Hej allihopa! Får jag presentera vår lilla prins! Välkommen till världen Dylan! Född 10-02-13 kl 23:08, 3450g tung och 51cm lång. Och nu är vi tillbaka i verkligheten igen. Hela familjen! Vilken helg det har varit! Här kommer en kort sammanfattning av förlossningen.Jag skulle ju in på övergångskontroll i fredags, den 12:e februari eftersom jag hade gått 42 fulla graviditetsveckor, men då hade faktiskt värkarna redan satt igång så smått under torsdagen, och blivit mer och mer jämna. Så när vi kom in till sjukhuset runt ett på fredagen så fick vi beskedet att vi inte behövde åka hem igen, utan blev inskrivna nere på förlossningen istället.
Väl där nere så blev jag kopplad till en CTG som då mätte bebisens hjärtljud och mina sammandragningar som blev kraftigare och kraftigare. Så när jag sedan undersöktes av barnmorskan där nere så gjorde man bedömningen att sätta igång mig, även om det hade startat lite av sig själv. Det gjorde man eftersom jag hade lite dåligt med fostervatten kvar, och ultraljudsmätningarna bedömde att han eventuellt var lite liten för sina 42 veckor. Så vid fyra på fredagseftermiddagen så fick jag hormon som skulle verka ett dygn för att mogna på livmodern. Dock hann jag inte öppna mig så mycke till midnatt att de ville att jag skulle föda då, utan de tyckte att det var bättre om jag vilade och så startade vi om det morgonen efter. Så jag fick en liten cocktail tabletter, jag som avskyr att mickla med sånt, för att stilla verkarna, låta mig sova och lindra smärtan.
Så på lördag var det dags igen. Vi fick sovmorgon och nån gång efter lunch så började sammandragningarna att ta fart igen, sakta men säkert. Så nu väntade vi bara in att jag skulle öppna mig fyra centimeter för att då börja ge mig värkstimulerande dropp, och på så vis börja själva förlossningen. Så vid åtta på lördagskvällen mätte de igen och då var jag öppen fyra centimeter och då satte de droppet. De sa att jag skulle förbereda mig på att det gott kunde ta ett bra tag nu, men efter tre timmar med värkar och trettio minuters krystvärkar så var vår lilla Dylan ute! Det var tydligen väldigt bra jobbat av mig sa det, och vad vet jag, men säger barnmorskorna så så skriver jag ju gärna det. Men helt ärligt så gick det faktiskt väldigt bra måste jag säga! Och personalen var fantastisk! All cred till dem!
Och nu ligger världens mysigaste lilla kille och sover på pappas bröst bakom mig på sängen! Och jag är en lycklig mor! Tusen tack för alla fina kommentarer, ska försöka läsa igenom dem alla nu under dagen. Har inte ens vågat logga in på Facebook än, mannen hade över tvåhundra händelser där, och jag har hört att mitt ser likadant ut. Men det är så skönt att vara hemma igen nu! Åter igen, tack för alla kommentarer och hälsningar! Jag är en stolt mor med världens finaste bloggläsare! Världens finaste man! Och framför allt, världens finaste lilla son!
