onsdag 21 oktober 2009

Knäppaste förlossningsdrömmen ever!

Alltså, jag måste ha drömt den knäppaste förlossningsdrömmen ever i natt! Alla kategorier! Och den längsta! I och för sig så är den lite "familjeintern" men ändå. Om någon har långtråkigt en stund så kanske den roar. Here we go.

Jag var på Gränby Centrum, ett ganska stort klassiskt köpcentrum i Uppsala när jag kände att jag började få värkar. Jag var där med min man, men kunde inte hitta honom någonstans så det var bara att bege sig iväg mot BB själv. Bara det då att Gränby Centrum inte låg i Uppsala längre (såklart) utan i London och såg mer ut som Harrods än ett svenskt klinkers och glas köpcentrum. Och alla rulltrappor ledde bara till återvändsgränder av skyltfönster. Och nu började det bli bråttom! Plötsligt kom jag dock ut i en jättemysig kullerstensgränd i Gamla Stan i Stockholm, och på andra sidan en borggård låg tydligen sjukhuset.
Väl inne där så fick jag veta att alla ordinarie barnmorskor var upptagna och allt som fanns att tillgå var två "förlossningsterapeuter". Jag förstod inte vad det innebar, men det skulle jag snart bli införstådd med. Det visade sig nämligen vara ett par övervintrade hippies, man och fru, i matchande bruna velouroveraller med dragkedja fram. Typ som han i "nu är det fredagsmys" reklamen. Båda långhåriga till midjan, han med stort helskägg. Och ingen av dem hade någon koll på något och hade förmodligen rökt på. De bad mig i alla fall klättra upp och ställa mig raklång på en av sjukhussängarna och hålla i några romerska ringar i taket. När jag protesterade och sa att jag hellre ville ligga ner så bara skratta dem och sa typ: "Visst, gör vad du vill!". Så när jag lagt mig där så titta hon in under mitt sjukhusnattlinne och utbrister glatt: "Jag tror minsann att jag ser en liten fot!" Varpå jag svarar: "Vadå en fot, du ska inte se någon fot! Du ska se ett huvud!". Hippie-kvinnan säger att det bara är att stoppa in den igen då.
Jag börjar allvarligt att få panik vid det här laget och ber henne att ringa min man. Då säger hon bara att hon inte tror att han kommer att hinna dit i alla fall. Men jag slåss för min sak, för jag ska minsann ha dit min man! Men hon vägrar att ta numret av mig och ringer istället min trettonåriga kusin, som ger henne mitt nummer. Hon frågar om detta är min mans nummer och jag svarar att det inte är det, utan mitt. Hon ser missbelåtet på mig och frågar sedan tillslut om jag kan skriva ner hans nummer då. Tyvärr så hittar hon inget papper utan räcker mig en bit plywood och en dålig bläckpenna. Med mycke möda så lyckas jag dock tillslut med att äntligen skriva ner min mans nummer, och hippien ger då brädan till en sköterska som ska gå och ringa.
Vid det här laget så fylls rummet med folk ifrån förlossningssalen bredvid. De vill bara gå runt och visa upp de tvillingar som kvinnan som ligger i salen bredvid just hade fött. Hon var sydamerikansk och den ena av bebisarna hade svart tjockt hår över hela kroppen, även ansiktet och den var de extra stolta över eftersom det ansågs som något hedersvärt. Sedan när även mamman kommer in så visar det sig vara en kvinna som min man jobbade ihop med på ett fritids för flera år sedan, och jag tror inte att hon är sydamerikan. Gudmor, och till lika upphållare av det håriga barnet var lillasyrran till en gammal klasskompis till mig. Hon sa att hon tänkte att det kunde vara kul för mig att se de nyfödda eftersom jag själv precis skulle föda. Sedan gick de igen allihopa.
Då kommer istället min pappa, min faster som faktiskt jobbar på gynekologen på riktigt, och hennes man in i rummet. Min fasters man börjar med att sätta upp en videokamera på stativ i fotändan av sängen meddans min faster frågar hur jag mår. Jag säger att den höll på att födas med fötterna först, men att de tryckte in den igen. "Tur" säger hon då, och förklarar att fötterna hade kunnat gå av om den hade gjort det. Men att jag nu måste ta det lugnt så att den hinner att vända på sig åt rätt håll. Sedan går de för att fixa med videokameran och min pappa börjar att busa med mig och kittla mig, sådär hysteriskt mycke som när man busade när man var liten. Jag blir jättearg och säger att han måste sluta innan vattnet går, för bebisen måste hinna vända på sig. Men han lyssnar inte utan fortsätter att kittla mig. Då blir jag verkligen jättearg på riktigt och ger honom en örfil för att han ska fatta att jag menar allvar, men det gör han inte. Och så går vattnet. Och jag bara: "Bra! Nu gick vattnet också! Om du bara ville lyssna någon gång, du är ju så dum!" Då kommer även min ena farbror in i rummet. Han bor i Stockholm och har väl ett relativt uppbokat liv skulle man kunna säga, så han dyker bara upp i dörren och frågar hur det går och om jag har mycke ont. Sen säger han: "Nej men jag ville bara kolla hur det var och så, jag skulle ändå byta tunnelbana här i närheten" och så går han.
I detta läge är jag rätt så omtöcknad av lustgasen som jag börjat ta, och ber min faster och hennes man att inte filma det hela. Sen kommer hippie-kvinnan in och säger: "Det är två pojkar, du ska få tvillingar". Varpå jag vaknar.

Och jag kan väl lugnt säga att jag aldrig förr har varit så glad att se min mage sitta där den sitter så att säga som jag var när jag vaknade i morse. Men jag känner mig ju i alla fall förberedd på... ja, vad som helst egentligen.

6 kommentarer :

  1. Fantastiskt Johanna! Helt klart underhållande!

    SvaraRadera
  2. Caroline: Haha! Va bra då, så skrev jag inte ner de här knäppheterna helt i onödan ;-)

    SvaraRadera
  3. Skämtar du?? Vilken dröm!!! haha!! man drömmer så knäppt när man e gravve!

    SvaraRadera
  4. Hanna: Ja det var liiite over the top asså! Det var en hel del mer knäppheter som hände, men jag kände att det fick räcka i stora drag, för den var knasig nog ändå! :-D

    SvaraRadera
  5. Shirin: Ja, haha! Sjukt och sjukt kul i kombination ;-)

    SvaraRadera