som helst så blev kakan god i alla fall! Å det var ju roligt. Vi har lite kvar om ni vill smaka. Kladdkaka, modellen kladdigare vart det, med hallon i. Kan rekomenderas stark! Med hallon i alltså för er som inte riktigt hänger med i svängarna. Mycke hallon nu, men man får hålla tillgodo med det lilla man har. En påse Euroshopperhallon à 1 kilo räckte i alla fall till typ en hallonkaka, en form hallonglass, en hallonsmothie och en hallonkladdkaka. Inte illa! Hallon är användbart alltså. Och gott! Det knäcker i alla fall jordgubbar med hästlängder om ni frågar mig.
Och på tal om utslagning så meddelade ju Christian Luuk att tävlingen "Bästa väder" nu är avgjord, och vann gjorde "Fint väder". Kul för den (det?) i alla fall. Grattis "Fint väder"! Och tänk att det fanns en tid då människor trodde att Globen var platt!? Vem hade anat. Han är rolig han, Christian Luuk. En av de roligaste faktiskt. Och så Robert Gustavsson då. Han spelade en sketch om en man ifrån Karlskoga(!) som skulle få träffa Carola. När de sa Karlskoga så höll jag på att garva ihjäl mig! Jag är ju typ därifrån i begynnelsen. Ett väldigt klockrent porträtt av ett småstadsorginal. Vita loafers och dubbelknäppt kavaj. Oj oj oj.
Och med det så avslutar vi nu tycker jag. Så tills vi höres igen. Ta det lugnt, gör inge dummt och älska Jesus.

JO

lördag 10 mars 2007

Ge mig ett S...!

S! Ge mig ett CH...! CH! Ge mig ett LAGER...! LAGER! Vad blir det!? SCHLAGER!!!

Nu tror ni nog att jag är värsta schlagergalningen, men riktigt så tokig är jag faktiskt inte. Men det är kul! Kanske för att det typ det enda TV-program jag sett sen i januari? Kanske för att schlager ändå är rätt så roligt att se på? Kanske för pausnumrets musikal? Kanske allt!? Ja allt! Men som sagt, jag är inte värsta schlagergalningen 365 dagar om året. Jag är bara en smyg-schlager galning, ibland.
Så ikväll så smiter jag och Anna, plus Annas kusin Linnea över igen till våra på skidsemester bortresta grannar för att kapa deras TV för kvällen. Och själv så har jag faktiskt en riktig schlagerfavorit. Jag säger bara Sarah Dawn Finer! Oh, jag får gåshud av att bara säga det. Hennes låt alltså, "I remember love", jag vet inte vad jag ska säga? Den är typ hur bra som helst! Och hon! Hon har en riktigt utstrålning och scennärvaro. Riktigt bra. Och ljuset, och låttexten, och ja, allt! Heja Sarah helt enkelt! Kanske jag till och med ringer. Kanske. Eller, det gör jag nog. Jo men vi säger så. Jag ringer! Tänk om det skulle vara min röst som avgör det hela? Den chansen kan jag bara inte missa.
Men nu har jag lite annat att stå i. Tänkte baka något gott tills Anna och hennes kusin kommer tillbaka, och tills ikväll. För övrigt så har jag haft en extremt skön och hurtig dag idag. Efter att ha käkat lite Johanna-frukost (inkluderar minst en morot och en kopp grönt te) så gick jag faktiskt halvtimmes promenaden till simhallen, simmade en halvtimme, bastade lääänge, svängde förbi stan, och gick sedan hem. Och när jag kom hem så gjorde jag mig själv en hallonsmoothie, bara för att jag varit så duktig idag. Lite skryt-skryt, men vadå? Det är verkligen inte varje dag man har en sånhär hurtdag.
Men nu kommer Anna och Linnea hem vilken minut som helst, så jallah jallah! Eller som man säher i Israel: Jallah-bye!

