Jag är så pass välsignad att jag har en underbar mamma och pappa som bor bara ett stenkast ifrån oss. De ställer ofta upp och tar hand om Dylan när det behövs, och ord kan ej beskriva hur mycke det betyder. Vi är så tacksamma för det. Som idag när jag hade körlektioner så var Dylan där. Och jag var bara tvungen att sno den här bilden ifrån min pappas Facebook. För efter att ha busat runt en stund så somnade han i deras hängmatta. Under observation såklart. Men så gosigt! Min lilla snutt! Och det känns så bra att veta att det finns flera människor i Dylans liv som älskar honom, och som han dessutom känner sig så trygg och bekväm med som han gör, utöver sin egen mamma och pappa. Det är en trygghet även för mig.
