måndag 4 april 2011

Och så gick en förmiddag bara sådär

Jag har många gånger fått frågan om jag inte blir uttråkad av att bara vara hemma. Och lika många gånger som jag har fått frågan så har jag inte förstått den. Uttråkad? Hemma? Jag? De orden hör liksom inte ihop i min värld. Jag älskar att vara hemma och pyssla, och har alltid fler projekt på gång än vad jag hinner med. Ibland skulle jag önska att jag var lite mer uttråkad. Men det infinner sig liksom bara aldrig, och har aldrig gjort heller. Någonsin. Dagarna marscherar på i skaplig takt mest hela tiden.

Som idag. Jag klev upp som vanligt runt halv nio, gav Dylan frukost och åt själv. Städade lite. Sen gjorde jag oss i ordning för en liten promenad bort till min mor och far för att hämta min där från igår kvarglömda iPhone. Sen hem igen och möta upp henne som jag syr en brudklänning åt för en provning. Efter det leka, gosa och busa lite med Dylan. Sen bloggade jag lite kort medans han lekte själv en stund. Sen var det dags att fixa lunch för oss två, och efter det, äta lunch. Leka lite till efter maten, och sen ringa och boka körlektioner och boka om installationen av diskmaskinen till imorgon, så det blir gjort snabbare. Bloggade även om den då stundande chatten med min svärmor. Sen la jag den lille mannen för en tupplur. Och när jag lagt honom så var klockan runt två, så jag gick till datorn för att följa chatten med min svärmor. Och ungefär där är vi nu! Ett blogginlägg blir till just nu i skrivandets stund, såklart, och i rummet bredvid så ser det ut som på bilden.

Så det var min förmiddag och lunch det, och nu har vi hunnit knata in på eftermiddagen. Och så fort Dylan vaknar så ska vi fika lite mellis, säkerligen byta en blöja och efter det ut och göra några ärenden. Sen kommer mannen att sluta jobbet om tre timmar, så antingen får han plocka upp oss då, eller så hinner vi nog precis hem innan honom.

När var det sen jag skulle planera in lite "klättra på väggarna"? För efter kvällsmat och lägga barn så tänkte jag sy lite, pyssla på en ny tavla jag håller på med och sen kanske se en film med mannen. Och morgondagen är också sådär lagom planerad. Fast då bjuder den på lite nya saker som "tvättstuga" och "middag med vänner" bland annat. Fantastiskt kul med allt tycker jag! Och här blir garanterat inga väggar klättrade på. Så har du tråkigt, kom och häng med mig en dag vet jag!

5 kommentarer :

  1. Tycker det är jätteroligt att det finns folk som väljer att vara hemma och satsa helhjärtat på barnen! men är lite nyfiken på hur ni får det att gå ihop ekonomiskt...? Får man fråga sånt i Sverigedärdetärförbjudetattprataompengar? ;)

    SvaraRadera
  2. Här har du en till som stormtrivs med att vara hemma!! Nu jobbar jag ju hemma som dagmamma, men innan det har jag varit hemmamamma i 7 år (bara jobbat lite på dagis och skola under en kort period) Och jag har aldrig heller haft tid till att klättra på väggarna ;) Har man inte fullt upp med barnet/barnen, städa, laga mat mm mm så finns det ju så mkt annat skojsigt att göra. Som t ex sy, sticka, virka, måla om en stol, läsa böcker, blogga, plantera om blommor osv osv I´m totaly with you!!

    SvaraRadera
  3. Jag förstår hur du menar, och speciellt sedan Tyra kom. Jag pluggar ju iofs vilket tar en del tid, men det är tid som jag lätt hade kunnat fylla med andra saker som pyssel, bakning osv.
    Det enda jag kan önska mig vissa dagar är vuxna att prata med, men det är dagar som idag då pappan jobbar länge och sent, och det går ju att åtgärda!

    SvaraRadera
  4. Lotta: Ja, det tycker i alla fall jag att man får fråga :-) Men än så länge gör vi faktiskt inget speciellt. Jag har tagit ut mammapenningen så att den räcker nästan fram tills barn nummer två är beräknat, och mannen har överlåtit sina dagar till mig. Vilket har gjort att vi haft lite mindre i kassan, men jag har kunnat vara hemma på heltid och kommer att kunna fortsätta vara det med båda våra barn. Sen får vi se hur vi löser det sen, men att inte ha så hög standard, det är något vi räknar med. Exempelvis stort hus, dyr bil, dyra resor och så vidare. Det får vi ta senare i livet ;-)

    Makena: And I'm with you! Men man är ju olika som person, så de som frågar så är nog inte som mig, eller som dig heller för den delen :-)

    Linas: Ja men precis. Sällskap är ju trevligt! Men jag går nog in som i en bubbla när jag jobbar på, och vips så är dagen slut liksom ;-)

    SvaraRadera
  5. Intressant! Skönt med någon som ser möjligheterna och inte bara hindren! :)

    SvaraRadera