JO



fredag 9 mars 2007

Fix you fixerad

Egentligen så är det väl inte bara "Fix you" som jag är fixerad av, den råkade bara bli symbolen för det jag nu tänkte skriva om. Och ja, då menar jag "Fix you" som i Coldplay-låten. Men det jag tänkte skriva om var musikkoll.
För jag har alltid varit imponerad av människor med musikkoll. Människor som lyssnar på musik som jag inte ens visste existerade, förrens de spelade upp den för mig. För själv har jag aldrig varit sån.
Men jag kan ge ett mer konkret exempel. Som den här låten som jag skriver om nu. Den är inte precis ny, kom för något år sen. Och jag lovar att alla de som har "koll" har redan lyssnat sönder den för länge sen. Men inte jag. Och det är detta som ger mig huvudbry. Jag är seg när det kommer till musik helt enkelt. Jag fattar inte vart de hör den, eller hur de får tag på den? För jag, ja jag hör den alltid ifrån "dem". Människorna med kollen.
Men gör det någonting då? Nej, egentligen inte. Det är väl bara det att jag precis har kommit till insikt om det. Men det betyder inte att jag inte gillar samma musik som de, bara det att jag alltid typ hittar den ett årtionde senare. Lite seg alltså. Men Jesus älskar mig i alla fall. Och sen så är jag ju bra på andra saker i stället.
Ja, men det var väl dagens tankebubbla ifrån Johanna då. Nu ska jag nog gå och lyssna på "Fix you" cirka etthundratjugo gånger till, som kompensation för all den tid då jag inte har lyssnat på den.

JO


Ps. Jag tror att jag är lite kär i Chris Martin. Men säg det inte till någon. Speciellt inte Gwyneth.

It-konkurrens

Hej gott folk! Tydligen så tycker en del att det har blivit lite glesare mellan inläggen på sistone. Ja i alla fall en person, utan att nämna några namn eller parentala titlar. Och det kanske det har? Men då skulle jag bara vilja ta tillfället i akt att klargöra en liten sak. Att denna min blogg inte har prio numero uno i mitt lilla liv. Kanske inte ens due, tre eller quattro. Nej, inte ens cinque. Vilket alltså är fem för er som inte är så flytande på utrikiska. Så när resveckor vankas så får man räkna med att det kan gå någon vecka, eller åtminstone en, mellan inläggen. Och om jag nu är på resvecka så går det ju oftast att läsa om det en bit ner i den högra kolumnen, under titeln "på schemat just nu".
Sen så är det ju dessutom så att min blogg ju konkurrerar om min "datatid" med både arbete, mailande och MySpace. Den sistnämnda är ju mer ett socialt utlopp än bloggen, så konkuransen har hårdnat något sedan jag skaffade den i augusti i år. Men misströsta inte! Bloggen finns kvar! Och tills vi hörs igen så vill jag bara lämna er en liten länk till min lilla lillasysters blogg. Jag tyckte bara att det här inlägget var så fantastiskt sött!

Love/ JO

måndag 5 mars 2007

Små citroner gula

Dagens bokfynd. Kajsa Ingemarssons "Små citroner gula". Det var inte meningen att jag skulle köpa en bok idag, det var meningen att jag skulle köpa: svarta oliver, grekisk yoghurt, morötter och kulörtvättmedel. Men så låg den där, inte pocket som på bilden utan inbunden, med en röd prislapp. Och då tänker du, vad fick dig nu att köpa denna bok? Jo vad som fick mig att köpa denna bok var helt sonika författarinnan. Kajsa Ingemarsson råkar vara min favorit krönikör. Och bokens baksida fångade mig. Ämnet var så intressant. Den handlar om en kvinna som har allt i livet, men förlorar det. Och hur hon sedan söker finna en mening med allt som händer, och med själva livet. Det fångade mig. För så vitt jag vet så är Kajsa Ingermarsson inte enligt sig själv en bekännande kristen. Så därför ska det bli spännande att se vad bokens huvudperson Agnes kommer fram till. Men jag har inte hunnit börja läsa den än. Tyvärr. Och jag har minst två böcker till som ligger på mitt nattduksbord och skriker efter min uppmärksamhet. Så en recension på den får bli vid ett senare tillfälle. Nu ska jag äta upp min hallonkaka med vaniljsås, sen ska jag hämta upp tvätten, och sen ska jag sova. All the best!

