Igår hade vi Dylans gudföräldrar, och tillika ett par av våra finaste vänner här på lite kvällsmat. Det var så trevligt! Det är det i och för sig alltid, men ibland när det har gått lite längre tid sen man sågs sist så är det sådär extra efterlängtat. De är så fina! De hade med sig de här fina blommorna också, och en fin lila och vitrandig mössa till Dylan. Så perfekt lagom till de gamla tulpanerna började sjunga på sista versen, ni kan skymta dem omsnittade och utan blad i bakgrunden, så fick Aalto lite nya. Fint det!
