Ofta när jag ska göra något så startar en kedjereaktion utan slut. Som imorse. Jag skulle dammsuga upp lite smulor under Dylans stol ifrån frukosten. Så jag går till garderoben där dammsugaren står. Där upptäcker jag att jag ställt en IKEA-kasse kläder som ska vikas på dammsugaren, så jag måste ju plocka bort den. Men den vill jag lägga på vår säng, så att jag sen kan sortera den. Så jag tar den till sovrummet, där jag upptäcker att sängen först behöver bäddas innan jag kan ställa kassen därpå. Men, då måste jag ju klä på mig också, för jag vill ju lägga pyjamasen under kudden innan jag bäddar in den. Så jag klär på mig, lägger pyjamasen under kudden, bäddar sängen, ställer kassen där på och går sen tillbaka ut i köket och trampar rakt i smulorna. Just det! Dammsugaren skulle jag ha ja. Men oj vad jag är hungrig, jag äter lite frukost först. Tar fram frukostgrejer. Dylan börjar gny och trycka lite. Men oj ska du babba!? Går till pottan, sitter där ett tag och sjunger imse vimse spindel medans Dylan gör sin business. Ser att han ser trött ut, lägger honom och, har i skrivandets stund varken ätit frukost eller dammsugit upp smulorna. Finns det hjälp för detta? Eller är jag evigt dömd?
Update: Eller så räcker det tydligen att se det svart på vitt för att skämmas tillräckligt mycke så att man genast dammsuger och äter frukost inom loppet av fem minuter. Kanske ska börja med en tisdagsbikt för att få fart på veckan.