JO

söndag 4 mars 2007

Kunde bara inte låta bli

Det är verkligen tredje inlägget för idag, men jag kunde bara inte låta bli när jag såg detta. Jag var inne på Cagges MySpace när jag snubblade över humor på hög nivå. Joakim Agnarssons svensexa. Jag skrattade så jag grät då, jag skrattade så jag grät nu. Alltså när han dansar Tji gong, eller när han läser tysk poesi, må det vara att jag är lite trött nu, men jag skrattar så att jag piper. Så här kommer den, med creds till Cagge, Joakims svensexa...

Mitt utrymme

Ja mitt utrymme, eller min rymd kanske? My space blir det i alla fall på engelska. Och en sådan har jag haft sen i augusti förra året. En MySpace alltså. Och haft, ja det är väl typ allt som har varit med den också. Jag fattade inte mycke av den helt enkelt, och jag kände ingen annan förutom två utländska kompisar till mig som hade en sån heller. Men nu, nu minsann har det tagit fart. Jag var inne för ett par veckor sedan och så var det kanske typ fem pers som hade addat mig, så jag tänkte att jag skulle ge det ett försök. Och nu ni, nu är jag fast. Fast det är inte så farligt som det låter. Det är riktigt skoj faktiskt. Det som är så skoj är att det är så många av mina utspridda kompisar som har en. Hur kul som helst! Så får ni inte nog av mig här på bloggen, så har jag nu även en fungerande MySpace att terrorisera. Muket nuje!

Vägen svängde, men det gjorde inte Therese

Nej detta är inte en norgehistoria, it's a true story! Det här var dagen vi:

Ett, mötte en skolgrupp i entrén klockan tio, gick iväg med dem för att ha samling i ett biologiklassrum, och efter att ha småpratat ett litet tag frågade dem hur det gick med gruppen. De såg lite förvånade ut men svarade att det gick bra. Sedan frågade vi hur många de var, på ett ungefär, och sist vi var där så var de ungefär 30 i gruppen. Så det var vi som vart förvånade när de svarade att det bara var de tre! What!? Tänkte vi. Vilket förfall, vad har hänt!? Men sen så började vi allihopa att asgarva. De här tjejerna skulle möta två flickor i entrén klockan tio just den här dagen, men inte för att prata om sin kristna skolgrupp som de inte hade, utan för att bli intervjuade om sitt projektarbete i biologi. Det var bland det roligaste, mest komiska sammanträffande jag varit med om på länge! Så det vart lite småspinsamt fnitter när vi gick med dem tillbaka till entrén för att byta grupp med de två flickorna ifrån tidningen. Men nu vet ju i alla fall de andra tre tjejerna också vad Ny Generation är. Ha ha, fatta vilken "ingång".

Två, sen så var det dagen då vi körde ihjäl vårt första djur. I och för sig ingen ren eller nåt, men däremot en söt liten grönfink. De satt och pickade i lugn och ro på E4:an i södergående körfält norr om Skellefteå, när plötsligt en metallicfärgad gråblå Opel Corsa närmar sig i skrämmande hög hastighet. De flesta finkarna fattade grejen och satte sig i säkerhet vid vägkanten i stället. Faktiskt så fatta alla finkarna grejen och satte sig i säkerhet vid vägkanten, ja alla utom Pelle då. Jag vet inte vad det var med Pelle, eller varför det blev just han. Kanske var han lite seg? Kanske skulle han bara ta ett litet korn till? Hur det nu än var, så kommer vi aldrig att få veta det. För vid ljudet av ett dovt duns så gick det ett sus igenom bilen. Vi alla hade fattat, att Pelle, den lite för långsamma grönfinken, inte längre flög ibland oss.

