tisdag 30 maj 2006

var det du, eller jag, eller tiden som gick?

Ibland kan man verkligen känna hur tiden går. Idag för en timme sen skickade jag iväg min lilla syster (min lilla syster!) på studentbanketten! Och på fredag tar HON studenten! Vad är det som har hänt. VART tog tiden vägen? Igår var det jag, idag hon... Men åh vad hon var fin! Uj uj, riktigt vacker! Och klänningen då? Den blev klar, och bra... ja, riktigt bra faktiskt =) Och håret sen, oj oj oj... jag ska lägga upp bilder lite senare, som den stolta storasyster jag är =) Men det är så kul att få förtroendet att göra iordning någon så där extra fin! Och fin var hon verkligen, wow wow wow... Så plötsligt, precis när hon var klar och man bara hunnit se på henne en liten stund så kommer bilen, och hon måste åka. Bara så där är hon borta, två veckors slit är över och en konstig känsla infinner sig. En känsla av att tid är lättare än luft och rinner, utan att kunna stoppas mellan fingrarna på oss. Så det gäller att ta vara på den och njuta av allt det underbara som också bara är flyktiga ögonblick.

Okey, skrivandet i dess form kanske inte är på topp just nu (alla ni som är känsliga för oflödande text med mycket och konstiga känslouttryck) men jag e ju lite så, ni överlever säkert =)
Sen efter att vi skickat iväg henne så har vi suttit och tittat på gamla video inspelningar ifrån våran gammla videokamera. Det kändes också riktigt skummt, speciellt när jag såg mig själv, en blond 15-åring julen 2000 så oförstörd och fin, då kände jag mig gammal. Hon skulle nog inte känna igen sig i mig, ändå är ju hon jag. Och jag, jag är hon fast med mer erfarenheter och upplevelser i bagaget. Och så vet jag mycke mer om henne än vad hon vet om mig. Men trots allt så gillar jag nog ändå mer att vara mig, och det är jag ju, och har alltid varit så... det skall jag nog fortsätta med =)

Nu ropar min ömma moder ifrån köket att det är mat, så jag skall inte låta henne vänta. Men till någon som kanske läser det här så önskar jag dig allt gott och Guds välsignelse över dig. Mycke kärlek.

Johanna

KOMMENTERA

Skicka en kommentar