Hemma från Värmland igen! Åkte dit i helgen för att hjälpa svärmor att planera lite inför ett tehus som de ska öppna i närheten av sitt hem i början av oktober. Inte så mycke praktiskt arbete denna gång, mest planering och besök i lokalerna de ska hyra. Innan vi åkte dit i fredags så hann vi ju även med en sväng till Stockholm mannen och jag för att leverera en tavla som jag jobbat på under sommaren. Det är ju alltid pirrigt vad man ska få för reaktion vid överlämningen, men lycka, hon var övernöjd! Om nu övernöjd är ett riktigt ord ens en gång, men ni förstår vad jag menar. För övrigt så anser jag (att Kartago bör förstöras?) att det är dags för en liten uppdatering av Dylans framsteg de senaste veckorna. Han har, förutom att ha hunnit fylla halvåret dessutom:
...lärt sig att sitta rätt bra själv. Alltså utan stöd! Mitt lilla muskelpaket, han är så duktig!
...lärt sig småkrypa efter saker. Han kör i två separata rörelser. Upp med stjärt, skjut fram överkropp, ner med stjärt, upp med överkropp. Det går framåt!
...fått två små pirayatänder! Och ja, jag ammar fortfarande, och ja, han har bitit mig. Och nej, han kommer inte att få amma länge till. Jag har varnat honom. Bit inte det bröst som föder dig!
...lärt sig sitta och äta i sin barnstol vid matbordet nu, och inte i babysittern. Han fattar även efter en vecka nu även konceptet att tugga lite på majskrokarna, innan han slänger ner dem på golvet.
Och så så var det med det! Nu ska jag föna mitt nytonade hår, klä på mig något vettigt, kanske även sminka mig och vänta på att Dylan vaknar från sin sovstund. Sen hem till mor och far, aka mormor och morfar och äta lite lunch. Auf wiedersehen!
