Confessions of a grasswidow

När mannen är borta brukar tyvärr alltid ett visst mått av dekadens infinna sig. Speciellt då när det kommer till mitt födointag. Slarvar med att äta ordentligt och äter en massa skräp istället. Men kom igen, vem tycker att det är roligt att laga mat till sig själv? Finns i och för sig säkert nån som älskar det, men jag hör helt klart inte till dem. Mannen brukar uttrycka en viss oro över detta och bunkra upp med mat åt mig innan han åker. Då känner jag mig lite som ett barn. Och det är ju inte så kul. Men, å andra sidan, här sitter jag nu med handen så djupt ner i en påse ostbågar att jag har behövt kavla upp tröjärmen. Dekades var ordet.