tisdag 18 april 2006

17 april


Jag kommer tillbaka till disken efter att ha varit och lämnat några pannor i köket. Radion har slutat spela musik och i stället strömmar en hebreisk nyhetsuppläsares röst ut. det har varit ett bomb dåd i tel aviv. det första terror attentatet sedan jag kom hit i slutet av januari. Det är i närheten av gamla buss stationen. jag var där bara för några dagar sen. det är mitt i ett affärs distrikt och busstationen är också ett stort mall. jag är alltid där när jag åker till tel aviv. dock kan jag inte neka att man hela tiden har i bakhuvudet att hålla sig ifrån dem längsta köerna och dem störta folksamlingarna, sådant som räknas som risk zoner. Hur som helst så tar jag en papperslapp och en penna och börjar skriva, tankarna kommer till mig så fort.
är det hamas som ligger bakom? men även om det inte skulle vara dem, skulle dem stödja eller förkasta attentatet? dem är ju inte längre "bara" en terrorist organisation, utan nu även en folkgrupps politiska ansikte, palestiniernas ledande parti. så när något sådant inträffar är inte det då en krigsförklaring? fast krig är det ju redan. vi får se hur omvärlden reagerar.
åtta personer har i alla fall omkomit, gärningsmannen inte inkluderad. men det är inte längre bara nummer, inte för mig. terrorn har fått ansikten. kanske var det någon avkillarna från caféet som gav mig 5 shekels rabatt för dem tyckte jag var söt? eller, var det kanske kvinnan i jeans affären med en bror i sverige, eller olga och hennes brors dotter som åkte till tel aviv i morse? det spelar egentligen ingen roll, det kunde lika gärna ha varit jag.
terror är under alla former oförsvarbart och fullkomligt oacceptabelt. oacceptabelt i den bemärkelse att vi inte bara skall backa för den och skaka våra huvuden och tycka att det är hemskt, utan oacceptabelt i den bemärkelse att vi inte passivt skall acceptera den utan att visa klart i ord och handling att vi inte tänker låta den fortgå, utan att åtminstonde göra vår åsikt hörd om det är allt vi förmår.
plötsligt efter 45 minuters ständigt rapporterande, börjar musiken att spela igen och livet skall gå vidare... men gör det? inte för dem nio personer som just miste livet, eller för dem 15 kritiskt skadade som just nu kämpar för att få behålla det. inte heller går det omedelbart vidare för de 60 andra skadade, eller för någon berörd av det som idag för första gången för mig blev lite mer av en verklighet...

jo.

2 kommentarer :

  1. Nu har Maria och Pjer fått en babis,en liten flicka som EJ har fått sitt namn änn...Men du kan ju gå in på akademiska o kolla,hon är gullig men inte ett ända dugg lik Disel,iallafall på bilden...

    PS:Love you!

    SvaraRadera