Vadå klockan 18:17

Är klockan bara 18:17! Jag hade kunnat satsa femhundra spänn på att den var absolut minst nio. Tur att jag inte gjorde det då. Kära nån. Jaha. Vad ska jag göra nu då? Jag är ensam hemma, trött som en gris, och har all tid i världen. Jag känner mig helt ställd. Alla alternativ känns som återvändsgränder. Sova? Nej fy vad tråkigt, jag har ju hela kvällen framför mig. Se på TV? Nej, då kommer jag bara att somna. Läsa? Nej då kommer jag garanterat att somna. Surfa vidare på internet? Snart omöjligt eftersom jag redan nu ser i kors. Så ni ser själva. Jag är körd. Jag tror det enda alternativet faktiskt är att sova. Men jag kan ju alltid lura mig själv och kalla det för något annat. Typ vila. Ja så gör vi. Jag vilar.