Det var längesen, lääängesen det dök upp någon smiley på min blogg. Vi snackar år. Om de ens har förekommit. Kommer faktiskt inte ihåg längre. Men det är bara en grej jag inte gör. Känns fel i publicerad text, och jag stör mig oftast på dem i andras bloggtexter med. Och om du nu gör smileys, skit i mig, spela roll vad jag tycker. Men så är det i alla fall. Men så till det paradoxala. Kommentarerna. Jag har nästan alltid en smiley i mina kommentarer eller svar på kommentarer. Där känns det nästan befogat. Nästan som ett måste. Och jag står frågande inför det. Min smileyinkonsekvens.
