måndag 23 oktober 2006

Skönaste grejen!

Det började som ett gratisprov, och slutade med ett beroende. Ja, eller kanske inte fullt ut så farligt, bara nästan. Lång historia kort så var det typ såhär i alla fall. Att när jag flög till Malmö för ca två veckor sedan så behagade inte min väska att följa med. Ja inte hela vägen i alla fall. Trevlig och sympatisk människa som jag är så följde jag den snällt till incheckningen. Såg till att den fick en lapp, blev vägd och sedan så vinkade jag av den. Ses i Malmö, typ.
Men nej då, fullt så enkelt skulle det inte bli. Sa jag kort historia förresten? Aja, never mind. Nyligen ankommen till Malmö så trippade jag i alla fall glatt bort mot bagagebandet för att få återförenas med min kära. Men hallå? Vart är du? Alla andra, och då menar jag alla andra, inklusive före detta Miss Universum Yvonne Ryding, fick sina väskor. Bandet tömms och fortsätter, som för att håna mig, att innehållslöst passera till tonerna av sitt mekaniska ljud under näsan på mig. What!? Ingen väska!? Tydligen så var det sedan inte bara jag som blivit av med min väska, även om det kändes väldigt mycke så just då. Känslor ni vet, känslor. Men i alla fall. Jag förlustanmälde den, lämnade mitt mobilnummer och hoppades på det bästa.
Och faktiskt, trots att jag nu lägger ut texten för dramats skull, så tog jag det inte så hårt. Jag tyckte nog mest att det var lite komiskt och spännande på något vis. Lite "survivor feeling" om ni förstår vad jag menar? Ensam i metropolen Malmös storstadsdjungel, utan ens en väska och med ca 26,50:- i plånboken. Moahahah, äventyret kan börja!
Så när vi kom ner till staden så var det första jag gjorde att tåga rakt emot första bästa kosmetikbutik, vilket i detta fall råkade bli KICKS, någonstans vid något köpcenter vid namn Triangeln tror ja?
Väl där i alla fall så bad jag expediten att rekomendera mig vad hon trodde var bäst för min hudtyp. Hon frågade och klurade och rekomenderade till sist de produkter som ni ser på bilden. Helt oförmögen att handla så bad jag i alla fall om att få prover, ni vet i sådana där små burkar, för att testa hur min arma hud skulle reagera på detta. Så hon pluttade upp nog för en vecka åt mig av, ja av allt som jag behövde egentligen. Tusen tack sa jag, och fick dessutom ett parfymprov på en av mina favoritdofter, DKNY Be Delicious på köpet. Eller ja, vadå på köpet? Det var inte som om ja köpte nånting. Men i alla fall. Ni fattar. Kanon med andra ord.
Ja, sen så kom ju min väska i alla fall då. Några hjältar åkte och hämtade den åt mig. Så lagom tills dess att det var dags att göra kvällen så vart det ett kärt återséende i alla fall. Så slutet gott, allting gott. Och summan av kardemumman, jag använder nu dessa produkter (fortfarande!) alltså väldigt dryga med andra ord. Men, de är verkligen slutet av slutet nu. Skrapet och klämmet så att säga. Och jag vet inte vad ja ska göra? Jag gillar dem ju. Funkar väldigt bra för min stackars torra hud i alla fall. Tänk er, ansiktsvatten med honung. Bara det asså. Och ansiktstvätten då, åhhh, den luktar ljuvligt och sen så gör den en så len, så len. Mmmm.
Men, men. Livet är mer än ansiktsvattnet, och ansiktet mer än tvätten. Och tur är väl det. Men ändock... dree-eee-eeeeeam, dream dream dream, when I'm with you.... Varför, varför skulle jag ta det där dumma varuprovet? Gripande...

jo.

1 kommentar :

  1. Hmm... är detta ett lååååångt utlägg för önskelistan?
    Så den som ger dig produkterna måste ju då vara intresserad av att din hud är mjuk och len istället för torr. Är det så?

    Eller så är det någon med stort hjärta och plånbok som bara vill ge dig vad ditt hjärta/ kött/ hud har begär till... ;-)

    Hur som, så är Du söt ändå.

    Du vet/ Dursch, für, ohne, um.

    SvaraRadera