tisdag 5 februari 2008

JO har sett...







Antonement.
Såg den här filmen helt utan att ha sett så mycke som en trailer innan. Jag har inte läst boken och kände inte till storyn alls. Jag tror att det kanske hade kunna gjort en skillnad för betyget om jag hade gjort det. Kanske. För filmen är snyggt, om än lite förvirrande gjord, och jag älskar filmmusiken. Miljöerna och tidsepoken är också bland mina favoriter. Men ändå. Tror att den här typen av story gör sig bättre i bokform. Den blir för hoppig och tappar både tråden och mig. Sen ska jag inte ens gå in på slutet, bara där tappa den nog två gnuer för mig. Så för alla er som tycker att fröken Knightley är fantastisk (på att pluta med munnen och vara mellankolisk, se bild ovan) så kan den ju vara sevärd för dens skull, för oss andra så kanske en pocketupplevelse?







Ps. I love you.
Ja vad ska jag säga? Jag började gråta kanske fem minuter in i filmen, och fortsatte så i de två timmar och sex minuter som filmen höll på. Snyft, snörvel och lite små skratt nu och då. Dessutom gav den i alla fall mig en tankeställare, och det gillar jag när filmer gör. Eller kanske snarare en påminnelse om att ta vara på dem man älskar och se till att dem verkligen vet att man gör det. Charmigt och trovärdigt spelat av alltid lika bra Hillary Swank, och Gerard Butler som vann mitt hjärta redan när han spelade Fantomen i "The Phantom of the Opera". Vackra miljöer och gripande story, som i alla fall grep tag i mig. Vet inte om den skulle ha samma effekt på någon av det manliga könet. Men min mor blev i alla fall tårögd enbart av att jag berättade storyn för henne. Så tag dig själv och din bästa vännina och gå och se Ps. I love you! Och killar ni får se den ni med...







Shadowlands.
Även denna film tömde mina tårkanaler. Har hon några tårar kvar kanske ni undrar? Ja till saken hör att jag inte brukar gråta när jag ser på film. Endast ett fåtal filmer har under min korta livsspann lyckats åstakommit denna reaktion. Och innan jag såg denna så var det endast "Passion of the Christ" som hade lyckats med det. Men nu då även denna, och tidigarenämnda film med Hillary Swank. Denna film tror jag dock kan passa bättre för såväl kvinnliga som manliga tittare. Det är en filmatisering av C.S Lewis biografi med Anthony Hopkins i huvudrollen, och han är bara så fruktansvärt bra. Så även Debra Winger som spelar den kvinnliga huvudrollen. Nu är det ju också så att jag har en enorm förkärlek till C.S Lewis som författare, och därför var det väl extra intressant att se en filmatisering av hans liv. Men det kan inte ha varit bara det. För den rörde om på insidan av mig, och var bara så fruktansvärt genombra. Och verklighetsbaserade filmer får alltid en extra gnu, för de känns aldrig värdelösa att ha sett. Miljön som filmen rör sig i är så välgestaltad, dialogen så välskriven och storyn tappar aldrig. I like! I like alot!

2 kommentarer :

  1. I like you, I like you alot!

    SvaraRadera
  2. Va härligt att få gråta lite i bland, eller hur? Vi gör det tillsammans, på fredag då?! You, me, sis, soon-your-mother-in-law and sister-in-law.....
    M.

    SvaraRadera