De lite större bloggarna skapar ju ständigt debatt och snackisar. En sådan just nu är ju att Clara Lidström på UnderbaraClara har fått en bebis! Grattis till det! Men sedan. Uj uj uj. Sedan har debatten tagit fart i hennes kommentarsfält och på andra bloggar angående valet eller ickevalet att skriva ut barnets kön. Jag tycker att detta är intressant. Hon har ju faktiskt inte uttalat någonting kring det själv. Varken att hon medvetet inte berättar om det blev en flicka eller pojke, eller berättat just det, om det blev en flicka eller pojke. För mig kvittar det så länge hon inte kommenterat det själv, och kan lika gärna vara en integritetsfråga för allt vad jag vet.
Det som däremot får mig att reagera, till och med göra mig illa till mods, är alla kommentarer med hejarop. Som att folk har någon aning!? De skriver typ: "Älskar att du inte berättar könet! Hen är så söt!". Genusdebatten har blivit så skruvad, och könet är istället ALLT det talas om. Eller snarare könets ickevarande. Har man inte misslyckats lite då när allt istället handlar om just könet. Hamnar ibland på någon utpräglad genusförälders blogg och vet aldrig om jag ska skratta eller gråta!? Stackars deras barn om de mot all förmodan skulle gilla det livsfarliga Hello Kitty, och vara tjej! Nej det går ju inte! Så stereotypt! Är du däremot kille så är det heeelt okey. Till och med bra att gilla Hello Kitty! Eller om sonen till starkt genustänkande föräldrar skulle vilja ha en Spindelmannen tröja! Åh du store! Folk kan ju då tro att det är VI som satt på honom den, av tvång! Könstvång!
Nej. Det blir ofta väldigt löjligt istället. Åt andra hållet. Precis som alla hejarop i kommentarsfältet på Claras blogg. Hon har inte kommenterat barnets kön. Men det är ju däremot ALLT de som förespråkar detta genustänk kommenterar om istället. Eftersom hon inte själv har någon uttalad avsikt, så låter jag det vara osagt om det är en lyckad eller misslyckad strategi. Söt är den i alla fall, hennes bebis. Och hon har skrivit att allt gått bra och att de mår bra. Så jag funderar. När då detta, det viktigaste är etablerat. Är det okey då att undra om det blev en flicka eller pojke? Nej just det. Då dömer jag barnet. Stoppar in det i ett fack. Eller är det inte bara precis lika naturligt som att fråga om allt har gått bra? Det tycker jag i alla fall. Om könet ändå inte spelar någon roll, kan man ju fråga och tala om det. Eller?
