måndag 7 augusti 2006

Ställningstaganden

Innan jag lägger mig för att somnar ikväll så måste jag bara få detta av mitt hjärta. Jag var på väg att gå och lägga mig när jag passerade Tv:n i vardagsrummet. Nyheterna på TV4 var på och jag satte mig ner för att se om något nytt rapporterades om Kriget mellan Israel och Libanon (Nyheterna titelerar: Kriget i Libanon.) Men först var det ett inslag om Persson, som höll något "röst-värvar-tal" någonstans i Sverige. Och ursäkta, men den mannen. Jag vet inte vad jag skall säga, men han får mig nästan att må illa. Det må vara hans feta smörtal, eller hans inställsamma falskhet, välj själv. Förmodligen båda. Men han gick på om att Sverige, så fort det har slutat bombats i Libanon skall sända humanitärhjälp. Humanitärhjälp. UD kunde väl ha börjat med att se till att evakueringen av svenskar i Libanon fungerade. Det hade varit humanitärt. Sen så kunde jag gott fortsätta här med komentarer på att detta var Perssons uttalande, den svenska stadschefens uttalande, om vår ställning till kriget. Men jag skall försöka komma till det viktiga istället. Bara en sak till om detta: Pensionera Persson nu!
Men sen kom själva "inslaget". Och om någon inte visste det, så rapporterar inte TV4's nyheter speciellt objektivt i detta hänseende, snarare tvärtom. Och förstå mig inte fel här, för krig är någonting fruktansvärt för alla inblandade, oavsett vilken sida man står på. Men lika fel och hemskt som själva kriget är, lika fel är en enkelsidig rapportering. Speciellt när denna rapportering är den enda fakta om situationen som majoriteten av deras tittare tillhandahåller. För hur många av dem som ser på en nyhetssändning börjar väl efter ett inslag som detta att själva söka reda på information, för att få en mer objektiv bild av vad som verkligen händer? Inte många. Men vill man veta något om sitationen på den Israeliska sidan av kriget, är det precis vad man måste göra. För på Tv4 rapporterar man knappt till ingenting om den. Men för dem av er som läser detta och själva är intresserade av att bättre förstå helhetsbilden av situationen, så finns i alla fall "Jerusalem Post" länkad längst ner på denna sida, under övrigt.
För snälla svälj inte allt media projecerar, även om det dem säger i sig är sant, så är det enbart ena sidan av sanningen. Och enkelsidig rapportering är lika fel som felaktig rapportering eftersom det ger en skev bild av verkligheten. Och i det här fallet, att endast en sida skulle lida svåra förluster, när så inte är fallet. Denna typ av rapportering hjälper till att styra folks kännslor och forma en massuppfattning byggd enbart på bristande kunskap. En massuppfattning som i Sverige innebär att späda på en redan pyrande antisemitism. En antisemitism som är verklig, verkligare än vad vi tror.
Ett litet exempel på detta upplevde jag själv för bara någon vecka sedan när jag var i Göteborg. Jag och en vän gick på Avenyn förbi en "pro-Palestinsk" manifest som hölls av en grupp svenska män. Problemet var bara att den inte var så mycket"pro-Palestinsk" som den var "anti-Israelisk". Hela talet gick ut på att anklaga Israel och det judiska folket. Och när jag stog där och lyssnade så kunde jag känna hatet, som en påtaglig verklig kraft, fylla hela platsen. Där var ingen kärlek mot det palestinska folket, bara hat mot det judiska. Och en tanke slog mig. Hur skulle jag känna mig om jag var en judinna och stog där och hörde detta öppet talas ut mot mig och mot mitt folk och land på Sveriges gator?
En känsla av fruktan fyllde mig och jag kännde hur jag blev alldeles kall på insidan. Rädd och kall. Rädd för mitt liv och min trygghet. Och när jag förstod detta blev jag så arg. Jag ville göra något. Jag ville springa fram och knocka omkull mannen som stod med mikrofonen, och oemotsagd stod och spydde galla över Israel. Tårarna brännde i ögonen på mig, och det enda jag kom på att göra var att plocka upp en penna som jag hittat på gatan och rita en stor davidsstjärna på min hand. Min vän bad mig rita en på henne med, och jag målade en på hennes arm. När vi sedan stod där kunde man känna hur blickarna brännde. Folk frågade mig om jag var jude. Och detta är på allvar. Det är allvarligt. Och vi gjorde det inte på skoj heller. Faktum är att något som detta kan få allvarliga, farliga, konsekvenser i Sverige idag. Och det var just det jag ville komma till. Sverige har snart fullt ut gått från att ha varit ett Israelvänligt land, till raka motsatsen.
Det är därför som jag bara vill lägga extra vikt vid en sak innan jag avslutar idag. Stå upp för Israel. Be för Israel. Tiderna kommer att bli kargare, men snälla, ge inte efter! Världen har redan gett efter för antisemitism en gång, med katastrofala följder. Antisemitism kommer smygande. Den binder och lamslår med rädsla, rädsla som vi inte får ge efter för! Och jag insåg där i Göteborg att jag kanske även måste vara beredd att gå så långt som att lida för min övertygelse. Och är jag då beredd till det? Jag hoppas det. Jag tror det. Och jag vet, att en gång för ungefär två tusen år sedan så var det i alla fall en jude som var beredd att inte undgå lidande, ända till döden för min skull.

