Vem är du?

Jag har börjat säga lillebror om bebisen i magen när jag pratar med Dylan om den. Men jag har ju ingen aning om vad det är för sort där inne, girl or boy. Tror det är för att Dylan var en kille, och jag bara antar att nästa också är det liksom. Eller så har jag en vibe. It's a boy, typ. Men vad vet jag. Det är nog inte så bra att jag säger lillebror i all fall, om det nu skulle va en tjej så kan det ju förvirra saker rätt bra för Dylan. Förresten, vem vet. Med den här galna genusdebatten som råder så finns det säkert någon som tycker det skulle vara bra. Knasigt allt det där. Mina flickor ska i alla fall få vara flickor, och mina pojkar just pojkar. Olika som de är. Om sen Dylan skulle gilla rosa, fine by me. Men jag skulle aldrig försöka få honom att gilla rosa. Han får väl gilla vad han vill. Alla föräldrar påverkar sina barn, vare sig det är åt ena eller andra hållet. Varför är alla så rädda för detta? Och varför är opåverkat så bra? Alla påverkas, och neutralt finns inte. Så det så! Hur kom jag nu in på detta? Haha. Jaja. Åsikter schmåsikter.