Sitter och stirrar in i elden och låter tankarna vandra. Förundras, men inte förvånas bland annat av de som avföljer direkt man skriver att man är med i en kyrka. Är jag plötsligt en annan person då? Jag skäms inte för min församlingstillhörighet. Kommer aldrig att hymla med vem jag är. Jag är stolt över kyrkan jag är med i. Säga vad man vill, men den hjälper hundratals hemlösa, ensamma, svårt sjuka och utsatta människor varje vecka. Och nästan alla som hjälper till med det gör det helt oavlönade, och gör det enbart av kärlek till sina medmänniskor. Vart mer än i en kyrka hittat du i detta land en samling på ett par tusen människor på samma ställe som gör så? Sen finns det såklart svåra frågor, men jag är så trött på att folk väljer att se enbart dem istället för allt gott som faktiskt sker. Det är lätt att va populär i Sverige idag, det är bara att vara extremt politiskt korrekt och ateist. Men jag är inte ute efter att va populär, jag är ute efter att va sann mot mig själv och det jag tror på.