Önska Jerusalem frid! Må det gå dem väl som älskar dig.
Må frid råda inom dina murar, välgång i dina palats.
För dina bröders och vänners skull vill jag önska dig frid.
För HERRENS, vår Guds, hus skull vill jag söka ditt goda.
Psalm 122:6-9

I kärlek, johanna.

4 kommentarer :

  1. Amen! Gud bevare Israel och Hans egendomsfolk... Tack förresten... :) Kul att du gillar den, roligare att skriva om det läses och uppskattas av nån... Men du... Jag har suttit och klurat jättelänge och nu måste jag släppa stoltheten och fråga... Hur fick du till två sidebars? Vill ha en till vänster oxå, men får inte till det... p&k - fia

    SvaraRadera
  2. tårarna bränner i mina ögon när jag läser... tack! kan ibland kännas som ett läskigt ställningstagande - är jag verkligen beredd att stå upp för vad jag tror. Gick själv förbi en manifestation utanför Åhléns i början av kriget. Stämningen var allt annat än kärleksfull... Det var obehagligt och min första tanke, kanske självisk, var: tur att jag inte hade min Davidsstjärna på mig. Den andra tanken var: näe, nån måste ju stå upp för judarna oxå. Enda kruxet är att man kanske kan bli nerslagen på kuppen....

    SvaraRadera
  3. men du, så klurigt... jag ska helt enkelt försöka använda det du genom svett och tårar klurat dig fram till... har oxå testat lite hit och dit, dock inte med några större ansträngningar... ska se om jag lägger ned mer själ nu...

    SvaraRadera
  4. sant,så sant! mkt bra skrivet.
    i måndags här i gbg va de en stor demonstration me 1500 pers som tågade genom hela avenyn. mot israel såklart. blev så fruktansvärt upprörd, de e andra demonstrationen på bara ett par månade lr nåt.. men de gläder mig iaf att när ja snackar me mina arbetskamrater så får ja lätt över dom på min sida.. men...dom e ju bara ett fåtal..
    men som det du skrev me stjärnan på handen, fy va bra gjort! ja fick lite samma känsla när ja såg alla demonstranterna, hade sån lust o bara gå ut me en stor israelflagga,bara för att. men de enda ja fick gjort var att riva ner alla lappar ja såg om demonstrationen några dagar tidigare... suck.. de gör så ont i hjärtat.
    nog om detta.
    bless!/johanna johansson

    SvaraRadera