Idag fick jag äntligen komma hem! Vad som var fel står väl inte helt klart än, men jag mår mycket bättre nu! Och hjärtat ser fint ut i alla fall, och allt neurologiskt också. Så även om de inte vet riktigt vad det är än, förutom att jag får blodtrycksfall då, så är det ju skönt att man kan utesluta sådana tunga puckar. Men jag ska tillbaka lite senare och göra några fler tester, bland annat på en tippbräda.
Idag har Dylan busat hela dagen med mina småkusiner medans mannen var med mig på sjukhuset, och däckade sen stenhårt så fort vi satt oss i bilen. Han sov både när vi bar in honom och när jag la ner honom för att ta av ytterkläderna. Gubben. Men så brutalt skönt att vara hemma igen! Tusen tack för alla böner och krya-på-dig hälsningar! Jag känner mig som mig själv igen!
