I vardagsrummet så har jag en tavelvägg ovanför soffan. En tavelvägg som nästan är som en levande organism. Den växer och förändras ständigt. För inte allt för länge sedan såg den ut såhär. Och för ännu längre sen, i vår förra lägenhet, såg den ut såhär. Men nu har den brett ut sig istället. Flera av motiven ska egentligen bytas, och har hamnat bakom ram och glas mest bara för att jag inte ville sätta upp tomma ramar. Så då har jag tagit någon bit tapet eller liknande jag haft till hands så länge. Men den är trevlig att ha, och jag är glad att jag faktiskt vågade en smula färg! Det trodde jag egentligen inte om mig själv. Så det var ju en positiv överraskning.