Tre. Ja för det tredje så var det ju också dagen, som rubriken säger, där vägen svängde men inte Therese. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om detta? Säkrast är väl kanske att ni kontaktar henne för en kommentar. Vi skulle svänga, och vi gjorde det också. Typ. Hur som helst så kan vi ju säga att jag nu mera verkligen uppskattar snös mjuka egenskaper. De är alldeles förträffliga! Speciellt som stötdämpare. Så trots fart så gled vi ganska mjukt ner i diket. Bara lite för djupt för att öppna två dörrar och för att själva ta oss upp. Men hjälpen var inte långt borta. För inte på en vit springare, men väl i en vit bil så kom Ingvar till vår undsättning. Ingvar och hans hund Milou kunde inte själva förmå att hjälpa oss upp ur vår trängda situation, men det var ingen fara, för Ingvar kände en potatisbonde i närheten med traktor! Tyvärr så var inte Ingvars potatisodlande vän hemma just idag. Men det gjorde inte heller så mycket, för Ingvar kände också Benny, den två meter långa bonden. Så för att inte stå i diket och frysa, så åkte vi med Ingvar till Benny. Efter en stunds letande efter Benny på hans lilla gård så kom han tillslut gående över gårdsplanen med en skiftnyckel i handen. När Benny den också tystlåtne två meter långe bonden hörde om vårt trångmål lade han genast bort skiftnyckeln och klättra upp i sin traktor. Väl tillbaka vid "olycksplatsen" insåg vi att ingen av de tre sällskapen nu samlade vid bilen förfogade över någon bogseringslina. Illa. Så Johanna vinkade in första bästa förbifarare, en ung kille som precis råkade ha införskaffat en ostbågsgul bogserlina. Så Benny stoppade in overallbenen i sina stövlar och hoppade upp i traktorn. Killen fäste bogserlinan i vårt underrede och Ingvar fungerade väl mest som en sorts moraliskt stöd. Sen så körde Benny på i sin traktor. Och det gick lite segt i början, ja det såg till och med nästan ut som att linan skulle gå av. Men så plötsligt så började saker att hända, och vips! Bilen var uppe!

Så ett stort tack, dagens ros och en eloge till Ingvar, Benny och killen med bogseringslinan, för att de hjälpte tre unga möer i nöd. Och här, ett litet bildspel till deras ära. Love/ JO.


There and back again

Hej, nu är jag hemma igen efter en underbar, uuunderbar resvecka i Norrbotten! Vi har haft gruppträffar, ledarträffar, ungdomsmöte och streetmission. Det sistnämnda var alldeles ljuvligt vill jag lova! Åh! Det var så gott att bara få stå och vittna, dela evangeliet om Jesus! Och människor ville verkligen höra! Det var så kul hela grejen! Jag kan garantera dig att jag somnade med ett fett leende på läpparna den natten! Bara att få stå och prata om att Gud älskar dem, för dem de är. Och att ingen kan förtjäna Guds kärlek, och att han inte älskar mig mer än dem! Fast de säger: "Ja men vadå, det är lätt för dig att säga att Gud älskar dig som står här och är så glad och fin, jag har gjort en massa skit." Men då bara få säga att Gud inte älskar mig ett dugg mer än vad Han älskar dig! Inte ett dugg! Alla gärningar, de som skiljer oss åt till livsstil, de visar vad ditt svar är på Hans kärlek till dig. Vad svarar du till den som har älskat dig mest!? Den som har gjort allt, för att du ska få veta hur mycke han älskar dig. Dött, för att det var det yttersta, det mesta han kunde göra för din skull! Och nu bara vänta, hoppandes att du ska förstå, storleken av hans kärlek. Att det finns ingen som kan, eller har, älskat dig mer än Honom!

