Ibland kan jag sitta på Hemnet och drömma mig bort i sånt här.
Renoveringsobjekt med potential.
Trots att värmepannan från 60-talet är helt kaputt, taket ifrån 20-talet ännu mer kaputt, och till och med kommunalt vatten är avstängt.
Kök och badrum ska vi inte ens gå in på. Men priset brukar däremot vara överkomligt. Märkligt nog.
Och när jag sitter där och tapetserar, slipar golv och ritar om planlösningar som bäst i min fantasi så kommer plötsligt någon in i mitt huvud och stör hela min drömvärld. Eller stör. Han bankar sönder luftslottet jag byggt med ett enda hammarslag. Och allt jag hör är: "Hur tänkte ni! Ni har ju för pip-pip ingen plan!"
Men trots att han kraschat så många luftslott för mig, så känner jag ändå någon sorts tacksamhet till Anders. Så tack, Anders. Kanske får jag veta i evigheten hur många timmar i fuktskadade 20-tals fastigheter utan vatten och avlopp du sparat mig och min familj. Men fortsätta att drömma mig bort, det kommer jag nog ändå att göra. Drömmarna får bara lite mer realistiska slut nu, sen Anders kom in i mitt liv.
