fredag 14 mars 2008

Ibland alltså

Ibland är man så trött att man inte vet vad man ska ta sig till. Här sitter jag, fortfarande med ytterjackan på (alla som känner mig vet dock att detta inte tillhör ovanligheterna i upp till cirka en halvtimme efter det att jag har kommit in genom dörren) och halvsover framför datorn. Bokstavligt talat halvsover. Ögonen ser i kors och jag måste nästan kisa för att fokusera. Men jag är för trött. För trött för att gå och ta av mig jackan. För trött för att ta mig något att äta. För trött för att gå och lägga mig.

Men tappa på tangenterna, det orkar jag. Och förstrött klicka mig runt mellan diverse bloggar, facebook och bröllopstorget. Som min fasters man brukar säga, how strange how weird. Han hade, by the way, en arbetskamrat med smeknamnet "Snörta Dackis". Varför jag minns det är även för mig ett mysterium? Och hur jag nu kom in på det, är om möjligt ett ännu större?

My brain moves in mysterious ways.

1 kommentar :