För jag menar, tänk dig själv, tänk att du är kär i någon. Du vet hur det känns. Är du riktigt kär så kan det kännas som om hela livet går så sakta, väntandes på att du äntligen ska få veta om den här personen känner samma sak, om det är besvarat. Och vi som människor tror att vi älskar så mycke, men tänk dig då när du tycker dig älska som mest, tänk då att Gud älskar mer! Så mycke mer att du inte ens kan föreställa dig! Och tänk sedan, att om du verkligen älskar den personen. På riktigt. Då kommer du inte att sluta försöka att visa din kärlek förrens du absolut vet att den här personen inte vill att du älskar den. Då kliver du tillbaka och låter den personen vara, också det i kärlek. Men ditt hjärta fortsätter att brinna.

Så är det med Gud tror jag. Han älskar oss. Inte för vad vi gör. Men hur kan vi låta bli att göra något, eller säga något tillbaka till den som har älskat så!? Då är du världens mest otacksamma person. Garanterat. Och visst, bortförklara dig med att "Men jag tror ju ändå inte på att det där med Jesus är sant, så jag behöver inte vara tacksam." Men skulle du inte tänka att det kanske var sant, skulle du inte behöva bortförklara dig. Jag tror att alla känner i sitt hjärta att det är sant. Men det är klart att det går att förtränga det. Men varför? Varför är du då så rädd att behöva stå i tacksamhetsskuld till någon? Det är bara underbart att få säga tack. Tack Jesus för allt, allt som du har gjort för mig! Tack för att du älskade mig, utan att ge upp även när jag inte besvarade din kärlek. Tack för att du trodde på mig, vågade hoppas på mig, även om jag inte var mycke att tro eller lita på. För det hoppet räddade mig! Och det är det hoppet, kärleken som aldrig ger upp, som kommer att rädda dig också.

För han kommer aldrig att sluta att älska. Du kan stå emot hela ditt liv, men aldrig gömma dig. Hans kärlek är som en vattenström som forsar emot dig. Konstant. Och du har bara två alternativ. Antingen så bygger du dig ett skydd av ursäkter och ersättningar för syftet med ditt liv, som egentligen är kärleken till Honom. Eller två, så släpper du taget om allt som ändå bara är ihoplappade försök till att få ett meningsfullt liv, och låter dig själv bara träffas av Hans kärlek. Sköljas bort. Och återfinna dig själv stående med fötterna på den mest fasta klippgrund som finns. Jesus. Den enda som aldrig sviker, det enda som håller hela vägen. Så vad? Vad väntar du egentligen på? Vad lever du för som i så fall är värt så mycke, och som garanterat inte är borta imorgon? Finns det något sådant, och det inte är Jesus, så får du tala om det för mig! Men om du tänker efter en stund och då istället kommer fram till att de alternativen inte är så många, kanske inte ens existerar, så tala då också gärna om det för mig. Så kan jag berätta mer för dig om en Gud som har gjort allt i sin allsmakt för att du och Han skall kunna ha en relation.

I kärlek/ Johanna.

måndag 26 februari 2007

Oldie but goldie

Ja här är de, som utlovat (man ska hålla vad man lovar!) Min gamla trostjänare till dagbok, och den nya. Den nya som imorgon alldeles för tidigt (06:30!) åker med mig på sin första teamresa i Norrland. Den är fruktansvärt spännd och har svårt att somna, så jag ska nog skriva några rader i den nu för att lugna den lite. Min gamla dagbok finns nu att köpa på e-bay. Ses om en vecka!

Bless/ JO

söndag 25 februari 2007

Sagan om en schlagerfödelsedag

Camilla och Rebecka, två av tre födelsedagsbarn.

Temat för festen var väl snabbmat skulle man kunna säga.

Kvällens roligaste var i alla fall Christian Luuk! Jag skrattade så hårt,
så högt, så många gånger!

Men han var tätt följd av Thereses min på det här kortet.

Stina och Ida var också där.

Och ja, en hel massa andra norrlänningar med ös i.

Anna höll en cool profil och softade mot slutet av kvällen.

