måndag 6 februari 2006

tack...

tack gode underbare Gud! tack for att jag kom hit, hit till israel. tack for att jag ar har, tack for det utrymme och perpektiv du har gett mig. det kanns som att jag antligen har fatt utrymme att andas och att allt som var sa nara inpa hemma, problem och omstandigheter, plotsligt nu har blivit sa sma och lattare att overblicka... ja jag kanner mig som att jag ar pa en rymmlig plats, en plats att andas, ta tid. men det basta ar att jag kanner att det ar permanent och inte tillfalligt. jag kanner att jag har fatt ett nytt satt att se pa saker och hantera kanslor. speciellt nar man jobbar, for ibland kan det bara bli sa mycke, men man har ett val... antingen deckar man ihop och later allt bli for mycke, eller sa inser man att man bara kan gora sa mycke man kan och att livet kommer rulla pa anda... de e konstigt, jag har inte varit har sa lange, tva veckor idag, men bara att komma ivag, och just hit, de har bara betytt sa mycke for mig, sa de ska bli sa spannande att se vad Gud har for dem tre manader som ar kvar... just nu ar jag bara sa konstigt glad? jag gar och sma sjunger hela tiden och allt ar bara sa vackert! och aven nar jag ar trott sa ar jag anda glad. som igar, jag hoppade in tva timmar tidigare pa jobbet 11.30 for att hjalpa till och jobbade sen till 22.30 typ, elva laaanga timmar, men anda sa hoppade jag och dansade hela vagen hem, ner for backen, anda bort till var lilla rosa barack, och sjong frank sinatra, ni vet vilken sang...
klart att ibland kanns livet svarare, men det finns alltid en inre gladje som aldrig sinar. vilket betyder att aven om man har stunder av sorg, stunder av smarta eller stunder av tungsinne. sa varar det aldrig for alltid, och bara det ar ju en gladje och trost!
ahhh... skont nar man kommer ihag tacksamheten, da forstar man inte hur man nagonsin skulle kunna bli ledsen igen, men anda gar de...
pa tal om skont, vi skall ga och basta ikvall...mmmm, och sen skall vi formodligen till doda havet imorgon, hoppas de blir, skulle va skont med liiite hogre varme...
tank, de va snart tva ar sen ja va i israel forra gangen, tiden rusar ivag, samtidigt som det kanns som det va ganska lange sen. for nagra dagar sen till exempel nar vi skulle till alette sa tog vi taxi, och dar jag sitter och drommer mig bort i fonstret sa passerar jag plotsligt en nagot bekant miljo, men tanker inge mer pa det, sen aker vi plotsligt forbi ett stort hotell med skylten "renessans hotell" ...da kandes de plotsligt som dem tva aren sen ja var har sist aldrig hade passerat. jag var rakt tillbaka, och det kanndes som om allt var igar... det var en fantastisk, underbar resa pa manga satt, och den kommer for alltid att finnas kvar, som en varm sommar kvall i mitt minne...
men nu ar den over, och det gamla ar forbi, nagat nytt har kommit, och jag ar en helt annan person idag som sitter har och skriver, life is change, so you better get used to changing with it... men det ar underbart att forrandras, mogna och vaxa, for det ar sa livet ar, som jag antligen har lart mig, jag som egentligen har avskytt forrandring, har till och med lart mig att gladjas at den... ty for den som alskar Gud, samverkar allt till det basta, rom 8:38.

jo.

2 kommentarer :

  1. Åååå nu är jag bara "lite" avunsjuk!! Nej då, eller jo då.. Humm..det är svårt att bestämma sig, vi kan säga såhär: Det är kul för dig att det är så härligt där nere och att det går bra och är bra med dig (det är ju det jag önskar dig, det bästa!) Men man är ju bara lite avundsjuk att man får sitta här hemma i snöbeklädda sverige och jobba på PA-raporten... När allt man vill är att vara där nere...=(..
    Men, men inget att göra åt det nu, men du får ju ha det superbra och så hörs vi snart igen..Love you/ jossi

    SvaraRadera
  2. Familjens filosofs tankevärksamhet är det inget fel på =~)

    SvaraRadera