lördag 8 juli 2006

Törnrosa och kärleken

Okey. Jag skall inte skriva en novell eller så, så oroa er inte. Bara lite tankar. Små oskyldiga tankar. För jag har tänkt en hel del på kärleken nu på sistone, och allt sådant som har med den att göra. Och oftast så är det väl så att det är det som jag tänker på för tillfället som brukar hamna här. Jag tänker mycke på livet i sig och framtiden med för den delen, precis som alla gör lite nu och då. Och i mitt fall är det då oundvikligt att inte låta tankarna fly iväg till ämnet för min rubrik.

Men är det av någon speciell orsak som jag skriver om detta just nu? Nja, eller nej jag vet faktiskt inte. Jag vet inte varför? En lång tid tänkte jag inte på det alls. Åtminstone inte lika mycke i alla fall. Och så kom jag på mig själv med att göra det igen. Det är säkert bara en fråga om olika faser eller nåt. Vad vet jag?

Det jag däremot vet, är att jag haft en period där jag har behövt vara för mig själv. Såklart med ett normalt socialt umgänge, men faktiskt inte mycke mer. En sak som jag då har upptäckt, som jag inte har märkt av speciellt förut, är den sociala press som andra lägger på en att hitta någon. Eller att hittas av någon. Man kan ju inte vara singel självvalt? Eller?

Alla verkar godvilligt vilja försöka hjälp en att hitta någon, så att man kan få uppleva det fantastiska som dem upplever just nu. Men om man inte vill då? Om det mest fantastiska just nu är att vara ensam, och ja, fri. Så länge det är självvalt så tror jag att det faktiskt kan vara mer uppfyllande att vara själv, hel och på väg någonstan, än att vara två halvor på drift.

Och om jag skall vara helt ärlig så vill jag inte hitta någon heller. Faktiskt aldrig. Ja, eller som Paul Geraldy sa: "Mannen tror att han väljer kvinnan, men det är nästan alltid tvärtom. Det är kvinnan som väljer den man som skall välja henne." Så nåja, det kan jag väl gå med på. Men max det.

För jag vill inte att det här är det som skall ockupera mina tankar nu. Till viss del får jag väl skylla mig själv om jag äter kärleksfilmer som godis. Men hej, dem gör mig inte tjock i alla fall. Bara lite kärlekskrank. Men, ändå. Jag vill inte att dem här tankarna skall ta för mycke plats i mitt lilla huvud. Inte nu. Det är väl kanske därför jag också skriver av mig. Det fungerar faktiskt väldigt bra för mig har jag märkt. Och så länge det inte finns lästvång, så skadar det ju ingen heller.

Men. Vad jag vill göra är att bara liksom "somna" bort ifrån alla dem här tankarna. Lägga dem till ro, men inte försova mig. Kanske som Törnrosa, i sitt torn bakom en mur av törne. Tills någon med rätt motiv, i rätt tid kommer och är mogen, inte bara för kyssen utan för "Happily ever after" med.

För jag tänker vackert ligga där. Kanske kisa lite ibland för att se om det finns någon inom synhåll värd att bli väckt av. Någon som i rätt tid kommer och gör vad som krävs för att få min uppmärksamhet, om han så behöver hälla ett glas kallt vatten i ansiktet på mig för att jag skall vakna. Och när jag då öppnar mina sömniga ögon och ser klart så kanske han står där, en helt underbart ofullkomlig människa, färdig att älska.

Men vi kvinnor, vad skall vi göra då? Bara ligga där och vänta? Ja, egentligen. Kanske inte så hårddraget, men nästan. I alla fall enligt min mening. Självklart fungerar det inte helt så i dagens samhälle. Men jag tror att det är alldeles för många män som är bekväma och icke handlingskraftiga. Därför formas "småfeminister" som tar saken i egna händer. Sådana kvinnor som själva bjuder ut på date, men värst av allt, som själva friar. Något som jag personligen tycker är fruktansvärt. Verkligen. Och bara för att det finns så sega män. Och var här fri att säga emot mig om någon vill. Det här är min mening

Men jag förespråkar absolut inte att tjejer skall spela svåra heller, och låta killar kämpa halft ihjäl sig för att nå fram. Jag ser inte nöjet i att utsätta någon man med ärliga uppsåt för onödigt lidande. Inte alls. Bara att han klara ifrågasättning angående vad det är han vill ha, vad det är han vill satsa på och varför, innan han ger sig hän för att få det.

Well, what do you know. Det blev en novell trots allt. Men mitt hjärta känns lättare, så mission accomplished. Om någon orkade läsa så här långt så vill jag tacka för att ni tog er tid och lyssnade. Bless you.

jo.

Don't need to be on somebody's arm to look good
I like who I am
I'm not saying I don't wanna fall in love 'cause I would

I'm not gonna get hooked up just 'cause you say I should
Can't romance on demand
I'm gonna wait so I'm sorry if you misunderstood

Everything in it's right time everything in its right place
I know I'll settle down one day
But 'til then I like it this way, it's my way

1 kommentar :

  1. wow. vackert, tænkvært, læsvært osv. tror nog att jag ær enig med dig på alla punkter. och, det som jag skulle kunna tillægga (eftersom jag alltid råkar gøra det på din blogg) ær att det inte alls ær helt fel att vænta några år, typ tills man ær 25... :) (och ja, jag ær i norge...)

    SvaraRadera