Och ja, jag var också där.

lördag 24 februari 2007

Dagboken - Jag sökte dig och fann mitt hjärta

Ja igår så skrev jag mitt sista inlägg, på den sista sidan av min gamla dagbok. Nu är den slut. Den har räckt ända ifrån det där första inlägget 12 september 2004 fram tills nu. Men jag måste faktiskt erkänna en sak. Jag hade liksom räknat ut att den snart hade gjort sitt, så jag har faktiskt redan köpt en ny. I måndags när vi var på väg tillbaka upp till Umeå och stannade på IKEA i Sundsvall så införskaffade jag den. Så den romantiskt vita med pressade blommor får nu lämna över för sina bruna och silverprickiga ersättare. Eller egentligen inte ersättare, den kanske snarare blir som ett kapitel två eller nåt. Och jag hade tänkt att lägga upp en bild på min nya hjärtelättare och min gamla trostjänare, men kameran låg på laddning så. Nån annan gång kanske.
Annars då? Jo tack, det är bara bra! Anna och jag var och simmade idag. Det fanns kuponger på Umeås simmhall i ett häfte som Norrteamet fick i julklapp av Joel. En hel halvtimme tog vi oss fram och tillbaka som små fiskar längs bassängens längder. Det var helt otroligt skönt! Och sen lite bastu på det med honung i ansiktet, gammal Israel favorit som gör att man kommer att se ut som 40 i hyn när man är 80 år, jag lovar! Valery, den gamla damen som lärde mig det var minsann en riktig pingla trots sin höga ålder! Men, men. Det var lite kuriosa det.
Men simma alltså, wow. Det blir nog min och Annas lördagsförmiddagssyssla framöver. Beach 2007 säger jag bara. Så så fort jag har möjlighet så ska jag göra som Anna gjorde idag, och köpa ett klippkort på simmhallen. Det blir ju billigare så.
Men nu måste jag avrunda. Vi är bjudna på 17 årskalas gånger tre ikväll. Camilla, Rebecka och Emanuel har fyllt år, och vi ska dit! Så taco, tårta och schlager, hur kan man bättre runda av en redan underbar dag!? Och dessutom, ett tillfälle att klä upp sig också. Min favorithobby!

Bless/ JO

onsdag 21 februari 2007

So you think JO know me?

Är du en person som tycker att du känner mig bra. Jag menar du tycker att du känner mig riktigt bra. Kanske bäst av alla? Då finns det bara ett sätt att ta reda på det. Du får helt enkelt göra mitt friend test. Om du vågar...?

JO


PS. Jag vet inte hur den här funkar, man får inte testa sin egen quiz. Men det var någonstans man kunde göra en jättebra quiz? Nån sida. Vart var det? Typ alla höll på med det i gymnasiet på rasterna? Aja, om någon vet så säg gärna till. Denna kändes lite B. Love/ JO. DS.

söndag 18 februari 2007

Suck, nu bloggar hon om kärlek igen

Where have all the good men gone
And where are all the gods?
(Well there's only one God, but you get the poin)
Where’s the street-wise Hercules
To fight the rising odds?

Isn’t there a white knight upon a fiery steed?
Late at night I toss and I turn
And I dream of what I need

I need a hero
I'm holding out for at hero 'till the end of the night
He's gotta be strong
And he's gotta be fast
And he's gotta be fresh from the fight

I need a hero
I’m holding out for a hero 'till the morning light
He’s gotta be sure
And it’s gotta be soon
And he’s gotta be larger than life

Somewhere after midnight
In my wildest fantasy
Somewhere just beyond my reach
There’s someone reaching back for me
Racing on the thunder and rising with the heat
It’s gonna take a superman to sweep me off my feet

I need a hero...


