torsdag 25 maj 2006

There she goes, there she goes again...

Så...! Nu har jag verkligen hunnit landa, och hunnit vara hemma ett bra tag. Vardags-lunket har (hur tragiskt det än låter) åter vässat sina gråa klor för att gripia tag i mig, men än har jag inte helt låtit mig fångas. Det är något i mig som fortfarande åtnjuter friheten av att veta att världen är så mycke större än den cirkel, med en knapp mils radie, som mitt vardagsliv rör sig i.
Jag måste dock erkänna att jag saknar Israel mer nu än när jag precis kom hem. Det samma gäller även människorna. Men samtidigt så saknar jag inte drömvärlden som jag på ett sätt levde i där.
Men vad var det egentligen som drog mig hem? Och varför kännde jag så mycke att det var dags att röra sig vidare? Vad är det nu jag skall göra här? För det är ju inte så att jag vill åka tillbaka dit, i alla fall inte nu.
Men jag vill plugga, och det vill jag jätte mycke! Men det är ju inget som säger att jag måste göra det i Uppsala. För det känndes så konstigt på ett sätt att komma hem hit.
Jag tror att det kan ha att göra med att jag saknar mina vänner så mycket! Både dem jag hade där och dem jag hade här hemma. Och det känndes som att jag kom hem, bara för att upptäcka att här har jag nästan inga kvar. Det kan ju tolkas på olika sätt, och det är inte så att vi har blivit ovänner och sagt upp kontakten, bara det att så gott som alla har ju flyttat. Och vänner, bra vänner, är inte något som man bara går ut och skaffar nya det vet väl vem som helst.
Men vi får se vad som händer. Samtidigt känns det väldigt skönt att vara flyttbar just nu, och det kanske finns ett syfte med det. Och vad vet jag? Ja, inte allt i alla fall, långt ifrån. Däremot känner jag en som gör.
Och jag tror att man kan klara sig bra, även om man inte har en nära vän, nära sig ett litet tag. Men det är en brist som gör sig påminnd. Men som sagt vi får se vad som händer. Jag hoppas ändå att jag kommer in i Uppsala till hösten för jag har min cellgrupp och det är en överlåtelse jag inte vill svika.
Förresten, på tal om något heeelt annat, så har jag inte tänkt att skriva så där jätte mycke här nu sen jag kom hem, men vi får se, bättre inte säga något, kanske blir jääätte mycke? Men nu är det i alla fall nog, för den här gången. Och jag skall fortsätta att göra Uppsala till en osäker plats, i alla fall för alla stela tråkmånsar =)

love och bless, jo.

1 kommentar :