söndag 29 januari 2006

lite ledighet, och en hel del tankar...

har jobbat min sista dag tills pa onsdag efter middag nu, ska bli valdigt skont med lite ledigt. har tagit bilder nu pa eftermiddagen, som forhoppningsvis kommer att va jatte fina, ska se om ja kan scana in dem nar ja har framkallat dem, sa kan ja dela lite av landets skonhet med er... denna bild ar dock inte en av dem, men likval pa utsikten mot vaster, vackert va...
manga undrade innan jag akte hur jag vagade aka hit, med tanke pa det standigt narvarande terror hotet, ja, och vad ska man svara pa det? i arlighetens namn sa marker man inte av det sa sarskilt mycke har ute pa "landet" ja, forutom dem sex bomb shelters, eller skyddsrum som vi har, sa det ar latt att man bara slappnar av och kor pa utan att tanka sa mycke situationen i landet. men har om dagen nar va var innne i jerusalem igen, sa va de andra gangen vi fick vanda tillbaka och ta en annan vag, for att en polisbuss korde upp och ner for gatan och ropade pa hebreiska i hogtalarna, vad vi senare fick forklarat for oss var en varning for misstankt bomb i omradet, och da har jag bara varit har i lite mer an en vecka. men jag ar aldrig radd, inte for att de later bra att saga, utan for att det ar sanningen. mer beronde pa att ja kommer ifran trygga sverige, an att ja har sa stark tro for beskydd =) for jag har ingen erfarenhet av vad terror, eller av vad krig innebar. visst har jag ocksa sett utbranda bussar pa tv, och sarade manniskor baras ivag av sjukvardare, men det kunde lika garna vara film som verklighet for mig, det ar det som ar sa sjukt...
men samtidigt sa ar jag anda inte radd, for att jag har inget att frukta. mitt problem istallet ar att jag oroar mig mer for mina nara, mina kara, att det skulle kunna handa dem nagot, och samma ar det val med terror hotet. jag ar inte radd, men skulle det handa nagot... jag skulle kanna mig sa liten, vad kan jag gora!? vad kan jag? jag skulle gora vad jag kunde, men vad ar det? knappt nagot, mer narmare ingentig... det var val det Gud sag, nar han sag pa mig. att jag, precis alla andra behover honom sa otroligt mycke! varje dag. sa aven om jag inte har mycke vardslig vishet, som man har stor anvandning av i denna varlden, sa har jag andlig vishet, och jag maste halla fast vid det, som min trygghet. och nar man vunnit mer av den vishet som den har varlden forser, forfarande halla fast vid den enda konstanta visheten som alltid, alltid ar oss nog.
visst tror jag ocksa att vi ska soka kunskap om de som inte enbart hor de andliga till, precis som att jag vill lasa medicin, sa jag kan bli sjukskoterska, for att pa de satt som ja kan, gora mig sa anvandbar som mojligt for dem syften Gud har for mig. jag tror aven att allt de andra vi ocksa alskar att gora, for mig ar det till exempel; mala, fotografera, design och sa, for andra kanske matlagning, musik, politik, ocksa ar nagot vi kan och ska tjana Gud med! aven om vi kanske inte har dem som yrke alltid, sa skall vi absolut utveckla dem och anvanda dem, for det ar gavor som Gud har gett oss!

bless you all!/ jo.

KOMMENTERA

Skicka en kommentar