söndag 4 mars 2007

There and back again

Hej, nu är jag hemma igen efter en underbar, uuunderbar resvecka i Norrbotten! Vi har haft gruppträffar, ledarträffar, ungdomsmöte och streetmission. Det sistnämnda var alldeles ljuvligt vill jag lova! Åh! Det var så gott att bara få stå och vittna, dela evangeliet om Jesus! Och människor ville verkligen höra! Det var så kul hela grejen! Jag kan garantera dig att jag somnade med ett fett leende på läpparna den natten! Bara att få stå och prata om att Gud älskar dem, för dem de är. Och att ingen kan förtjäna Guds kärlek, och att han inte älskar mig mer än dem! Fast de säger: "Ja men vadå, det är lätt för dig att säga att Gud älskar dig som står här och är så glad och fin, jag har gjort en massa skit." Men då bara få säga att Gud inte älskar mig ett dugg mer än vad Han älskar dig! Inte ett dugg! Alla gärningar, de som skiljer oss åt till livsstil, de visar vad ditt svar är på Hans kärlek till dig. Vad svarar du till den som har älskat dig mest!? Den som har gjort allt, för att du ska få veta hur mycke han älskar dig. Dött, för att det var det yttersta, det mesta han kunde göra för din skull! Och nu bara vänta, hoppandes att du ska förstå, storleken av hans kärlek. Att det finns ingen som kan, eller har, älskat dig mer än Honom!

För jag menar, tänk dig själv, tänk att du är kär i någon. Du vet hur det känns. Är du riktigt kär så kan det kännas som om hela livet går så sakta, väntandes på att du äntligen ska få veta om den här personen känner samma sak, om det är besvarat. Och vi som människor tror att vi älskar så mycke, men tänk dig då när du tycker dig älska som mest, tänk då att Gud älskar mer! Så mycke mer att du inte ens kan föreställa dig! Och tänk sedan, att om du verkligen älskar den personen. På riktigt. Då kommer du inte att sluta försöka att visa din kärlek förrens du absolut vet att den här personen inte vill att du älskar den. Då kliver du tillbaka och låter den personen vara, också det i kärlek. Men ditt hjärta fortsätter att brinna.

Så är det med Gud tror jag. Han älskar oss. Inte för vad vi gör. Men hur kan vi låta bli att göra något, eller säga något tillbaka till den som har älskat så!? Då är du världens mest otacksamma person. Garanterat. Och visst, bortförklara dig med att "Men jag tror ju ändå inte på att det där med Jesus är sant, så jag behöver inte vara tacksam." Men skulle du inte tänka att det kanske var sant, skulle du inte behöva bortförklara dig. Jag tror att alla känner i sitt hjärta att det är sant. Men det är klart att det går att förtränga det. Men varför? Varför är du då så rädd att behöva stå i tacksamhetsskuld till någon? Det är bara underbart att få säga tack. Tack Jesus för allt, allt som du har gjort för mig! Tack för att du älskade mig, utan att ge upp även när jag inte besvarade din kärlek. Tack för att du trodde på mig, vågade hoppas på mig, även om jag inte var mycke att tro eller lita på. För det hoppet räddade mig! Och det är det hoppet, kärleken som aldrig ger upp, som kommer att rädda dig också.

För han kommer aldrig att sluta att älska. Du kan stå emot hela ditt liv, men aldrig gömma dig. Hans kärlek är som en vattenström som forsar emot dig. Konstant. Och du har bara två alternativ. Antingen så bygger du dig ett skydd av ursäkter och ersättningar för syftet med ditt liv, som egentligen är kärleken till Honom. Eller två, så släpper du taget om allt som ändå bara är ihoplappade försök till att få ett meningsfullt liv, och låter dig själv bara träffas av Hans kärlek. Sköljas bort. Och återfinna dig själv stående med fötterna på den mest fasta klippgrund som finns. Jesus. Den enda som aldrig sviker, det enda som håller hela vägen. Så vad? Vad väntar du egentligen på? Vad lever du för som i så fall är värt så mycke, och som garanterat inte är borta imorgon? Finns det något sådant, och det inte är Jesus, så får du tala om det för mig! Men om du tänker efter en stund och då istället kommer fram till att de alternativen inte är så många, kanske inte ens existerar, så tala då också gärna om det för mig. Så kan jag berätta mer för dig om en Gud som har gjort allt i sin allsmakt för att du och Han skall kunna ha en relation.

I kärlek/ Johanna.

KOMMENTERA

Skicka en kommentar