Ja ibland så bara känner man såhär, okey :-) Så där har ni det igen. Jag är svag för hjälteidealet. Inte låtsas hjältar med superkrafter. Riktiga hjältar. Vardagshjältar. De är dem som är ett utdöende släkte. Dem som har lagt machoidealet åt sidan och gärna trampar ner sin stolthet för en flickas skull. Som vågar vara sig själva, stå för vad de tycker och för vad och vem de tycker om! Inför vem som helst! Som om någon frågar: "Vadå, gillar du henne?" snarare svarar "Ja självklart" än "Vet inte?". Som inte skäms helt enkelt! Och som vågar vara romantiska på riktigt, inte bara i teorin.
Märker ni vad som bubblar över eller? Man, I need a man! Ha ha ha! Och dem tror att JAG är feminist :-) Världens mest hopplösa romantiker! Well, well. Men vet ni vad jag mer behöver då? Jag behöver sova, och inte sitta här mer och tramsa mig. Så de så! Så god natt. Imorgon sitter jag i baksätet av en bil hela dagen och lyssnar på min mp3 och läser. Så varför inte skicka mig ett sms? Det skulle jag bli glad av! Så har du mitt nummer, skicka mig ett meddelande vet ja! Jag lovar att svara också, i mån av täckning. Det är ändå Norrland vi snackar om nu va :-) Men tills vi hörs igen så får ni ha det så fint! Sakna mig inte för mycke och käka inte för mycke sötsaker!

Kärlek/ JO

fredag 16 februari 2007

16/2-07



onsdag 14 februari 2007

Bon mon cheri!

Surfade runt lite och hittade den här länken. Man får en gratis tidskrift hemskickad i brevlådan från Kulturchock. Jag valde BON. Välj en du med!

I'm the walrus

Ja, eller schooo som vi säger i Norrland med en inandning. I'm the walrus. För här sitter jag, ensam hemma på alla hjärtans dag, tröstätande Twix white som likt två enorma valrosständer sticker ut ur min mun. Men jag ska inte gnälla. Jag hade faktiskt en "alla hjärtans dags date" inplanerad för idag med min vän Linn, men som jag tyvärr var tvungen att ställa in eftersom femtio procent av min familj (mig då inräknad) tydligen har drabbats av influensan. Och låt mig då tydliggöra en sak utifall att det nu inte skulle vara tydligt nog: Influensa är värdelsöst! Så nog om den.
Man får helt enkelt bara lov att dra det positiva ur livet istället. Jag menar, hade jag inte varit hemma nu så hade jag ju missat den intressanta dokumentären på Svt som inte handla om "Varulvsmannen", inte "Snömannen" utan den fasansfulla "Kurdmannen"!
Kurdmannen är egentligen en vanlig svensk kille med svenksa föräldrar som likt Mowgli i jungelboken har växt upp i en förort (utan vargar) men med bara kurdiska vänner, så hans svenska har en helt naturlig, och riktigt grov brytning. Dessutom så talar han både flytande kurdiska, persiska och spanska. En gettomogul med andra ord. Det roliga var ju också det att när de följde med honom runt för att dokumentera i området där han hade växt upp så tyckte jag mig känna igen vissa av platserna. Och de sa aldrig vart det var han kom ifrån, men efter att ha sett gamla posten och Gotlandsresan så stod det ju klart för mig i alla fall, att smygkändisen "Kurdmannen" kommer ju ifrån Sävja! Jag höll på att garva ihjäl mig! Lite jag ska kändisspana efter honom nu!
Och sen så var det ju mer trevligt som hände idag också. Min ömma moder kom med alla hjärtans dag frukost på sängen till mig, och farmor hade skickat en alla hjärtans dag present till mig i form av ett halsband. Och nu väntar mig en dag i myskläder, mangosorbet och en ELLE-tidning på mig. Så det funkar. Absolut.
Men däremot så var det sorgligt att säga hej då till alla NG-människor igår när utbildningsdagarna var över. Jag är verkligen sämst på det. Jag brukar tänka ner det i mitt huvud, eller alltså typ göra det till "no big deal". Såhär: "Äh, vi träffas ändå snart igen". Vilket vi i och för sig också gör. Men varför det är så sorgligt är bara för att alla är så goa! Eller goa? Dem är underbarat-urhärligt-bäst! På superlativiska. Och man önskar att man kunde ha alla på en armlängds avstånd jämt, så att man bara kan hänga och träffas när man vill! Men så är det inte. Så Jo, deal with it!
Men Linn har jag ju i all fall, och vi ska träffas imorgon istället. Ska bli så kul för jag saknar henne verkligen! Och sen så åker hon ju till Albanien i typ en månad. I och för sig så är jag ändå i Norrland då så att, ja. Men vi håller på att planera för fullt för framtiden nu i alla fall, och vem vet om nya äventyr vankas för den dynamiska duon? Only God. Men spännande är det.
Så nu ska jag fortsätta att avnjuta min alla hjärtans dag. Alla hjärtans dag som jag annars inte har så supermycke till övers för. Kanske för att jag inte har någon som är kär i mig, och uppvaktar mig på en dag som denna. Jag är väl som Joel sa då: "En bitter LO-brud". Det som är så kul, är att jag lätt hade kunnat vara en bitter LO-brud. Och LO-brud det är jag nog, mer än jag anar! Men har man varit där sen 6 års ålder så är nog de chanserna ganska stora. Men med det ibland lite trångsynta som det har fört med sig, så har jag fått väldigt mycke gott också. Och väldigt mycke som jag är tacksam över. En annan sak som jag är tacksam över är att jag nu, sen typ två år tillbaka har haft möjligheten att prova på nya saker på nya platser också och att det är sådant som tack och lov vidgar ens horisonter och sätt att se på saker. Och framtiden den talar för fler nya horisonter. Många fler. Men den t-shirten lär jag nog ändå trycka en dag. "Bitter LO-brud?" Så klockrent.

