Och här sitter jag nu

Känner redan att jag kommer att bli en fena på att blogga med en hand. Twittra och Facebooka går fint, Photoshop är lite svårare, men jag lär mig. Vill bara passa på att tacka igen för alla fina hälsningar och gratulationer! De värmer så! Livet är ganska så omtumlande just nu. Milt sagt! Familj, släktingar och vänner, mat, blommor och presenter, samtliga av dessa komponenter i riklig mängd fyller vår lägenhet just nu. Samtidigt som dygnet har fått en helt ny indelning, och en ny vardag sakta men säkert börjar stabilisera sig. Och en sak ska jag säga, vår son är ett helt perfekt första barn! Så snäll, lugn och tålmodig! Klart han kan grina om han vill, men sällan utan orsak. Varken läkare som sticker med nålar, klämmer och drar eller mammas bökande med blöjan får honom att tappa tålamodet. Som grinigast är han vid den nattliga "mitt-i-natten-amningen" när han egentligen vill sova, men vem skulle inte vara det. Så jag är så tacksam! Och även dessto mer jag tänker på förlossningen, allt runt den och att han mår helt bra, så blir jag bara så tacksam. Och så har jag världens finaste man. Bara en sån sak liksom! Så tack återigen för era gratulationer. Nu känns det riktigt skönt att få vara hemma igen och se hur livet post-bebis börjar att ta sin form!