För mer än ett år sen nu, en vecka efter att Dylan egentligen var beräknad, så fotade duktiga Simeon de här bilderna på mig. Vi hade tänkt att göra det mycke tidigare egentligen, men det blev liksom bara aldrig av. Så en vecka in på övertid såg gjorde vi det till slut.
En vecka senare så kom äntligen Dylan, och efter det så har livet rullat på i ny rask takt och jag glömde faktiskt bort lite att vi hade fotat bilderna. Sen så har jag ju såklart tänkt på det nån gång ibland till och från, och när jag sprungit på Simeon så har vi ju pratat om att vi måste få dem.
Men vad jag inte visste var att mannen hade fått dem, fixat dem fina och skrivit ut två förstoringar och flera små som jag sen fick i julklapp i julas. Så nu hänger de här två i vårt vardamsrum.
Fint!
