I förrgår så hände nånting märkvärdigt i Dylans lilla liv. En orange skål presenterades för honom, fylld med nånting sötdoftande och småkladdigt.
Och efter att ha fattat ganska direkt, att det här var nånting man stoppade i munnen så stod det klart, det var kärlek vi första tuggan.
Dylan var överlycklig. Äntligen kunde han kolla på VW och äta samtidigt!
Och eftersom äpplet inte faller så långt ifrån trädet, så visade sig Dylan vara precis lika renlig av sig som sin pappa, och torkade flitigt munnen ren från grötrester med haklappen mellan tuggorna. You go Dylan!
