onsdag 2 augusti 2006

plötsligt så nära...


Det som nyss kändes långt borta och ganska overkligt, har plötsligt blivit mycke verkligt för mig och nära. När jag skriver det här sitter jag nästan med tårar i ögonen. Jag har precis fått ett mail från Yad Hashmona (moshaven där jag var) att samtliga av deras unga män nu har blivit inkallade i armén. Jonathan, Shai, Zuriel och Orit har redan lämnat. Yochanan rycks in på söndag. Det känns så overkligt. Det här är människor som jag har bott tillsammans med. Jobbat tillsammans med. Sett, nästan varje dag. Och nu skall dem kämpa och strida för sitt land i ett krig?
Men Yochanan då? Han är ju så ung!? Bara ett år äldre än mig. Och han är ju världens snällaste, och mysigaste, varför skall han behöva!? Inte kan väl han ge sig ut i en strid? Skall han bli en del av kriget? Och Zuriel. Hans fru då, och deras två barn, om den yngsta ens har fötts än. Hon var fortfarande gravid när jag åkte hem. Skall han också behöva? Tänk hur han måste känna att behöva lämna sin familj, utan att veta om han någonsin kommer hem till dem igen. Liksom Jonathan måste lämna Damaris, Shai måste lämna Miriam och alla andra män som nu också måste lämna sina familjer, sina fruar, sina barn, för att ansluta sig till armén. Ansluta sig till striderna som nu rasar i det krig som pågår i gränslandet mellan södra Libanon och norra Israel.
Men det känns fortfarande så overkligt. Och för mig, en liten flicka som sitter i sitt trygga hem i en annan del av världen, så är det också overkligt. Overkligt som i att det inte är min verklighet som jag behöver leva i varje dag. Men inte overkligt som i opersonligt. Opersonligt som i att jag inte kan relatera till det, för det kan jag. Och det kan jag inte komma ifrån. Det är som att det värker i mig på insidan. Och allt jag kan göra är att be. Så på så sätt är jag glad för oron på insidan, den får mig att komma ihåg att be för mina vänner, mer än förut. Och be gärna med mig. Även om så bara en gång, nu, efter att ha läst detta så tror jag att era böner har betydelse. För mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. Jak 5:16.

love your jo.

3 kommentarer :