JO


Ps. Glad alla hjärtans dag på er! 1 Kor 13:1-8 lär oss vad riktig kärlek är. Ds.

torsdag 8 februari 2007

Guess who? Guess man!

Okey, mitt första seriösa inlägg sen min "bloggfasta" handlar om en liten flaska med STOR makt! Helt sjukt. Någon av konsertarna (en kille) hade glömt en liten parfymtester på vårt soffbord. Guess man. Och så började det hela. Hur det slutade? Med att alla norrtjejerna sitter och luktar som trollbundna på sina händer, där de "råkat" spilla lite av den magiska vätskan. Med slöa drömmande blickar, skådar de långt bort ifrån Umeås kyla. Vart? Det begrundar vi endast i våra hjärtan (ja förutom Therese då, hon tänker ju på Samuel) men vi blev som utslagna. Allt jag kan säga är bara: Ahhhhhh det luktar man! Finns det något bättre än kille som luktar gott!? Tror inte det. Eller jo föresten. En egen kille som luktar gott, och som man kan lukta på hur mycket man vill! Det är något som jag ska ha en dag. Men nu kan jag inte skriva mer. Det finns fortfarande lite parfym kvar i flaskan.

JO

Ladies and gentleman...

måndag 8 januari 2007

Prognos

Fortsatt inläggstorka kommer troligtvis att råda på denna blogg för ett tag framöver. Jag vill ägna tid åt annat helt enkelt. Erfarenheten har dock lärt mig att säga på obestämd tid. För face it, man vet ju aldrig.

JO


Update: Om ni nu skulle undra så kan jag meddela att det åtminstone inte kommer att bli något nytt inlägg innan den 8:e februari. Så as I said, på återseende!

fredag 5 januari 2007

Lovely day

Idag har varit en jättemysig dag.


Först måla

Sen skridskor

Sen varm choklad

Sen bio

Sen äta på stan

Sen inviga nya E4:an


Och nu läsa. Sen sova.

måndag 1 januari 2007

Godmorgon tvåtusensju

Mycke bloggfilm nu. Tyder på inte så mycke lust och tid att skriva, och på att annat inspirerar och tar mer tid just nu. Så för en obestämd tid, på återseende!

Kärlek/ JO

Kapningen


Mer rolig film, brought to you(tube) by Johanna

Ja, gott nytt år!