torsdag 24 augusti 2006

Kärlekslykta

Ja, vad är en kärlekslykta? Jo, det är något så enkelt som en lykta, given i kärlek. Solklart? Om inte, låt mig förklara. Jag blev bara berörd av en fin gest. Det var en kväll när jag var förbi hemma hos mina föräldrar (ja, jag gick alla dem 98 metrarna hem.) Och mamma tog fram en påse i hallen och drog upp ett litet paket av silkespapper. Jag vet inte om hon tänkte på det, men när hon virade upp det och visade mig innehållet så log hon så gulligt. Ur pappret kom en liten lykta i glasmosaik fram. Och jag kände genast igen den. Jag hade sett den senast på min farbror i Stockholms vardagsrums bord. Vi hade varit hemma hos honom i hans nya (SuperTokJätteFräscha) lägenhet på Östermalm och ätit, efter Mamma Mia.
Till saken hör i alla fall att han hade det som sagt, väldigt fräscht. Och vi diskuterade inredning, och hur man kan blanda till exempel IKEA med dyrare designer saker bland annat. Mamma frågade specielt om en lykta som stod på hans vardagsrumsbord, och han berättade att den var från Indiska. Det var nu denna lykta som hon stolt drog fram ur papperspaketet i våran hall. "Vem har du fått den från?" Frågade jag. Hon svarade med samma gulliga leende att hon hade fått den ifrån pappa. Och var inte det toksött så säg. Han hade uppmärksammat att hon gillade den, och sen gjort slag i saken och köpt den åt henne. En eloge till honom!
Det fick mig att minnas en berättelse som Joakim berättade för oss på bibelskolan förra året. Hans fru skulle fylla år, tror jag det var. Något skulle i alla fall firas. Och då visste han att hennes favorit blommor var vita liljor. Vita liljor måste oftast specialbeställas då dem ofta inte finns inne i affärerna. Så det gjorde han. Men det var inte själva grejen. För dem var vid tillfället relativt nygifta, och hade inte så mycke saker än. Så när dagen kom, och han skulle sätta liljorna i en vas, så hade dem bara en svart. Det var inte så passande, tänkte han. Och här däremot var själva grejen. Han tänkte! Och okey, nu menar jag inte att killar inte skulle tänka eller så, men om vi skall vara helt ärliga så brukar dem inte alltid tänka det där lilla extra, det estetiska lilla extra som tjejer har en tendens att göra. Eller så gör dem det, men bryr sig inte? Hur som helst, han brydde sig, och sätter sig och åker och köper ett vitt sidenband och lindar in vasen i.
När sedan hans fru Maria får blommorna så är det bara det vita sidenbandet som hon ser. Hon blev helt förundrad. Och när helst hon sedan berättade om det för någon, så nämde hon alltid den i vitt sidenband inlindade vasen. Varför sådant betyder så mycke? Det visar på ansträngning. Ansträngning för att uttrycka något, och i dessa två fall, kärlek. Det visar att man bryr sig, och lägger märke. Och det är väl det som alla människor innerst inne vill ha. Dem vill att någon skall se dem. Märka dem. Se deras önskningar och behov, och veta, att dem inte är bara en av sex miljarder människor på jorden. Dem är sedda, alltså finns dem. Någon ser dem. Och skulle dem inte finnas imorgon så skulle någon sakna dem. Det är väl det som är det fina med kärlek. Att ses, och att bli sedd.

Love jo.

1 kommentar :