Jag fick en så fin komplimang i söndags. Det kom fram en till mig och sa att hon gillade min blogg. Att jag inte skulle sluta skriva. Att den spred vardagsglädje. Det var kul att höra. Det är alltid kul att höra när något man gör är uppskattat. Och det är kul att höra att bloggen är uppskattad. För den här bloggen är något som jag själv alltid tyckt har varit så roligt att hålla på med. Den berör så många av mina intresseområden, då den ger tillfälle att uttrycka så mycket! Både debatt, åsikter och tankar. Men även pyssel, foto, kläder och form. Allt får plats! Och det är väl det jag älskar med det.
Men sen så har man ju sina svackor också. Undrar vad man håller på med, och varför. Är det värt tiden? Är det värt mödan jag lägger ner eller ska jag lägga den på annat? Ofta kommer de funderingarna när bloggen har varit rätt så tyst ett tag. Alltså haft få kommentarer, och jag själv känt mig lite opepp. För även om jag alltid har, och fortfarande skriver mest för min egen skull, så är ju ändå halva nöjet dialogen med er läsare. I alla fall för mig. Men jag har en rätt stor och tyst läsarskara. Inte kändisblogg-stor, men inte obetydande liten heller. Runt trehundra unika om dagen i snitt läser. Eller tittar in i alla fall. Och jag undrar så ofta över vad alla dessa människor tänker. Tänker eller tycker om min blogg. Och många, runt sjuttiofem procent, är ju dessutom ofta återkommande läsare.
Men de flesta hör jag aldrig så mycke av. Vet inte vilka de är eller vad de tycker. Så när man känner sig opepp, och undrar om man slösar sin tid så brukar jag tänka, kanske. Jag vill ju gärna göra något som berör, betyder något och inspirerar med min tid. Och jag uppskattar den skara handfulla läsare som faktiskt kommenterar och hör av sig otroligt mycke! Men kanske finns det något annat jag kan göra bättre? Jag har inga färdiga svar på detta ännu, jag bara funderar. Men jag har ju liksom alla andra begränsat med tid om dagarna, och behöver nu och då utvärdera vad jag gör med den. Jag känner mig faktiskt inte speciellt opepp just nu, snarare tvärtom. Och det är väl därför jag vill se till att rikta min energi och min motivation åt rätt håll.
