fredag 7 augusti 2009

Trött som en nöt

Ja vad nu det betyder. Trött är jag i alla fall. Trött och hungrig. Jämt. Eller inte jämt, men nu. Och nu när jag känner det är det så intensivt så att jag glömmer hur det känns när jag inte är det. Så då känns det som om jag är det jämt. Fast förmodligen är jag varken trött eller hungrig. Förmodligen är det bara hormoner. Hormoner som gör att jag bölar för allt. Allt ifrån Extreme home makeover till Sjukhuset på TV3. Allt. Fast inte jämt. Även brickunderläggen på Mac Donald's kan få mina ögon att tåras. Fast det kunde de innan också. Och då var det också hormoner. Fast andra hormoner. Konstigt. Två gånger har jag nästan gråtit efter att ha läst ovannämnda brickunderlägg. Det kan min vän Anna C intyga. Om hon minns. Det var på Mac Donald's i Östersund. Någon julsaga om en tjej (som råkade heta Johanna) och som mötte Tomten i driven en julafton och fick guldmynt. Det andra var på en lunchrast och handlade om att tanka lastbilar med överbliven frityrolja och om Ronald Mac Donalds barnsjukhus. Vi säger att det mest handlade om barnsjukhuset. Hormoner gör konstiga saker med en. Jag hoppas i alla fall att det berodde på hormoner. Det var ju rätt tid på månaden båda gångerna i alla fall. Men vad svamlar jag om. Och vad bloggar jag om egentligen!? Jag kan ju avsluta med att säga att Trosa var väldigt väääldigt trevligt i alla fall. Utan kamera och allt. Så har jag i alla fall sagt något vettigt. Tjoho. Dags att sova nu. Big times.

JO

4 kommentarer :